Fantasi, framåtanda, gemenskap, samarbete

Gissa om jag blev glad av att läsa detta här nedanför?! Ska man bo i Norrland kanske det är just i Vuollerim. Jag tar artikeln rakt av från DN Kultur 16 februari 2014.

Foto: Clas Svahn. Ur DN Kultur den 16 februari 2014.

Lappländska Vuollerim nominerad till turistpris

Den 24 april beger sig höjdare inom världens turistindustri till ön Hainan i Kina för årets stora världsturism­kongress som anordnas av organisationen WTTC. Samtidigt ska priser delas ut till dem i världen som har utmärkt sig under året. Bland de nominerade återfinns byalaget ”Lapland Vuollerim welcomes you”.

Det nomineras till priset som årets nytänkare. I Vuollerim får turister äta ”hushopparmiddag” – en middag med lokala delikatesser i olika hus, beroende på om det är förrätt, huvudrätt eller efterrätt – något som juryn uppskattar. Men juryn menar att denna uppfinningsrikedom hos byalaget i Vuollerim bara är en konsekvens av hur det har arbetat sedan starten 2008. De 50 hem som ingår i byalaget skapar hela tiden nya produkter och aktiviteter för att locka besökare till en ”sådan avlägsen plats i svenska Lappland”.

Alla i byalaget är delägare och varje intjänad krona går tillbaka till bygden. Andra aktiviteter de ordnar är midnattsolsdopp i älven, rida i snö, skulptering i is, tolkning efter häst på skidor och insamling av renar. Dessutom arrangerar de Blåljusfestivalen. Byalagets mål är att göra gott för alla och inte bara för Vuollerim. Följaktligen har de nu framtidsplaner på en konferensverksamhet för filantroper och sociala entreprenörer.

De andra nominerade är turist­arrangörer i Indien och Chile.

Helena Sjödin Öberg

***
Första och enda gången hittills som jag besökt Vuollerim var 1992. Då hade det nya arkeologiska museet, ritat av Per Persson och Mats Winsa, fått Träpriset. Detta ville jag absolut se. Museet är uppbyggt kring 6000 år gamla fynd från två stenåldersboplatser som grävts ut vid Älvnäset. De upptäcktes och grävdes ut av arkeologer vid Umeå universitet. Just nu pågår omvandling av museet till ett Arctic Circle Center.

Herreje, vad impad jag blev. Av byggnaden med dess symbolik - ja, och av organisationen att med minibuss ta med besökarna till den ena utgrävningsplatsen två kilometer längre bort med stolphål i sanden. Där fick vi insyn i hur livet under stenåldern av en engagerad guidande arkeolog. Här förstod jag också för första gången i mitt liv konflikten mellan svenskar och samer då en av besökarna frågade vilken av folkgrupperna som var först på plats, till vilket folkslag hörde de som bodde på platsen för 6000 år sedan. Arkeologen var en vis man och gav ett mycket bra svar.

Till den andra boplatsen, med hyddor täckta av älghudar, gick jag ensam över en vacker tallhed och plockades upp lite senare av minibussen.

Efter Vuollerim åkte jag till Jokkmokk (där jag varit förr) för övernattning. Dagen därpå besökte jag Ájtte fjäll-och samemuseum som även det fått en ny byggnad då relativt nyligen som jag hört beskrivas och förklaras på en arkitektträff i Sthlm med de inblandade arkitekterna och detta fick mig intresserad. Till Ájtte borde jag återvända, faktarikt och med vackra föremål och en fin museibyggnad även det.

Sen var det bara att ta tåg och buss tillbaka. Jag hoppade av i Nyåker och återvände till föräldrahemmet för att väva klart väven med trasmattor på vävstolen som  tillverkades för min morfarsmormorsmor.

När jag läser detta att Vuollerims byalag är nominerat till stora turistpriset tänker jag att där verkar det finnas framtidstro. Fantasi. Framåtanda. Samarbete. Gemenskap. Framtiden är vad vi gör den till. Så tänker jag. Och gläds över att Vuollerimborna kan locka människor till sin bygd med ganska enkla arrangemang. Upplevelser utan stora åthävor men förmodligen med snällt omtänksamma värdar. Hushopparmiddagar, midnattsolsdopp, snöritt... Go for it!
.
.