Skogens värde varar inte

Är vi så vana vid skog att vi tar den för givet här i norra delen av landet? Skog kommer alltid att finnas, den tar aldrig slut. Det som kalhuggs kan återplanteras. I längden blir det ingen skillnad. Påstår en del.

Här finns unga skogsägare som inte vet vad en låga är. Har man inte kunskap, saknar ord för olika företeelser, är det svårt att se de värden som finns i det närvarande. Och vet man vad en låga är och värnar sådana, blir man lätt definierad som miljömupp här i kommunen. Här räknas nog skogen enbart som kapital av flertalet skogsägare.

I Stockholm är skyddszonen mot hänsynslösa hyggen tre mil från staden. 

I skogslänen är det fem meter från husknuten.Foto: Thomas Karlsson.

Se vilken fin kärnved som syns på foto, tätt mellan årsringarna och kådrikt. Det är annat än frodvuxna plantageträd avsedda  till massaved.

Dagens Nyheters Maciej Zaremba har i två intressanta artiklar tagit upp kalhyggenas problematik med miljöbalken och skogsvårdslagen i åtanke. Han tar ett exempel och skriver: "vill någon byta ut ett fönster på en sjöbod kan saken hamna i miljödomstolen. Som kan förbjuda de nya gluggarna. De kanske stör ”helhetsintrycket av landskapsbilden”. Men vill någon hugga ned alla träden vid samma strand, har domstolen ingen talan.."

Här är artiklarna:
Sveriges nya miljonprogram
Lagen är en rökridå

Tillägg: I Stockholm kan man inte hugga ner några almar utan protester :-), lika lite en gammal radio-ek :-). Förstörs några pilar längs Norr Mälarstrand blir det ståhej och stadsförvaltningen lägger ner miljoner för att återskapa det som var. Utanför storstädernas omland kan man meja ner hektar av skog utan att ett knyst hörs, åtminstone normalt inte i medierna.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om kalhygge, föryngringsyta, skog, naturvärden, miljömuppar