Personligheter

DÖTTÄ MAJ

Ett gammalt original från Bjurholm.

"Varje socken och bygd har haft och har sina original och särpräglade figurer. Särlingar som skilde sig från oss vanliga slätstrukna människor.

   Men hur är det, är det inte dessa människor man minns. Dem som inte lät sig påverkas av vad som tänks eller tycks eller så kallade allmänna meningen och som inte heller brydde sig om den gängse etiketten. Bjurholms sockens original nr. 1 var väl Maria Göransson från Runnbäck, ”Döttä Maj” som hon kallades.

   Som ung vallade hon korna åt bönderna om somrarna och hjälpte till vid linbråkning och dylikt. Alltid fick hon det grövsta och tyngsta arbetet.

   Men hon hade vandrarblod i ådrorna och under större delen av sitt liv blev hon en vägarnas och viddernas vandrerska.

   Ständigt var hon på vandring och var väl ända i hela södra länsdelen. Ja hon gjorde långfärder ända ner till Ådalen.

   Vi minns hennes grova av väder och vind fårade ansikte. Hon var i regel klädd i en lång vid kjol av något grovt tyg i obestämbar färg. En kort jacka av åldrigt snitt och på huvudet ett huckle även det i obestämbar färg. På fötterna obottnade kängskor och skosnytorna pekande i 90 graders vinkel.

   Hon led av talfel. Hon hade så kallad hålgom och kunde därför inte tala rent. Därav hennes namn Döttä Maj.

   Trots detta hade hon en väldig svada och berättade gärna underliga upplevelser från sina irrfärder.

Det värsta var den förfärliga odör som hon spred ikring sig och som följde henne som en molnstod. Den satt kvar i huset i flera timmar efter det man haft hennes besök.

   Hon var yrkestiggerska och hade specialiserat sig på ull och lin. Å somrarna bar hon sitt knyte på en käpp på axeln men på vintrarna hade hon som regel sin ullsäck placerad på en liten kälke.

   Otaliga äro de historier och komiska förvecklingar som berättas om henne. De flesta som är något till åren och minns henne, kan väl också någon historia om henne.

 

Hon gick som en budbärare från by till by och berättade de mest underliga historier, som hade litet eller intet med verkligheten att skaffa. Som regel var de av ofarlig art. Hon kom alltid med vara hälsningar från den eller den kända personen. Men som regel var hälsningarna helt uppdiktade. Dem kom hon med för att få en favör då det verkliga ärenet skulle avhandlas. ”Ja unner um ja kunnä få än ullsödd.”

   En gång då hon kom från Nordmaling kom hon med det glada budskapet ”Å Nordmalinga hälsä åt je, ja åt var enda en, ja åt var evigsta eviga en.” Ja så vandrade hon år ut och år in. I regn och solsken, i höstrusk och snöstorm och åren siktades långsamt över hennes liv.

   När krafterna började tryta intogs hon på ålderdomshemmet i Bjurholm men hon trivdes inte. Hon måste ut på små turnéer emellanåt även då. För ett femtontal år sedan dog hon, mätt på år och vandringar och fick frid i sin oroliga själ."

B.L.

En tidningsnotis, måhända från 40-talet
Funnen i en pärm med tidningsurklipp hos en 90plussare.

Udda personligheter har funnits många även i hembyn om man ska tro berättelserna. Jag tror bestämt att människor var mindre slätstrukna förr?! Kan det vara så att mindre bemedlade människor inte brydde sig lika mycket om vad andra tyckte om dem, de hade så lite att förlora socialt. Högre upp i tätorternas samhällshierarki var människor lika medelsvenssonska, likriktade på samma sätt som idag.

Här syns foton på Lill-Emma Jonsson samt systrarna Klara och Erika Lindblom, eller Lindbloms jänten som de kallades ända upp i åren.

Att det är känsligt med minnet av de här människorna visade sig på byastämman för två år sedan då en av de patriarkala medlemmarna nästan gått i taket när han läst bloggen (för det gör dom, hemmansägarna). Att våga skriva något sådant offentligt... Byn med dess människor ska endast ha tillrättalagda omdömen. Att skriva om en personlighet som Lill-Emma är att dra ner byn i dyn. - Yes, den inställningen finns bland människorna i en liten okänd by i norra Sverige, den vackra byn. Jag tycker annorlunda. De här udda människorna fascinerar mej. Ja, även den nutida patriarkens åsikter på sitt sätt.