17 maj 2018

Hem till byn

När jag flyttade hemifrån var det på alla fronter uppror för att Norrland blev styvmoderligt behandlat av övriga delen av landet. Vi flytt´ int´ var slagordet. Det skrevs dikter, det målades-etsades-snidades konstverk, växtfärgades och vävdes bildvävnader, det komponerades och sjöngs, demonstrerades. Kulturen användes för att försöka vända utvecklingen. Men hur blev det? Urbaniseringen bara ökade i omfattning, städernas befolkningstal har ökat på bekostnad av landsbygdens.

Jag hade ingen tv på den tiden, såg inte på tv. Därför missade jag Bengt Bratts serie Hem till byn helt och hållet. För ett par år sedan, i relativt rask följd, såg jag alla 52 avsnitt för första gången från början till slut påhejad av och tillsammans med min man som såg dem när de visades som nya. Ursprungligen sändes de i omgångar mellan 1971 och 2006. Först såg jag rätt motvilligt ska erkännas men snart nog var jag fast. Det jag såg var väldigt bra. De första säsongernas avsnitt var att påminnas om livet i hembyn en gång. Visst kände jag igen mej och och den samhällsstämning som då var. Och i många av de karaktärer som spelas i serien.

Samhällets och den politiska utvecklingen var mycket tydlig nu då serien sågs långt i efterhand. Idag har de som bor på landsbygden, som i tv-serien, fått det tillräckligt bra för att många ska slå sig till ro.
 
Foton ur "Hem till byn" från internet.
Urbaniseringen gestaltas och landsbygden visas upp i Hem till byn. Samtliga avsnitt finns med på SVT Öppet arkiv. Jag ska nog se om de första säsongerna vad tiden lider.
.
.

2 kommentarer:

  1. Betänk att när serien Hem till byn kom så var gröna vågen på gång. Det fanns en romantisk syn på att starta ett nytt liv med nya möjligheter.
    Folket var trötta på det liv som samhället var då, speciellt de unga. Man ville rå sig själv mera, äta bättre mat och förändra den inrutade vardagen.
    Många kollektiv startades och nu skulle det bli ett bättre och meningfullare liv.
    Mindre gårdar i dåligt skick köptes eller hyrdes men kunskaper saknades om hur det skulle gå till för att kunna leva på det lilla.
    För många blev det en misär likt Raskens.
    Samtidigt skulle de mindre gårdar som redan fanns förändras hade dåtidens regering bestämt.
    Många bönder tvingades att ta stora lån för att bygga ut sina ladugårdar, skaffa mera mark för att få ha sina jordbruk kvar.
    Om jag minns rätt så åkte byråkrat herrar runt gårdar och hemman och skulle skriva hemska kontrakt med bönderna. De skulle bli mer lönsamma genom denna förändring.
    Just då när allt detta hände kom serien Hem till byn.
    Bengt Bratt kunde se det som hände både i stort som smått. Vi fick följa familjerna Dahl, Löfgren och Strid. Det fanns en äkthet i det som visades även om det var skådespelare som spelade rollerna.
    För inte så länge sedan när många invandrare kom till Sverige så hade ett riksdagsparti en vision om att de nyanlända skulle bli 2000-talets nya gröna vågare. Det var bara det att många av dessa som kom hit var stadsbor och ville inte alls bo långt ut på landet och odla på redan nedlagda åkrar.
    De flesta av oss har en dröm om att slippa all denna stress och en trist grå vardag.
    Få rå sig själv och få mera frihet utan en massa krav.
    Den som tror att lösningen är att äga en mindre gård måste ha läst någon romantisk artikel i någon tidning och lever långt ifrån dagens verklighet.
    Jag tänker inte gå in på någon politik eller parti men det skrämmer mig att se hur landsbygden förändras till det sämre.
    Vad vi behöver idag är en ny Bengt Bratt som gör en ny serie som ska heta Långt bort från byn.

    Trevlig pingst önskar Caroline Christensen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din kommentar talar för sig själv.
      Landsbygdens situation och möjligheter är lite på tapeten igen. Vartåt samhällsutvecklingen i Sverige och världen går vill jag inte sia om.

      Radera

Tyck till om du vill...