För att nå gården, ett småbruk, vandrade jag en grusväg kantad av en gärsgård. På gården pågick en hel del aktiviteter men mitt största intresse riktades mot de 6 korna av fjällras.
Det här är en härlig syn för mej, med fäbless för mjölkkor! Den gör den mig glad. Tror ni kor finns kvar om hundra år? Mjölk lär väl kunna tillverkas syntetiskt om forskarna ligger i. Skog är idag mer värdefull än åkermark i min norrländska hembygd.
Jag är glad över att ha gjort det här besöket på småbruket där 10 hektar mark producerade vall/hö till de sex korna och ett antal får och på resten odlades säd. Hemma på mina föräldrars gård skulle 2 ha åkermark räcka till 2,5 kossor då hemmanet var i bruk. Hur som helst mötte jag nu i Mälardalen en framtidstro som var/är underbar att få ta del av.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbrukspolitik, djurhållning, mjölkkor, Förbundet Sveriges småbrukare, fjällkor, framtidstro, gärsgård, inhägnad
Glad även av att bara titta!
SvaraRaderaMira, precis vad jag också blev! Fast jag såg dem i verkligheten, ett strå vassare än på bloggbilder ;-)
RaderaVisst finns de - gäller bara att hitta dem.
SvaraRaderaHar en väninna med liten gård med rödkullor - hon har just kommit hem från sätern, där hon tillbringar hela sommaren.
Länge leve entusiasterna!
Margaretha
Just så där ska det se ut! Ett levande landskap med fria, glada kossor. Ja, med djur av alla slag som njuter ett naturligt och lyckligt liv.
SvaraRaderaUppvuxen med fjällkor. Och rödkullor!
SvaraRaderaHärligt med fler ko-lovers!
SvaraRaderaKanske skaffar jag ett par kor då jag fyller pension... vem vet... jag är ju uppvuxen med kossor av äldre sort...
Roligt att se bilder från levande småbruk!
SvaraRaderaVisst är det Mikael, en livsstil på upphällningen, ett levnadssätt som jag växte upp med :-)
SvaraRadera