Flaskan med fiskleverolja stod i matskåpet - på denna hylla på skåpdörren. Av äkta Masonite ®.
I vuxen ålder köpte jag en flaska Møllers tran under en Norgevistelse. Gilla-knappen blev intryckt. Denna torskleverolja visar sig finnas att köpa i N-ling men då med citronsmak. Naturell är krångligare att hitta. Den senaste flaskan kan jag tacka en kompis på Norge-besök för!
Nu har jag tillgång till smakerna jag gillar: torskrom och fiskleverolja naturell till min lycka ;-) Jag vet ju att fiskleverolja avskyddes/avskys av många, kanske de flesta. Precis som lever, pölsa annan inälvsmat och blodmat som jag också tycker om. Det enda jag inte ville äta som barn var spenatsoppa...
.
.
Det väcker minnen. Vi gavs fiskleverolja på barnkrubban och jag minns att jag gillade den.
SvaraRaderaMargaretha
Ssshhh, inte så högt! Du kan inte avslöja att du gillar både torskrom OCH fiskleverolja - och dessutom inälvs- och blodmat!
SvaraRaderaSjälv har jag smugit med den informationen genom livet för att få behålla åtminstone några kamrater.
Å spenatsoppan i skolan var redd! Liksom grönsakssoppan. Och makaronerna hade man stuvat. Burr. Ogillar fortfarande alla redda soppor. Men naturell spenatsoppa, med lite muskot i och några ägghalvor och korvslantar går ner nuförti´n.
Haha, mat är ett känsligt ämne, haha... kamraterna kan svika :-) Husmanskost kanske ökar i popularitet när kulturarvet klättrar högre upp på listan. Numera äter jag också gärna spenatsoppa som jag själv tillagar.
RaderaSoppan i låg- och mellanstadiet var säkerligen inte dålig, skolan var liten, skolköket nytt och mattanterna bra. (Skolköket i den numera nedlagda skolan fick 2010 Kommunals Kämpepris, som premierar utvecklande av vårt gemensamma kulturarv.) Det var bara ett hjärnspöke som gjorde att den smakade illa i min mun. Som det ofta är för barn. För vissa fortsätter det livet ut. Så mycket gott man kan gå miste om när hjärnan blockeras ;-)
Jag är dig evigt tacksam för tipset om torskrommen!
Team Torskrommers!
Radera