Tänka sig en hel bok som avhandlar kon bit för bit med ingående, t ex kons rygglinje, juver, ögon... en egensinnig bok... Martin Ott har på något vis skapat en slags kärleksfull guide. Yes!
"På tio år har antalet mjölkbönder i Sverige minskat från tio tusen till femtusen, och de fortsätter att bli färre. Att se betande kor i landskapet håller på att bli en sällsynthet. Högpresterande och avlad till bristningsgränsen lever en mjölkko idag knappt fem år, sedan är hon utsliten. Vet vi vilket pris kon betalar för att mjölken idag är billigare än kolsyrat vatten?.
Kon gjorde en gång i tiden det möjligt för människan att bli bofast. Kon är det enda betesdjur som kan stanna länge på samma plats utan att utarma jorden, hennes gödsel har precis den sammansättning växterna behöver. Men denna symbios har vi människor slagit sönder – och så skyller vi korna för att vara en miljöfara.
Känsla för kor är en annorlunda och vacker bok om kor, saklig och utan sentimentalitet. Här får vi lära oss allt vi inte visste att vi behövde veta om dessa djur som varit människans följeslagare under tusentals år.
Den schweiziske bonden Martin Ott är verksam på gården Gut Rheinau, där man mycket framgångsrikt bedriver biodynamiskt jordbruk och socialterapeutiska verksamheter. I sin bok Känsla för kor delar han med sig av sin stora kunskap om kor, och visar att om vi behandlar kon på rätt sätt kan hon bli en ovärderlig tillgång i arbetet för en förståndig, hållbar och rättvis livsmedelsproduktion.
Känsla för kor är rikt illustrerad med fotografier av Philipp Rohner."
.
Kor hör dåtiden till. Numera dricks det havredryck i stället för mjölk och nötköttet ska ersättas med mald massa av larver och flygfän.
SvaraRaderaTur då att någon dokumenterat den miljöförstörande art som bidragit till friska och välväxta svenska människor under många generationer.
Kor är fantastiska djur och har varit ett kärt och viktigt inslag för många i Norrland. De bidrar också i högsta grad till mångfalden, och det är ju det vi vill ha!
SvaraRaderaVi hör tydligen till den gamla stammen individer som minns korna från förr. Herr Stömells ironi går inte att ta fel på, i verkligheten gillar han kossor;-)
SvaraRaderaJag älskar mjölkkor men ser hur försvinnande de är. Kor ska äta hö och kanske grönfoder, inte kraftfoder som är onaturlig föda för dem och deras magar och absolut inte foder gjort på andra nermalda djur. Det som kommer ut av deras magar ska spridas på åkrar. Dagens bönder använder mest konstgödsel och lägger naturgödsel på ett undanskymt hörn av sina marker. Ett väldigt onaturligt bruk av markerna.
Dagens bönder är inte alls de landskapsvårdare som t ex LRF vill göra dem till. Inser och anser jag.
Men mjölkbönder ska ha all den eloge de kan få!!!
RaderaDet är svårt att vara bonde, vare sig man har köttdjur eller mjölkkor.
SvaraRaderaMed jämna mellanrum ändras reglerna för byggnader och ersättningar.
Bönderna lägger om sin verksamhet, bygger kanske om, och så ändras det igen eller priserna stiger, eller sjunker. Om man skulle få ersättning för den produkt man har producerat och inte styras av andras regler skulle böndernas liv vara bättre och enklare. Då kunde de fokusera på sin verksamhet och inte på alla papper och nya regelverk. Det har också under lång tid styrts så att enheterna skall vara större, med allt vad det innebär.
Om detta kan man skriva och tala länge! Öppna landskap är fint!
Folkskola, realskola, lantbruksskola - sådan var studiegången.
SvaraRaderaBonde blev jag dock aldrig, men kor gillar jag!
Och all eloge till bönderna - både kött- och mjölkbönder.
Blev det bättre för jordbruket och mjölkbönderna med EU? För mindre jordbrukare? Men stordrift har staten med Jordbruksverket arbetat starkt för sedan 1970-talet. Historiskt kan man gå än längre tillbaka då politiska överenskommelser togs som förändrade/försämrade situationen för jordbruket.
SvaraRadera