Det är märkligt det här med tidsupplevelser och minnen. Märker att jag oftare skriver om min pappa här på bloggen. Ifall det beror på att han överlevde sin fru med åtta år och att minnena av den sist bortgångne lever starkast så är det verkligen orättvist. Till personlighet och utseende är jag mer lik min mor även om intressesfären mer liknar min fars. Med mamma gick det att prata känslor. Nu är jag föräldralös :-)
Minns insikten av att snart vara familjens äldste då mamma dog. Denna sorgliga känsla är något ingen kan förbereda sig för.
..
Jag tror aldrig att man fullt ut kan förbereda sig på att man snart kommer att tillhöra den äldsta generationen.
SvaraRaderaEller som en väninna sa' när hennes mamma hade dött "nu först är navelsträngen avklippt".
Margaretha
Saknad och sorg är svårt. Jag har kommit till att bli mer "vän" med tanken om döden/livet efter döden efter att ha känt av t.ex. farmors närvaro efter hennes död. KAn kommunicera med henne i tankarna, dock inte få svar. De tittar nog till oss då och då. har i tankarna bett farmor knacka tre gånger när hon kommer och visst kackade det när lillan vår var nyfödd!!! Jag kände så stor ro i kroppen ett par gånger när detta hände! Ja, personligt idag!
SvaraRaderaÅh, minns den känslan också. Min mor dog för 7 år sedan och jag är äldst av oss systrar. Tror inte det spelar någon roll hur gammal man är när det händer.
SvaraRaderaMan förlorar en del av sig själv när någon närstående dör, förutom den som dött. Den person som den som dött såg mig som. Den personen är också för alltid borta.
SvaraRaderaTack hörni, för era tänkvärda kommentarer!
SvaraRadera