En handvevad visp av trä och stål ligger på lit-de-parade i sommarstugan. Det är föregångaren till den likaledes handvevade turbovispen Cyklon av plast och stål från Nilsjohan. Således nedgraderades den gamla vispen med trä i skaftet till att brukas i sommarstugan då den nya köptes in kan jag tro. Så gjorde man på den tiden och därför finns många spännande föremål i gamla sommarstugor. Sommarstugor som nu kallas fritidshus.
Här
ligger vispen Cyklon på arbetsbänken i masoniteköket. Vispen
Cyklon är röd och grann som så många andra accessoarer i 50-tals köket.
Röd plast och svenskt rostfritt stål var det som gällde då. Made in
Sweden. Nowhere else.
Innan dess fanns ståltrådsvispar, typ luffararbete, här i
huset. De kunde man köpa av gårdfarihandlare som knackade på. Det är en otrolig skillnad på lättheten att vispa
grädde med den ena eller andra. Och dessförinnan användes en
björkvispar av skalade fina björkkvistar som bands ihop vid
midsommartid. Alla svensktillverkade, ja till och med närproducerade. Visst har jag ett par sådana, den ena har pappa gjort för att visa hur man gör. Nu använder de flesta elektricitet för att vispa, elberoende som vi är.
.
.
Och ett tag kallades det ju sportstugor - den tanken gillar jag. Enkla hus, där man kunde sova, och gå in när det regnade, annars skulle man vara ute.
SvaraRaderaI min sportstuga har jag en cyklon, men även en som ser mer ut som din gamla - en som man trycker på uppifrån. Upp, ner, upp, ner - rätt tröttsamt.
Margaretha
Sommarstuga, sportstuga, fritidshus. Standarden har förändrats med benämningarna förbytts. Jag tycker om de tidigare sätten att använda dessa hus, nu har de samma standard som permanentboendena - det är bara utsikten utanför fönstren som förändras vid byte av bostad. Margaretha, det kallas visst standardhöjning.
RaderaJag blir påmind om kära farmor, ser henne framför med alla dessa vispar du beskriver. Hjulvisp, sa vi hjemme hos meg, når vi vispet kremflöten til multedesserten på julaften var den i bruk. Kremen blir så mye godere! :)
SvaraRaderaTove, smaken blir sannerligen olika med olika vispar.
RaderaJag har båda visparna. Den ena ärvd efter svärmor och den andra efter mormor. Dom blir genast mer värdefulla för mig sedan du skrivit så vackert om dom. :)
SvaraRaderaJo, elvisp har vi förstås. Men det hindrar inte att jag väldig gärna skulle vilja äga - se där, girighet, allt allt är girighet nuförtiden - jo, äga en sådan fining som på första bilden. Sådan hade vi hemma i barndomshemmet.
SvaraRaderaSi där, barndomsminnen sitter djupt ;-)
Radera