22 september 2019

Vaxduk - så praktiskt

Vaxdukar användes på köksborden här i masoniteköket. När det skulle vara lite finare lades en mindre tygduk ovanpå. Det var vanligt i landsbygdens hem att en (hem)vävd mindre duk, inte så sällan enfärgad vit och vävd i drällteknik, kom till pass.


Vaxduken på fotot har ett riktigt typiskt 60-talsmönster, långt ifrån så småmönstrat diskret som hyllpapperen i ett tidigare inlägg utan mer svängigt. Plasten är troligen inte så hälsosam, den luktar starkt fortfarande efter alla dessa år då jag tar fram den och rullar ut den. Men åh så snygg!
.
.

2 kommentarer:

  1. Trots att vi nästan aldrig hade vaxdukar, så minns jag den speciella lukten - en del av gamla färghandlars lukt.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. När du nämner det så... Visst, och hos Wallanders kunde vi köpa dilutin, kristallolja och paraffinolja på "lös vikt". En glasflaska medtogs. Inte alls dumt och en angenäm lukt i färghandeln som du skriver!

      Radera

Tyck till om du vill...