Om jag förstår dig rätt så har denna faster nu avslutat sitt liv, jag beklagar Viola! Jag skådar kakfatet, är det ett tenn eller silverfat? Ser också den lilla fina duken under kakorna. Förr i väla ja,jag minns det hemifrån Norge, från från värmland, men också för i tida,
Man blir så varm i hjärtat av att se kakfatet med goa hembakt kaffebröd. Hur mycket kärlek ligger det inte där och man minns sin barndom. Jag minns när man satt snällt vid bordet och väntade på att bli bjuden. Fatet ställdes framför mig och man sa snällt varsågod. Vad skulle man välja? Jo, så sa tanten att ta du en kaka till och den smälte i munnen och hallonsaften var hemkokad och smakade sommar fast det kanske var mitt i smällkalla vintern? När allt var provsmakat och saften slut, gick man till den snälla tanten och tackade och tog i hand samtidigt som man neg djupt och tänkte på att man kom ihåg vad mamma sagt om att vara artig. Idag är det mycket köpekakor och läsk och lite si och så med att tacka efteråt. Länge leve den fina och goa tanten i våra minnen för de är av ett utdöende släkte!
Att aldrig mer kunna få svar på sina frågor om förr...det gäller att en frågat duktigt innan de är borta, föräldrar och andra informationskällor. Så fint att hon fanns med dig länge,länge din faster! På bilderna ser man hur "krusa" är framplockade och fina virkade toppen är på!Så välbekant det är... Anna-Lena
Visst är det sorgesamt när äldre släktingar försvinner ifrån oss. Så mycket berättelser, visdom och erfarenheter som kommer från generationerna som föddes under tidigt 1900-tal! Hur mycket man än har frågat ut dem om livet förr så kommer det alltid nya frågor och funderingar när det är för sent.. Den söta tanten på dina bilder ser ut att vara min farfars storasyster, de påminner mycket om varandra till utseendet! En snäll men bestämd kvinna var hon.
Om jag förstår dig rätt så har denna faster nu avslutat sitt liv, jag beklagar Viola!
SvaraRaderaJag skådar kakfatet, är det ett tenn eller silverfat? Ser också den lilla fina duken under kakorna.
Förr i väla ja,jag minns det hemifrån Norge, från från värmland, men också för i tida,
Man blir så varm i hjärtat av att se kakfatet med goa hembakt kaffebröd. Hur mycket kärlek ligger det inte där och man minns sin barndom.
SvaraRaderaJag minns när man satt snällt vid bordet och väntade på att bli bjuden. Fatet ställdes framför mig och man sa snällt varsågod.
Vad skulle man välja? Jo, så sa tanten att ta du en kaka till och den smälte i munnen och hallonsaften var hemkokad och smakade sommar fast det kanske var mitt i smällkalla vintern?
När allt var provsmakat och saften slut, gick man till den snälla tanten och tackade och tog i hand samtidigt som man neg djupt och tänkte på att man kom ihåg vad mamma sagt om att vara artig.
Idag är det mycket köpekakor och läsk och lite si och så med att tacka efteråt.
Länge leve den fina och goa tanten i våra minnen för de är av ett utdöende släkte!
Caroline
Att aldrig mer kunna få svar på sina frågor om förr...det gäller att en frågat duktigt innan de är borta, föräldrar och andra informationskällor. Så fint att hon fanns med dig länge,länge din faster! På bilderna ser man hur "krusa" är framplockade och fina virkade toppen är på!Så välbekant det är...
SvaraRaderaAnna-Lena
Visst är det sorgesamt när äldre släktingar försvinner ifrån oss. Så mycket berättelser, visdom och erfarenheter som kommer från generationerna som föddes under tidigt 1900-tal! Hur mycket man än har frågat ut dem om livet förr så kommer det alltid nya frågor och funderingar när det är för sent..
SvaraRaderaDen söta tanten på dina bilder ser ut att vara min farfars storasyster, de påminner mycket om varandra till utseendet! En snäll men bestämd kvinna var hon.
Maria