Den här vyn har mött mej många, många gånger i livet. Jag kommer gående eller cyklande Hornsgatan österut och når Södermalmstorg. Där öppnar sig himlavalvet och blicken sträcker ut sig mot soluppgången då jag cyklar på väg till jobbet. Lukt av hav når näsan. Detta är navet i Stockholm, platsen varomkring bebyggelsen växte och fick stadsprivilegier på 1200-talet. Slussen är Stockholms nyckel. Från 1980 till 1986 var min arbetsplats belägen på Hornsgatspuckeln, därefter arbetade jag under några år i Gamla Stan, sen på Östermalm. Jag bodde på Söder större delen av åren och passerade Slussen så gott som dagligen. Nu är Slussen hotad av ett stort byggprojekt med byggnader och trafikleder som kommer att täppa till öppningen mot friheten.
Det här är ett av sätten man samordnar sig i Stockholm då man vill påverka sin stads utveckling och sitt boende -
Stockholm skyline!
Där finns en välutbildad befolkning som väl känner till lagar och regler för hur ett demokratiskt system ska fungera. De människorna sitter inte tysta hur länge som helst utan regerar när politiker eller näringsliv försöker ta genvägar för att få igenom ”sina” byggprojekt.
Men i min lilla by finns inte den mobiliseringen då förstörande projekt smygs in av privat näringsliv och hårdföra grannar. Här säger man: "Vad tycker du? Jag tycker som du!" Vad är åsiktsfrihet, vad är demokrati? Bymentalitet kan kanske liknas med att leva i dagens Irak eller Afganistan. Man finner sig för annars kan bli "blodigt allvar" på det här riktigt, riktigt otäcka viset, enligt en omdiskuterad amerikansk tyckarkampanj.
Över allt är himlen blå. Törs man säga så?
Kanske har även andra bloggare åsikter om våga ta ställning, tycka något, vilja, äga sin vilja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyck till om du vill...