Turbovispen Cyklon från
Nilsjohan ersatte ståltrådsvispen, typ luffararbete, här i huset någon gång kring skiftet 50-60-tal. Det är en otrolig skillnad på lättheten att vispa grädde, vilket var det som jag brukade hjälpa till att vispa. Grädde till tårtor och efterrätter. Eftersom här inte fanns frysbox i huset förrän omkring 1970 så var det grädde som gällde! Det går lätt som en plätt att vispa med nya Cyklon. Fortfarande är den en hjälpreda och användbar.
Här ligger den på den arbetsbänken med den nötta svarta laboratoriebetsen. Än återstår det att komma fram till vad jag ska använda för slags bets då ytan ska ses över igen. Laboratoriebets finns väl inte längre och Herdins bets, som jag provat i andra sammanhang, färgar av sig om den blir blöt.
Vispen Cyklon är röd och grann som så många andra accessoarer i 50-tals köket. Röd plast och svenskt rostfritt stål var det som gällde då. Made in Sweden. Nowhere else.
Kanske har även andra bloggare åsikter om Vispen Cyklon, Nilsjohan AB, ståltrådsvisp, rostfritt stål
Hej Viola! Jodå! En sådan här ligger hemma i det gamla föräldrahemmets kökslåda. Föräldrahemmet i norra Bohuslän som min syster och jag har tagit på oss att vårda. Här finns också en Elektrolux Assistent, en Husqvarna Automatic och en Röda Klara.
SvaraRaderaTack för att jag hittade till din ömsinta och fina blogg!
Trevligt Mira att du hittade hit,
SvaraRaderaoch riktigt trevligt att höra om fler som har samma inställning som jag till föräldrahemmet i en annan del av landet. Jag blir så glad av att höra det.
Här finns också Röda Klara, fortfarande i bruk, men nerflyttd till 70-talsköket. Den är suverän!
Jag körde också med en sådan där handvevad sak när jag var liten. Den var klassiskt beige men jag misstänker att den faktiskt var av ett annat märke. Jag måste nog ta en tur ut till föräldrarna och se om den inte finns kvar. Tänk vad många gånger man suttit och slickat på den när grädden var färdigvispad.
SvaraRaderaJag ser att min bloggvän Mira också hittat hit.
Ahh, slicka grädde från vispen... fröjdefullt! Och mamma som sa till att ta i lite vaniljsocker eller socker för att det inte skulle bli smör av det hela då vispandet gick så lätt. Yeah!
SvaraRaderaScribo, tack för kommentar. Vad skönt att fortfarande ha möjlighet att fråga föräldrarna om saker och ting.
Hoh! Scribo! Är du också här! Det är så roligt med bloggvärlden när man hittar nya vänner och gamla på platser där man inte väntar sig!
SvaraRaderaJag fick också slicka grädde från vispen, men uppenbarligen hade den lite vassa kanter, för det hände ibland att jag skar mig på tungan...
Och så ljudet av Klaran i botten på skålen. Liksom... snorvligt och förväntansfyllt. Grädde eller pannkakssmet på gång! Helt annat än elvispens eller än värre, mixerstavens gneeekskrammel... Utrotningshotade ljud!
Bloggvärlden är stor, så stor - ändå finns det chans för likasinnade att hitta varann! Tack för minnesdelningar, Mira och Scribo! Ljudillustrationer kanske vore nå´t att blogga...
SvaraRaderaHej, jag undrar vad det var för bets Du använde på skivan. Jag känner också till laboratorie bets från slutet 60-talet. En dansk arkitekt. Funderar på det nu hemma i köket, en gammal stavboksskiva som blivit tråkig. Tips? Har använt Herdins spritbets utomhus. Med vänlig hälsning, Klein
SvaraRaderaNågot som heter laboratoriebets finns inte längre. Tyvärr. Jag tog Herdins äkta bets (ej vattensäker) och vaxade därefter ytan. https://morfarshus.blogspot.com/2018/10/laboratoriebets.html
Radera