a´Norrbys`Soff (eller Sofia Norrby)

Sofia Norrby hette en kvinna som vid någon tidpunkt bodde här i byn. För mej är hon känd som a´Norrbys´Soff, en som jag hörde talas om långt efter hennes död, en död som måste ha varit förfärlig. Platsen där hon bodde kallas Sofia-jala (Sofiagärdan), åtminstone hade mina föräldrar den benämningen på jordplätten – nu en gudsförgäten och väldigt mycket fulare yta på denna Jorden än när hon levde.

Vem var hon, denna Sofia?, när levde hon?, hade hon släktingar i byn? Först under senaste tiden har jag engagerat mig mer i att leta efter henne i kyrkoarkiven.

Sofia Magdalena föddes den 20 april 1807 som dotter till bonden Johan Sandman och hans hustru Maria Margareta Christiansdotter. Sofia föddes med en tvillingbror som dog redan som spädbarn. När Sofia med tvillingbror kom till världen fanns redan barnen Nils Johan, född år 1800 och Cajsa Stina, född 1804, i familjen.

Sofias föräldrar var alltså bonden Johan Sandman (1768-1864) och Maja Greta (Maria Margareta) Christiansdotter (1774-1845) från Rickleå, Bygdeå socken. Hon var en av de elva döttrarna till gästgivaren därstädes.

Fler barn föddes i familjen och livet fortsatte med händelser som jag inte vet något om. Det jag vet är att de bodde tvärs över Kustlandsvägen, gamm´vägen,  i förhållande till morfars hus, i det som ibland kallas Västerbottenshus. Det var långt innan morfar timrade sitt hus 1913 men Sandmans langkakesen (parstuga i 1,5 våningsplan) stod kvar till 1930-40-talet, även bröjstun/förmånsbönninga men jag har aldrig sett de fina byggnaderna i verkligheten.

Några år efter Sofia såg dagens ljus föddes 1811 i grannbyn en pojke som döptes till Johannes. Med dåtidens namnetikett kallades han lika gärna Johan. Föräldrarna var bonden Lars Erson med hustru Cajsa Stina Johansdotter.

Johans och Sofias familjer bodde inte långt från varandra, såklart träffades de vid tillfällen. Det var den tid då man fortfarande färdades till fots längs vägarna och folklivet var myllrande. De här två unga människorna gifter sig i augusti 1830 - han 19 och hon 23 år gammal. I lysnings- och vigselboken står de som hemmanstillträdaren Johan Larsson Norrby och bondedottern Sophia Magdalena Johansdotter. Hemmanet är på 6 seland. Året efter, i mars 1831, får de dottern Catharina Sophia och då benämns Johan som bonde i födelseboken. Efter två månader och fem dagar dör den lilla flickan. Vad jag kan se får de inga fler barn därefter.

Sedan händer något som jag inte hittar någon förklaring till. I husförhörslängden för 1836-1842 står gifte drängen Johan Norrby född 1811, upptagen i torparen Jacob Johansson Lögdins hushåll i Mo.

Och under ett annat hushåll hittar jag på en rad bland pigor och drängar ”Drängen Johan Norrbys Hustru Sophia Magdal Sandman född 1807”. Hon var inhyst hos brorsan bonden Nils Johan Sandman född 1800 och dennes hustru Greta Cajsa Renbom född 1810. Hon står skriven på raden under sina åldrade föräldrar och bor, som jag tror, på bondgården i undantagsstugan tillsammans med dem. Dottern skötte sina åldrade föräldrar kan man tro.

Då hade alltså paret Norrby inget hemman längre. Vad hade hänt? Hade Johan spelat/supit bort hemmanet? Han torde väl knappast ha sålt det och blivit dräng. Något tragiskt måste väl ha inträffat? Vilket år de flyttade ifrån varandra informerar inte kyrkböckerna om men det måste har varit i intervallet 1831-1836.

