14 december 2011

Våra kossor

Längst bak i hushållets loggbok kan jag läsa pappas prydliga handstil som antecknat de kor som funnits här på den lilla gården, det lilla jordbruket, efter övertagandet av gården 1950. Kossorna var egna individer, ja riktiga personligheter.

Gullan
född 1942, såld nov. 1955

Lycka
född 1942, såld nov. 1956

Silja
född i mars 1950. såld nov. 1957

Krona
född i nov. 1953, betäckt f. g. 30/5 1955. Kalvade första gången den 18/3 1956, såld 14/11 1961.

Rena
född 1956 18/3, dotter till Krona. Kalvade f. g. 1959, såld 8/8 1964.

Stjärna
köpt av Verner Jonsson den 16/11 1957 (Svana), såld d. 14/11 1961.

Rosa
köpt (genom slakteriet) av Otto Lidström, Tjälen, Sävar d. 14/11 1961, kalvade 5:te kalven i januari 1962.

Gullkrona
dotter t. Rena, dotterdotter t. Krona, född i sept. 1962. Betäckt f. g. 22/3 1964, kalvade första gången d. 25/12 1964, såld till slakt d. 13/9 1968. Råmare.

Snygga
dotter t. Rosa f. 2/2 1968, betäckt f.g. 3/6 1969, såld t. slakt.

Frigga
köpt d. 13/9 1968 av N Th. Jonsson, Bullmark, Sävar genom slakteriet. Född d. 14/9 1966. Kalvade f.g. d. 29/9 1968

Jag funderar över hans benämning på kalvar efter en kär ko, de kallar han döttrar till kon i skrift. Själv skulle jag kanske ha skrivit avkomma efter..., kalv efter... men han kallade dem så mycket mer personligt än så, som människobarn.

De två sista kossorna Rosa och Frigga såldes till två andra bönder i byn som hämtade dem i maj 1971 då höet var slut och vi la ner. Det var en mycket ledsam dag. Mina föräldrar fick 1200 kr  för Rosa och 2000 kr för Frigga.

Här kommer några kor och kalvar ur albumen. Jag har själv inte fotograferat en enda av våra egna!!!  De var så självklara och centrala i livet och jag trodde nog aldrig att de skulle utgå. Kossorna gav så stort intryck på mej att jag lever kvar med en längtan efter trygga, fina kor. Ingen i min närhet verkar förstå utan tror det är en lustig ploj jag kör. Förutom min man som efter många år verkar ha förstått :-)
Samtliga ovanstående foton har nog min pappa tagit.

Som 15-åring blev mitt liv ko-löst. Jordbruket lades ner och jag flyttade till Umeå för att börja gymnasiet. I den åldern tänkte jag aldrig på att dokumentera livets självklarheter. Men minnena finns kvar både som händelser, dofter och ljud. Det är klart jag inte förskönar, inte alls! Det var underbart att växa upp med jordbruk och djur. Men jag hade inget huvudansvar för gårdens djur utan var ett bekymmersfritt barn.

.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , , , ,

9 kommentarer:

  1. Så mycket ändå, som går att utläsa i din fars enkla små anteckningar. Koliv, kovärde.

    Så märkligt att hitta detta hos dig idag. I morse tänkte jag på hur jag som barn kopierade fars noggranna koförtecknig över skolans alla Carmencita och Susanna. Ord för ord. Till och med mjölkfett. Vad är det med kor?

    SvaraRadera
  2. Jag noterar att samtliga kor såldes "gamla" med dagens mått mätt. När jag gick vuxenutbildningen på Forslunda för drygt 10år sedan slaktades genomsnittskossan (pga juverhälsan eller svårighet att få dräktig) efter sin första eller möjligen andra laktation. Alltså en snittålder på ca. 3-4år!?

    SvaraRadera
  3. Ja, sådär var det ju, man tyckte ju allting var en självklarhet och att allt skulle bestå på något sätt.
    Fint att du har de där nedskrivna ko-raderna att titta på ibland, som väcker gamla minnen åter.

    ha det gott/maja

    SvaraRadera
  4. Älskade kossor! Har en dröm om fjällnära kor i framtiden. Eller kanske rödkullor...

    SvaraRadera
  5. Jag förstår din längtan till kor. Jag har också en sådan längtan och jag hoppas att det en dag blir verklighet. För mig är det faktiskt möjligt, rent praktiskt att ha kor. Det är bara det att jag inte hittat den där lilla, trygga och lugna kon än. Så skulle du "snubbla" över en ko av den gamla kalibern så hör gärna av dig.

    SvaraRadera
  6. Mira - kor sitter tydligen djupt i sinnet på oss svenskar som "nyss" lämnat det agrara samhället. Det är roligt att höra att fler uppskattar de underbara djuren.

    Katarina - otroligt mycket har förändras då det nu är stordrift som gäller.

    Färgtrappan - ja hushållets loggböcker är intressanta för mej. Socioekonomiskt och kulturhistoriskt. Jag försöker leva mej in i mina föräldrars livssituation nu då jag är vuxen. De ger väldigt bra info.

    SvaraRadera
  7. Jennie E - vad glad jag blir om ni lyckas, unga som ni är och med barn som kan få lyckan att växa upp med kossor :-) Själv kanske jag har möjlighet då jag blir pensionär.

    Christina - om du inte har krav på maxproduktion av mjölk finns gamla raser. Själv är jag mest förtjust i mjölkkor, inte lika glad i köttdjur. Men då blir man så mycket mera låst att ta hand om kossorna dagligen.

    SvaraRadera
  8. Vilket härligt inlägg, fyllt med så mycket känsla. Tänka att vi så ofta missar att föreviga det självklara, det vi senare i livet saknar kanske mest.

    SvaraRadera
  9. Ja Marieberg, det här skriveriet kom direkt från hjärtat :-)

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...