Hon släktforskar inte därför att hon:
- inte vill få veta av all inavel och hitta genetiska förvrängningar (jobbigt)
- kan råka på anfäder som är mördare och tjyvar (pinsamt)
- kan inte veta om fäderna är de rätta fäderna på grund av all promiskuitet som förekommit (osäkert)
Att jag inte släktforskar intensivare beror bara på att tid saknas, inget annat.
Att släkt- och hembygdsforskare sällan betraktas som seriösa forskare det struntar jag i! Men visst vore det roligare och intressantare om kulturhistorien stod högre i rang i byn.
Jag tycker att det är trevligt att du släktforskar. Som du kanske minns var min mamma mycket intresserad av sin egen och även pappas släkt. Hon berättade vad hon visste om släkterna, så det jag har lärt mig av henne kommer jag ihåg. Alla gamla foton du visar här från din mors och min pappas släkt känner jag igen. När jag var barn tittade jag ofta på dessa foton i gamla album, fantiserade och undrade vilka alla personer var osv. Önskar att jag hade tid själv att ägna mig åt släktforskning. Tremänning Susanne
SvaraRaderaTänk om fler upptäckte glädjen i att känna och förstå sitt ursprung! Det är sannerligen en glädje! Jag började släktforska vid farfars skrivbord som 10-12-åring, då han låg på sin höga bädd intill och snällt svarade på frågor från förr. Jag ritade, drog streck och skrev namn på papper och lekte "kontor" och kände mig viktig. Haha, jaa tänka sig. En gång släktforskare – alltid... Om man inte har någon annan anledning att börja så är argumentet att besöka SVAR i Ramsele ett annat. Rena rama paradiset!
SvaraRaderaSusanne och Anki!
SvaraRaderaJa, det ska börjas i tid för att bli intresserad av släkthistorien. är den ärldre generationen intresserad vill det gärna smitta av sig.
Mina första rön i kyrkoarkiven gjorde jag just på SVAR i Ramsele då det var nyöppnat. Pappa var med och vi hittade äntligen farfarsfarmor svart på vitt.
Anki, härlig barndomsbeskrivning farfar på bädden och skrivbordet som världens absoluta centrum!