Tvillrit och schaljes

Idag kom jag på mig själv att använda ett ord som inte kommit över mina läppar sedan jag var barn. Jag hörde mig säga "tvillritt" eller tvillrigt kanske det stavas :-)  Har aldrig sett detta dialektala ord i skrift.

Jag skulle bestämma dag att åka till landsarkivet för att gå igenom dokument i samband med ett arkitektuppdrag. Hade funderat fram och tillbaka vilken dag som var lämpligast och när jag så fick frågan per telefon av en vän, som jag ska passa på att besöka på samma resa, svarade jag att jag var "tvillritt". Vad sa du? hörde jag i luren. Jag är tvillritt sa jag igen. Vad betyder det? blev frågan då. Jo, jag tvekar, vet inte vilken dag som passar bäst, har svårt att bestämma mig.

Jättekul att gamla hederliga dialektord poppar upp så där bra.

Sedan var det dags att laga lunch. Jag åt "norrländsk" snabbmat, nämligen blodbröd med vitsås och smörgömma. Jag kom på mig själv att tänka att det här skulle nog väldigt många schaljes åt om de blev bjudna på ;-) Åter igen. Ett ord från förr. Många skulle nog grimasera och anse blodbröd för äckligt om de blev bjudna. Så icke jag.

 Typiska svenska råvaror på 1800-talet. Foto: Jesper Ei Karlsson/SVT

Apropå det brukar jag se Historieätarna som i huvudsak är bra om än något bortflamsat av herr Haag. Jag förmodar att man menar att det krävs för att attrahera en yngre publik...  Dessutom säger de ofta i programmen att maten är äcklig och schaljes åt den. Trist att ha så begränsat ordförråd då man reflekterar över matsmak från förr, anser jag. Bortsett från det är serien upplysande och tänkvärd.

 

Inbakad brieost med fikon. Typiskt 1980-tal.  Foto: Thelma&Louise/SVT

Det är lite märkligt att se programmen som handlar om 60- och 80-talens mat och livsstil. Den egenupplevda tiden som historiserad. Tänk att man har så mycken intressant livserfarenhet. Det har inträffat under hösten att jag fått frågor om arbetslivet i Stockholm på 80-talet och jag blir alltid lika förvånad att jag besitter kunskap om det decenniet som alla inte har.

.
.