Ikor´n

Morfar sköt någon gång en ekorre. En konservator, som det då fanns så många fler av än idag, stoppade upp den. Nu sitter den på väggen i samma rum som då jag var barn. Snyggingen!

Hur skulle det bli med morfars hus när ingen längre bodde där? Skulle jag vilja åka dit? Ville jag vara där när det blir tomt och minnas de som en gång var levande? Som var min trygghet. Minnas en tid som var över. 

Det ville jag och jag visste det inom mig redan när jag flyttade hemifrån som tonåring. Här ville jag vara. Jättemycket. Ofta. Lite gammaldags. Utan släkt men med minnena. Och det känns bra i morfars hus. Jag gör det till mitt i långsam takt.
.
.