Bitvargen som vi kallade väghyveln då jag var litet barn, hör för mej hemma på vägen då snön är hårdpackad. Oj vad jag sprang då jag såg och hörde den där fruktade bitvargen komma. Räddare än räddast.
Tidigare i år var jag på Volvo Construction Equipments visningsdagar och där fanns alla stora maskiner i senaste tappning. Bitvargen är sig till det yttre ganska lik. För att få barn att bli teknikintresserade fick de prova på en åktur. Jag hade gärna varit med i hytten. Man bevingar sina rädslor genom att utsätta sig för dem. Det har livet lärt mej. ;o
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om Bitvarg, bitvargen, väghyvel, Volvo, Volvo VCE
Denna kallar vi för "vägabjörn" här i Österbotten. Jag känner så igen mig från min barndom i allt som du skriver om. Här finns numera inte heller så många privata pääronland, som vi säger i våra trakter. Har själv "myllat" pääronlanden och rensat med för den delen. Kommer ihåg att mina föräldrar gräftade upp potatisen för hand ännu i början av 60-talet.
SvaraRaderaHej anonym - vägabjörn var ju en lika bra benämning som bitvarg. Tack för det ordet! Och de privara pääronlanden minskar alltså i antal och storlek även i Österbotten. Man "gräftade" upp potaisen även här. Vad glad jag bir över din kommentar, anonyme!
SvaraRadera