Min mamma hann aldrig besöka mig här, hon var sjuk och levde bara några månader efter att min flytt hit gick av stapeln. Men vi pratade ofta telefonledes. Och när vi båda såg samma måne när vi talade med varandra, hon från "morfars hus" och jag från min nya plats på jorden, blev det lite magiskt. Båda var vi "mångalna".
Jodå. .Medan jag tittade
på månen
kom förnumstigt folk
och frågade
vad jag egentligen
höll på med.
Bakusui
.
Hej!
SvaraRaderaHär i södra Sverige kunde vi inte se månen. Istället hade vi regn och mer regn. Får väl hoppas på att det är fint väder nästa gång, om arton år, det blir dags igen. Om jag då inte ser månen härifrån vårt hus kanske jag sitter högt uppe på ett moln och kan kika lite på min granne, månen, lite från sidan.
Visst är det intressant med astronomiska fenomen och tur hade jag med klart väder. Men inte ska du vara så besviken att du inte såg supermånen, den "vanliga" månen är lika känslosam tycker jag.
RaderaJa, tänk att se jorden uppifrån ett rymdmoln. Jag tror jag skulle få höjdskräck ;-)
Lustigt! Sådär brukade mor och jag också alltid göra när vi talades vid per telefon från varsin landssida, hon västkust, jag östkust. Tittar du på månen nu?
SvaraRaderaTänk att månen kan vara en sammanbindande länk...
RaderaNej, just nu ser jag ingen måne. Den ska gå snart gå upp snart (17.31 nu ikväll) men här är lite disigt just nu.
Har du sett den här kartan/tabellen med månens upp- och nedgång för hela landet?