Jordbruksverket berättar om årets nyhet:
Tror ni detta påverkar min hembygd? Oss hemmansägare med jordbruksmark?
Här i byn finns endast vall. Hölägdor säger vi. Det var länge sedan korn, havre eller rödklöver såddes. Mycket av höet slås och får ligga kvar. Det tas inte om hand. Det innebär att skogsplantering skulle ge markinnehavet mer återbäring i förlängningen. Gran är vanligast att plantera på åkermark men andra trädslag finns att välja på. Planterar man inte kan man låta marken slya igen och sedan glesa ut efter 25-30 år för att få lövskog. Det finns exempel på detta här.
En alternativ framtidsprognos är att f.d. jordbrukare med maskinpark blir de som håller lägdorna öppna genom att ta betalt för att köra med betestugg.
Som realist tror jag att jordbruket i norra Norrland och i denna kommun kommer att tyna bort om inget häpnadsväckande sker. Nästa generation arrendator/-er kommer inte att vilja hålla på med att slå lägdorna. Det hävdas från den del håll att downshiftng (frivillig enkelhet) är framtiden för landsbygden. Alltså relativt unga driftiga stadsmänniskor flyttar ut från stan för att bruka jorden och bli självförsörjande på det jorden ger. Vissa bloggar om det. Jag läser med uppskattning.
Före min tid som bloggare blev jag tillfrågad av Petter som driver tidningen ÅTER om att skriva en artikel, vilket jag gjorde. ÅTER är en fantastiskt tidskrift att prenumerera på, den säljs inte i vanliga tidningskiosken. Nu läser jag den på bibliotek och intresserar mig mycket då artiklar om t.ex. skogsskötsel publiceras. Jag har sedan bloggens början haft en länk till Alternativ.nu i marginalen, det är ÅTERs forum för självhushållare på nätet. Läs den gärna!
Här är två nordliga downshifting och självhushållnings-bloggar:
Klovsta 1 mil från Sollefteå (Y)
Tvärålund 3,5 mil från Umeå (AC)
De har olika inriktning och bevekelsegrunder men samma rötter i downshifting och självhushållning. Människor som lämnat ett fast boende nära eller i en stad och etablerat sig på landsbygden. På 70-talet kallades de "gröna vågare". Här uppe sågs sådana människor som underliga kufar. Idag skulle många kalla det tillbakagång och bakåtsträvande. Det är ju det liv som levdes för 50 år sedan här. Kanske väljer jag ändå att plantera skog på åkermarken. Var finns det landsbygdsparti som ser till de här jordbrukspolitiska frågorna?
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om förgröningsstöd, EU, jordbrukspolitik, downshifting, självhushållning, ÅTER, alternativ.nu, Petter Bergström
Det här är förgröningsstödet
Hur mycket pengar du får i förgröningsstöd beror på hur mycket dina stödrätter för gårdsstödet är värda.
Du ska ha ett visst antal grödor på marken
Ett av villkoren för att få förgröningsstöd är att du ska ha ett visst antal grödor på din mark. Hur många grödor du ska ha beror på hur många hektar åkermark du har och var i landet du har din jordbruksmark.
Det finns krav på så kallade ekologiska fokusarealer
Om du har mer än 15 hektar åkermark ska ha minst 5 procent av din åkermark som så kallade ekologiska fokusarealer.
Sverige ska bevara permanenta gräsmarker
I förgröningsstödet finns regler om att Sverige ska behålla en viss andel betesmarker och marker som har använts för vallodling eller träda minst 5 år i rad.
Här i byn finns endast vall. Hölägdor säger vi. Det var länge sedan korn, havre eller rödklöver såddes. Mycket av höet slås och får ligga kvar. Det tas inte om hand. Det innebär att skogsplantering skulle ge markinnehavet mer återbäring i förlängningen. Gran är vanligast att plantera på åkermark men andra trädslag finns att välja på. Planterar man inte kan man låta marken slya igen och sedan glesa ut efter 25-30 år för att få lövskog. Det finns exempel på detta här.
En alternativ framtidsprognos är att f.d. jordbrukare med maskinpark blir de som håller lägdorna öppna genom att ta betalt för att köra med betestugg.
Som realist tror jag att jordbruket i norra Norrland och i denna kommun kommer att tyna bort om inget häpnadsväckande sker. Nästa generation arrendator/-er kommer inte att vilja hålla på med att slå lägdorna. Det hävdas från den del håll att downshiftng (frivillig enkelhet) är framtiden för landsbygden. Alltså relativt unga driftiga stadsmänniskor flyttar ut från stan för att bruka jorden och bli självförsörjande på det jorden ger. Vissa bloggar om det. Jag läser med uppskattning.
Före min tid som bloggare blev jag tillfrågad av Petter som driver tidningen ÅTER om att skriva en artikel, vilket jag gjorde. ÅTER är en fantastiskt tidskrift att prenumerera på, den säljs inte i vanliga tidningskiosken. Nu läser jag den på bibliotek och intresserar mig mycket då artiklar om t.ex. skogsskötsel publiceras. Jag har sedan bloggens början haft en länk till Alternativ.nu i marginalen, det är ÅTERs forum för självhushållare på nätet. Läs den gärna!
Här är två nordliga downshifting och självhushållnings-bloggar:
Klovsta 1 mil från Sollefteå (Y)
Tvärålund 3,5 mil från Umeå (AC)
De har olika inriktning och bevekelsegrunder men samma rötter i downshifting och självhushållning. Människor som lämnat ett fast boende nära eller i en stad och etablerat sig på landsbygden. På 70-talet kallades de "gröna vågare". Här uppe sågs sådana människor som underliga kufar. Idag skulle många kalla det tillbakagång och bakåtsträvande. Det är ju det liv som levdes för 50 år sedan här. Kanske väljer jag ändå att plantera skog på åkermarken. Var finns det landsbygdsparti som ser till de här jordbrukspolitiska frågorna?
.
.
Roligt att du hittat till Tvärålund!
SvaraRaderaJag måste erkänna att jag knappt alls blivit sedd som en underlig kuf. Inte heller som bakåtsträvande. Det gäller både grannar i byn och kollegor på arkitektkontoret. Jag upplever det som att de flesta faktiskt förstår vad vi håller på med och varför. Även om alla inte vill eller vågar göra samma val själva.
Det låter bra, Albin. Att göra skillnad. Bland kollegerna på arkitektkontoret förstår jag att det uppskattas.
RaderaMen inställningen till självhushållning varierar stort bland länets invånare och åldrar har jag märkt.