Ett foto från tidigt 1970-tal. Jag knäppte en bild på farbror Kalle som kapade ved på veabacken. Det är en rejäl hög vedklabbar ordentligt staplade, som ska klyvas senare under våren, torkas på hög utomhus och sen ladas in te veaboa.
Den bröjstu som stod här i samma riktning som vedtraven har jag bara sett skymten av på gamla kort. Men jag minns kaffe- och saftkalas under äppelträden hos tant Nanny, Kalles syster. Det är systerns och svågerns lagård som syns i bakgrunden. Här i byn är många släkt med varandra som är så vanligt i en liten by med liten ut- och inflyttning. Allt på gott och ont.
Den bröjstu som stod här i samma riktning som vedtraven har jag bara sett skymten av på gamla kort. Men jag minns kaffe- och saftkalas under äppelträden hos tant Nanny, Kalles syster. Det är systerns och svågerns lagård som syns i bakgrunden. Här i byn är många släkt med varandra som är så vanligt i en liten by med liten ut- och inflyttning. Allt på gott och ont.
Kalle var stel i högerarmen för han hade vådaskjutit sig då han var ung. Han hade stått med gevärskolven i backen och pipan in under armen då han av ett misstag kom emot avtryckaren som inte var säkrad. Detta var ett otäckt minne som han ofta berättade. Han blev änkeman 1988 och saknade sin Hildur enormt. De sista åren tvingades han bo på "ålderdomshemmet". Han blev alltid så glad då jag kom på besök. Jag hann fråga om en hel del från förr i tiden och han berättade gärna. Kalle dog år 2000, 94 år gammal.
Läs även andra bloggares åsikter om vedbod, ved, vådaskjutning
Wow, vilken story! Jag känner igen mig från farmor och farfar i din berättelse. Där har våren alltid varit vedens tid. Nu, 2010, överväger vi i vårt moderna boende att installera detsamma... Allt går igen.
SvaraRaderaJa allt var inte sämre förr. Jag tycker också bra om vedeldning. Gissar att ni skaffar eller har en panna som det räcker att stoppa in ved i ett par gånger om dan. Annars måste man ha hemmafru eller hemmaman, ju.
SvaraRaderaVedrök luktar gott tycker jag.