Då jag på förfrågan nämnde min yrkesinriktning och att jag skulle flytta till Sthlm, fick jag som hälsningsord av en av mina kamraters pappa som var byggnadssnickare "He behöffs väll ingen architekt för å bygg e hus!" Den inställningen finns kvar här 35 år senare.
Målning med oljekrita av Christina Ärlestig
Förr kunde vilken händig karl som helst bygga sig ett hus. Proportionerna blev aldrig fel - man hade männsikans mått och timmerstockens längd som mall. Fönsterstorlekarna blev likartade av tradition och glasrutornas möjliga storlek. Det kunde inte bli fel. Morfar var en av alla dem som byggde sitt eget hus. Men så började man bygga med regelstommar, storleken på husen blev friare, möjligheterna fler, glasrutornas storlek kunde med ny teknik göras större. Här i byn uppfördes det första lösvirkeshuset strax före 1910. Då Söderström börjad resa reglarna var det en sådan sensation att folk kom långväga ifrån för att betitta bygget. Folk trodde det skulle blåsa omkull, huset som blev isolerat med torvströ. Timmerhus rivs och banar väg för regelhus på fastigheten istället. Här i bygden finns oräkneliga exempel på detta.
Alla dessa valmöjligheter som idag finns gör att det folkliga byggandet inte längre har några normer och regler. Allt är möjligt. Byggmateriabranschen hakar på och kommer ständigt och jämt med "underhållsfria" material (dvs. material som inte går att underhålla utan måste bytas ut när de är slut). Olika sorts limmer, fogmassor, spackel, flytspackel, latexfogar, silikon, akrylater, polymerer med mera, med mera, gör att precision i byggandet inte krävs - allt går att "reparera" med fuskmaterial. Inte underligt att fuskbyggandet breder ut sig. Själv föredrar jag traditionella material och metoder i de projekt jag har makt över och självklart i mitt eget boende.
Naturnära material? Nej! Bra för huset? Knappast! Bra för människan? Nej! Lika illa som all skräpmat vi får i oss.
Och titta på nybyggda villaförorter i städerna, utbudet är stort av kataloghus som konkurrerar om uppmärksamheten. Oproportionerligt. Alla vill synas. Och dessa plansprängningar och nivellerade krossgrusytor med ibland djävulska slänter som följd. Harmonin i ett område är förstörd då allt släpps fritt. Den fina naturen förkvävs.
Bakom de offentliga byggnaderna och de arkitektoniska små och stora pärlorna finns en arkitekt från helhet till detalj. Alltifrån Vitruvius, Alberti, Serlio, Palladio... Nog behövs arkitekter allt. Arkitekter vet att människan påverkas av sin omgivning och av sin boendemiljö. Arkitekter behövs för att planera en bra livsmiljö - för det kan vi även om uttrycken tar sig olika vägar.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om arkitektur, timmerkonstruktion, resvirke, regelhus, proportioner, underhållsfria material, god livsmiljö
Intressant! Sådant som jag inte funderat så mycket på tidigare, att hus för länge sedan alltid hade fina proportioner, men att man nu kan se utbyggnader och nybyggen som ser tokiga ut.
SvaraRaderaHej Maria, de många valen och byggmaterialindustrins marknadskrafter är inte av godo för fin normal folklig arkitektur är min bestämda åsikt.
SvaraRaderaGå in på en färghandel och fråga efter falu rödfärg eller linoljefärg och du får höra att sånt målar man väl inte med idag då det finns så mycket bättre produkter - latex, akrylat och annan "ohöjelse" som vi säger här. Och folk i gemen har inget att sätta emot utan köper skiten.
Fråga efter lindrev, nej fogskum är det rätta får du till svar :-( Några enstaka mycket tappra byggnadsvårdsbutiker finns men de är verkligen i miniminoritet.
Med åren som restaureringsarkitekt har jag sett så mycket förstöras att jag snart inte tror att sunda hus kan byggas längre för vanliga hederliga människor. Pessimist, nejvisst.