Fortfarande finns mycket att arbeta mot när det gäller attityder mot kvinnor. Jag läser på IG och förundras över hur en kompetent kvinna på landsorten beskriver hur hon behandlas av män som tror att hon är upplärd av sin man att renovera fönster, att det inte är hon som skrivit de fackböcker hon faktiskt skrivit. Det är två exempel av flera där hon visar hur hon förminskas av män. Varför ska man behöva kämpa mot såna här attityder år 2023?
En av de kvinnor som kommenterar på IG har en förutfattad mening i frågan: att sådant beteende är värre på landsbygden. I en större stad kanske man inte märker av de här attityderna särskilt nära men hon känner igen det från uppväxten på landsbygden.
Det är bara för mej att instämma!
I min barndom fanns ingen i närmiljön som var uttalad kvinnosakskvinna/feminist/kvinnorättskämpe/jämlikhetssträvare/rödstrumpa/kvinnokämpe/suffragett/emanciperad kvinna. De vuxna kvinnorna arbetade i hemmet och flera även med jordbruket och hade fullt upp med detta. Några få var yrkesarbetande i kvinnoyrken men någon diskussion/argumentation för kvinnors och flickors jämställdhet minns jag inte.
Inte heller i högstadiet dära Vall´n minns jag något sådant, det var först när jag flyttade till Umeå och gymnasiet som vi tjejer i klassen pratade lite grann om jämställdhet. Då var Grupp 8 samtalsämnet. Men med mina kompisar från byn som också gick på gymnasiet minns jag endast en gång att vi förde det på tal i samband med tankar om framtiden. Det var bara jag som inte såg barn och familjebildning som den absolut viktigaste strävan. Det var först när jag flyttade till Stockholm för utbildning, som jag träffade fler jämlikar för vilka villa, Volvo och vovve inte var primärt - ja, inte det viktigaste alls. Det var befriande.
Det här med avsaknaden av kvinnliga förebilder i den närmaste omgivningen som förkämpar för jämställdhet är en av skillnaderna mellan att växa upp i en by på landsbygden kontra i staden. I städer sluter sig kvinnor samman för man vet att sammanslutning är makt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyck till om du vill...