22 juli 2011

Äfsingen

Nu har jag blivit påmind om vad vi kallar kvickrot här: jo, äfsingen. Det kom jag inte ihåg då jag skrev om pärlanne. Vad kan inte ett givande heltrevligt samtal på ett sommarcafé ge!

Äfsingen är ett besvärligt ogräs i köks- och potatisland. Rötter som går av och ger upphov till ännu mer ogräs. Ett ogräs svårt att rycka upp helt och hållet med rötter.

Eller som uttalandet som en gammal man sagt om detta ogräs jag fick höra på trevliga caféet i Sunnansjö (Sônnasjö) då vi kom in på företeelsen kvickroten. Han sa "Ja tro n´hänn ä nôdda i Kina."

(Att nôdda innebär att nita eller att böja en spik på baksidan så att den inte går att dra ut ur brädan, plankan.)

http://sv.rilpedia.org/wiki/Kvickrot
Golvbjälklaget i lagårdsporten blev klart igår. Klockan 18 åkte Per-Erik hem till Husum. Då har vi arbetat tre personer i 2,5 dagar med bjälklaget. Det känns lättare att börja bygga upp än att riva ut. Nu kan vi börja lägga in golvplankorna om vi vill. Men vi väntar ett tag med det slutliga spikandet.

.

3 kommentarer:

  1. Lustigt, för mig är äfsingar (effsingar) den bit av varpen som blir över eftersom man inte kan väva till det bittra slutet.
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Ja, så heter varpresterna - jag antar att man säger så även här fast jag är inte så känsk med vävspråket. Det har inte fastnat riktigt.

    I en hurtslåda här i köket ligger en tjorv med bomullssnören, ca 45 cm långa. Det är varprester som inte skulle förfaras.

    SvaraRadera
  3. Kvickrot är verkligen ett styggt ogräs som är svårt att bli av med. Värre än mycket annat så som maskrosor och kirskål....

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...