I husförhörslängden för 1843-1852 står hon fortfarande som drängen Johan Norrbys hustru Sofia Magdal Sandman f. 1807 boende på fädernegården. I kommentarsfältet står skrivet Fallandesot? (med frågetecken efter), dvs hon hade ev. epilepsi. Tidigare fick man inte gifta sig om man hade epilepsi – kan det ha tvingat makarna att separera? Men varför gick hemmanet ur händerna på dem?

I husförhörslängden för 1853-63 står Sofia fortfarande som boende hos sin bror. I kommentarsfältet läser jag fallsot (utan frågetecken efter). Då hade hennes mor dött men fadern Johan Sandman levde. Han dör 1864 och frågan är om det är då Sofia då flyttade från undantagsstugan till stugan på Sofia-jala eller om hon gjort det tidigare?

Till höger i bild skymtar Sandmans undantagsstuga/bagarstuga på andra sidan Kustlandsvägen. Västerbottenshuset finns till vänster utanför bild.

Dessa byggnader revs före min tid liksom det gamla bostadshuset. T v syns ladugården, det nya bostadshuset med fyrdelad plan från 30-talet(?) är ännu inte uppfört. Då det kom till bodde Nanny, född Sandman, och Oskar Johansson där.

I fokus står morfar på sin gård med en kalv.

Åren går och 1870 dör Johan Norrby vid 59 års ålder. Tre år senare dör Sophia Norrby, 65 år gammal. I dödboken benämns hon då som ”inhyses enkan”. Någon dödsorsak står inte angiven. Det är hörsägen som lever kvar sedan 1873 som förtäljer att a´Norrbys´ Soff  dog då hon föll ner i sin brunn.

**
Sofia-jala ligger direkt söder om platsen där lill-Emmas torp en gång låg. Sofias stuga låg på brodern Nils Johans mark, nedanför Renbomsberget och den bygemensamma kärrväg som går till "Gotthards bla´myra"  och enligt laga skifteskartan vidare upp till Vinsjön.

Precis nedanför stugans plats passerar Kustlandsvägen (idag Riks 13) och inte långt därifrån fanns Plogbacken (till stora delar bortsprängd då Riks 13 byggdes under sent 30-tal och sträckan genom kommunen stod klar 1942). Nedanför landsvägen, där alla passerade, låg då i sin tur en fjärd, en havsvik, som slutligt utdikades på 1920-talet och vars ängar nu granplanterats eller på annat sätt växer igen. Jag kan tänka mig solglittret över vattenytan eller dimman som låg tät under höstarna. Det bör ha varit ganska så dägeligt. På sjösidan av landsvägen förmodar jag att vattenbrunnen fanns. Rinnande vatten fanns förstås inte inne i stugan så det var där Sofia hämtade vatten om jag förstått rätt. Hon delade brunnen med två granntorp. Den 21 mars 1873 blev ödesdiger för den 65-åriga Sofia. Hon hämtade vatten och föll i brunnen, kanske på grund av halka eller ett epileptiskt anfall. Hon hamnade med huvudet neråt men dog inte av drunkning eftersom vattnet var djupare ner. Öppningen var liten och hon kom inte upp av egen kraft, ingen hörde hennes rop på hjälp och hon dog en ganska plågsam död kan man tro. Sofia Norrby miste livet nere i den normalt livgivande brunnen. I dödboken står bara att inhyses enkan Sophia Norrby dog den 21 mars 1873 och begravdes den 30 mars 1873.

**

Ytterligare torp låg här: den stuga som kom att kallas Lill-Emmas efter Emma Jonsson som bodde där till 1950-talet, ja kanske var det samma torp som Sofia tidigare bott i. I nästa torp, som låg längst norrut, bodde skomakare Sundström med sin familj. Husen är nu rivna.

Pappa och jag stående med Sofia-jala i bakgrunden på 1960-talet. Mamma tog fotot. Vid den tiden hade den indoktrinering, de berättelser om hembygden, den kunskapsöverföring som jag är väldigt tacksam för, påbörjats.

 

Sofia-jala idag.

 

Den lilla gärdan som förr var öppen växer igen och har blivit upplagsplats för jord och grus. 

En ankommen plats.

Ett bortglömt människoöde.