Beskrivningen låter så här om den ambitiösa konservering/restaurering som gjorts:
2009 förvärvade Röhsska museet köksinteriören ritad av den franskschweiziske arkitekten Le Corbusier. Köket var mycket slitet och i stort behov av konserveringsåtgärder. Målsättningen med konserverings- och restaureringsarbetet har varit att återställa interiören i ett mer ursprungligt skick för att visa ett kök där design och färgytor överensstämmer med originalet och med Le Corbusiers intentioner. Detta med tanke på den stora betydelse köket har haft i designhistorien.
Då köket, som kommer från det stora bostadskomplexet Unité
d´Habitation i Marseille, inköptes till museet 2009 hade köksinteriören
genomgått en mängd förändringar i förhållande till ursprungsskicket. Överskåpet
till vänster i köket var inte original och hade luckor i ett helt annat träslag
än resten av köket. Under årens lopp hade köksluckor målats om, en frontpanel
hade bytts ut, nya lager med oljefernissor hade lagts på skåp och skåpsdörrar.
Det fanns i stort sett inga originalytor kvar från 1947 då köket var nytt.
Dessutom saknades en del av aluminiumdiskbänken liksom ett underskåp samt
kranar och krokar över diskbänken.
Restaureringen av köket har utförts av Studio Västsvensk
Konservering (SVK) i Göteborg. Kökets utseende och konstruktion undersöktes och
jämfördes med andra kök från samma bostadshus i Marseille. En handfull likadana
Le Corbusierkök finns idag utställda på museer runt om i världen och är också
väldokumenterade i litteraturen.
På alla bemålade ytor gjordes en antikvarisk
färgundersökning för att hitta tillbaka till de kulörer och färgkvaliteter som
ytorna ursprungligen haft. Efter att ha analyserat färgskikten kunde man avgöra
vad som varit den ursprungliga färgskalan och oljefärger i samma ton togs fram.
Luckor och snickerier målades om i de nyframtagna ursprungskulörerna och
saknade delar i träkonstruktionen rekonstruerades.
Luckorna i det snedställda överskåpet till vänster över
diskbänken har bytts ut för att likna originalet. Luckan i det ena skåpet har
ersatts med en ny i samma träslag som i det övriga köket och den andra luckan
har målats om i en rödbrun kulör, som återfanns på andra luckor i interiören.
Frontpanelen vid sidan av isskåpet är en rekonstruktion. De
bruna luckorna har betsats i en mörkbrun kulörenligt förlagor från andra ök. Metalldelar
och kakelplattor är kompletterade för att köket skall upplevas mer komplett.
Ett konserverings- och restaureringsarbete av så omfattande
slag som detta ställde höga krav på noggrann dokumentation för att inte viktig
kulturhistorisk information om köket skulle gå förlorad.
I slutet av 1920-talet anställdes Charlotte Perriand
(1903-1999) på Le Corbusiers arkitektkontor. Hon var under en 10-årsperiod
ensam ansvarig för kontorets inredningar. När Unité d´Habitation i Marseille uppfördes gick uppdraget att formge
typkök till Charlotte Perriand, även om hon då sedan flera år tillbaka lämnat
firman.
För Le Corbusier och Charlotte Perriand var bostaden en
maskin att bo i. Inspirationen kom bland annat från Frederick Winslow Taylors
tidsstudier av industriarbetare i USA i slutet av 1800-talet. I det moderna
köket skulle det vara korta avstånd och nära till allt, så att arbetet kunde
utföras så rationellt som möjligt och dessutom skulle vara trevligt att vistas
i.
Så ritade en av modernismens största arkitekter och teoretiker. Gissa om jag är glad över mitt funktionalistiska masonitekök från 1950. Ni ser väl de funktionella likheter som finns... om ni skrollar ner i de ovan länkade inläggen.Jag har också ett par frågeställningar som jag borde ställa till en målerikonservator - men det är inget akut.
För fler fina kök se Byggnadsvårdarnas kökskatalog.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om kök, masonitekök, Le Corbusier, Charlotte Perriand, funkiskök, funktionalism, Röhsska, konservring, restaurering
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyck till om du vill...