Vådan av att inte informera

Kort sagt handlar det här långa inlägget om vad som händer då en kommun inte informerar som lagen föreskriver. Om hur det kan det gå då information undanhålls medborgarna.

Då Nordmalings kommun antog detaljplanen för vindkraftparken med 40 verk den 28 september 2004, delgav man inte beslutet på det sätt som lagen, Plan- och bygglagen, PBL, föreskrev. Under detaljplaneprocessens gång hade kommunen sänt skriftlig information till ett stort antal människor och föreningar, även till den sameby som har berget som vinterbetesmark. Trots att många sänt in synpunkter under samrådet fick ingen av sakägarna skriftlig information om att planen antagits. I den skriftliga informationen till sakägarna ska även information om hur man överklagar beslutet.

Kommunen hade alltså en lista med alla man samrått med men ändå satte man endast in en ynka liten notis i lokalpressen. Kapitel 5 i plan- och bygglagen kom till för att medborgarna inte ska kunna ”köras över”, för att människor och sakägare i demokratisk anda ska kunna göra sin röst hörd. Nordmalings kommun kände kanske till ärendegången men ville förmodligen undvika överklaganden genom att väcka så lite uppmärksamhet som möjlighet kring beslutet att anta detaljplanen. Detta skulle visa sig få konsekvensen att projektet försenades många månader.

Nätverket och privatpersoner överklagade i oktober 2004, efter planens antagande, bland annat detta formella fel till länsstyrelsen. Att allt gått juridiskt och formellt rätt till är det första man kontrollerar i en samrådsprocess.

Allas våra överklaganden avslogs av länsstyrelsens jurist Håkan Törnström och länsarkitekt Bo Berge, vilka både undertecknade länsstyrelsens beslut att avslå allas överklaganden. Det 13-sidiga beslutet är daterat 2005-02-08.

De skriver:

"I frågan om att beslutet om detaljplanen inte har kungjorts enligt bestämmelserna i 5 kap PBL för Länsstyrelsen följande bedömning. Enligt 13 kap 3 § 2 st PBL räknas tiden för överklagande av beslut att anta detaljplanen från den dag då justeringen av kommunfullmäktiges protokoll anslagits på kommunens sanslagstavla. Ändamålet med det särskilda underrättelse- och kungörelseförfarandet i 5 kap 30 § PBL är att säkerställa att mottagarna ges möjlighet att överklaga planbeslutet. Ett stort antal boende m.fl. som har haft legitimt intresse av att hålla sig informerade har således haft kännedom om kommunens beslut att anta planen. (…) Med hänsyn till dessa omständigheter och den bedömning av sakägarkretsen som Länsstyrelsen gör nedan, finner Länsstyrelsen att sannolikheten är i det närmaste obefintlig för att det skulle finnas ytterligare taleberättigade sakägare som inte känt till beslutet (min kursivering). Ett upphävande med hänvisning till den formella bristen skulle medföra olägenheter för samtliga berörda i form av oklarhet om behandlingen av inlämnade klagoskrifter, ett förlängt förfarande m.m. med hänsyn till det anförda finner Länsstyrelsen inte skäl att upphäva det överklagade beslutet med hänvisning till bristen i kungörelseförfarandet.”

Nehej. Tror ni att länsstyrelsen, statens förlängda arm, skulle kunna vifta bort ett formellt fel på liknande sätt i ett planbeslut taget utan kungörelse i en storstad? Knappast.

Nå, det var många som överklagade länsstyrelsens beslut vidare till regeringen. I överklagandet ifrågasatte några av oss om de som bor utanför lokalpressens spridningsområde verkligen nåtts av kommunens beslut.

”Vilhelmina norra sameby har inte haft kännedom om att detaljplanen antagits och därmed inte överklagat beslutet, detta enligt samebyns ordförande och det juridiska ombudet. (…) Det torde knappast ingå i processen att överlåta till privatpersoner att informera varandra.”

Nu kommer krånglig juridisk vokabulär. Vilhelmina norra sameby blev genom beslut i kammarrätten den 5 april 2006 tillförsäkrad återställande av försutten tid då samebyn inte underrättats om kommunens beslut. Den 19 april 2006 beredde länsstyrelsen i Västerbotten samebyn tillfälle att yttra sig i ärendet. Det är normalt juridiskt svårt det är att få till stånd återställande av försutten tid men här i kommunen var fallet solklart – kommunen hade missat att informera samebyn med vinterbetesrätt inom det 8 kvadratkilometer stora detaljplaneområdet i det sista skedet av detaljplaneprocessen! Rätt ska vara rätt även om det finns andra åsikter i frågan bland byborna.

2006-06-14 kom länsstyrelsens beslut angående samernas överklagande, det avslogs.

Det var alltså på grund av Nordmalings kommuns försummelse eller inkompetens att inte kungöra taget beslut, som vindkrafts projektet försenades från 2005-02-08  till  2006-06-14.  Det vill säga 16 månader. Jag gissar att detta åsamkat vindkraftsbolaget extra kostnader! En annan miss som jag skrivit om tidigare var att vindkraftsbolaget inte samrått med alla sakägare angående miljökonsekvensbeskrivningen. I den missen försvann ett annat år och då var det på bolagets förskyllan.

Det tog sexton månader att juridiskt åtgärda det fel som Nordmalings kommun begått och länsstyrelsen i Västerbotten sanktionerat. Sexton månaders stillestånd på grund av en kommunal felhantering.

Det här är det inte många i bygden som känner till eftersom man inte är van med den här processgången eller att granska beslut eller fakta på ett källkritiskt sätt. Det finns de som tror att det är de som engagerade sig mot vindkraftsprojektet som fördröjt det hela. Glöm det!

Så kan det gå då haspen inte är på.
Så kan det gå om en kommun inte informerar...

Under de senaste tio åren har man kunnat läsa om rätt många JO-anmälningar mot Nordmalings kommun på grund av bristande ärendehantering, oftast långsam handläggning men även ändring i justerat protokoll eller det som tolkats som att beläggande med munkavle. Detta och detta är bara ett par av exemplen.

.
.
Läs även andra bloggares åsikter om samråd, delgivning av beslut, detaljplan, Nordmalings kommun, länsstyrelsen i Västerbotten, kammarrätten, återställande av försutten tid, PBL