Så borde det inte behöva vara då jordbruksmarken numera är näst intill värdelös och ifall den gamla strukturen luckrats upp främst genom att nya invånare, som inte är släkt med andra på plats, får möjlighet att köpa hemman eller flyttar in på en avstyckad gård.
Samarbete innebär inte att en enda bestämmer vad som ska göras och andra arbetar efter det. Bra samarbete är demokratiskt, alla ska kunna säga sin åsikt och gemensamt skapas en handlingsplan. Här i byn är vi sedan många år tillbaka vana med att ledas av "starke man", en stark person som lägger fram vad som ska göras och vi gör vad personen beslutar. Detta är inte vad jag menar med samarbete.
Då de flesta i byn var jordbrukande, hade man mer gemensamt liv, hjälpte varandra mer. Kanske är det en feltolkning från min sida, men läser jag i hushållets loggbok från 1900-talets mitt och andra hälft tycker jag mig kunna utläsa detta.
Det kanske inte är så lätt i en tidigare bondby som nu är "sovby" varifrån några av invånarna pendlar till sina arbeten på annan ort, förutom den största andelen invånare som är pensionärer och daglediga. Byn har en omvänd ålderspyramid - det finns få barn och få i arbetsför ålder. Vi får inte vår utkomst på den plats där vi bor. Vi har lite gemensamt.
Som uppvuxen i en svag samhällsgrupp, har man inte lärt sig samtala vid matbordet, argumentera för sin sak, diskutera teoretiska frågor. Man är inte uppfostrad att ifrågasätta. Jag vet. Man väljer tystnad i större sammanhang och ger därmed bifall till den ende förslagsställaren. Och istället för att lösa konflikter genom att samtala, lägger man "tjuvben" för varandra.
Att kunna kompromissa är en välsignelse. Det här med välfungerande samarbete och blomstrande landsbygd fungerar på en del andra platser. Samarbetssvårigheter är inte ett glesbygdsdilemma, kanske handlar det endast om sammansättningen av människor? Och deras nedärvda historia.
.
.
Hej! Jag bor nu i en by i Västergötland sedan några år. Den har samma problem som min mors födelseby i Jämtland. Hur det är i min födelseby i samma kommun som du kan jag bara ana. Den genomsnittliga åldern är hög här och de flesta arbetsföra pendlar till annan ort. Orsak samma som i min "hemby" att SJ stängde järnvägsstationen. Det är jätte svårt att hitta nya yngre folk till de föreningar som finns kvar. Jag har funderat mycket på om det är skolorna som missat att lära ut vad demokrati är i praktiken. Det borde gå att samarbeta på ett demokratiskt sätt. Hur mycket kommer att förstöras av både kulturella och materiella värden som var bra innan folk förstår at de själv är medansvariga? Det går inte att klaga på att ingenting händer i rätt riktning om man inte försöker formulera hur man vill ha det och varför samt stå stadig i sin åsikt. Det är pengarna som styr hör jag allt oftare men det är ingen naturlag. Det är vi som låtit de som har pengar styra oss. I gamla byar finns det en gammal makt som bestämmer, det kan vara förmögenhet eller tradition. Lycka till i din strävan för samarbete! Tant Barbro
SvaraRaderaHåller fullständigt med, det känns tillfredsställande att någon vågar tycka till på ett för byn provocerande inlägg. Då vet jag att jag inte är ensam i min åsikt. Även om ingen i byn tänker så eller vågar yttra sig.
RaderaDemokrati är en skör sak, både i det lilla och i det stora!