Ett bondbröllop 1870

Morfars mamma och pappa föddes 1848 och 1847. Klara och Johan-Olof gifte sig den 6 oktober 1870 i den här lilla bondbyn. Hon var då 22 år och han 23.

Det var nog ett ståtligt bröllop - Klaras brudkrona var stor och grann. Hon var kronbrud med en färggrann krona av pappers- eller tyllblommor på en stålställning, kanske med glaspärlor och metallkläppar.

Det var vanligt att man gifte sig i oktober, en månad som inte var så fylld av arbete med jorden. Man kunde hålla fest i dagarna tre och gästerna, som många levde på jordbruk, kunde vara med på festen.

Innan Klaras och Johan-Olofs liv var slut skulle de ha fått uppleva mycket, både privat och förändringar i samhället. Industrialiseringen började göra sig gällande.

Deras barn var:
Johanna Katarina 22 september 1871- 15 oktober 1879 (dog i difteri)
Johan ”Janne” 9 oktober 1872 – 23 oktober 1918
Jonas Herman 13/2 1874 - 19/2 1874
Klara Mathilda 21 juni 1875 – 27 oktober 1879 (dog i difteri)
Gustaf Robert 19 januari 1878 – 11 september 1879 (dog i difteri)
Kristina Sofia 9 sept 1879 – 11 september 1879. Dog två dagar gammal.Katarina ”Karin” 7 november 1880 – 22 maj 1953.
Gustaf (Robert) 22 mars 1882 – 20 februari 1927
Manfred 18 december 1884 – 10 mars 1968. Han kom att bli min morfar.
Adrian 3 mars 1886 – 24 augusti 1973

Inom loppet av en dryg månad år 1879 dog fyra av deras minderåriga barn. Bara en 7-årig son överlevde den gången. Därefter föddes fyra barn till. Genom släktforskningen har jag nyss funnit en liten Kristina Sofia som dog två dagar gammal. Detta måste jag kontrollera ordentligt.

●

Klaras moster Ulrika, Smör-Ulla, som tog hand om Klara som mycket liten, sålde sina hemman till JO 1870, alltså samma år som ungdomarna gifte sig. Som kvinna var Klara inte myndig och var inte delägare i hemmanet. Tänk, vilken skillnad mot idag! Jag är hemmansägare och jag är kvinna. Jag har även i testamenten och via husförhörslängder hittat uppgiften att moster Ulrika bodde hos Klara och JO då hon blev gammal, kanske redan från 1870. På gården bodde också barnen förstås samt pigor och drängar. Hushållet var stort, människorna var tvungna att umgås. Man måste ha varit duktig på att lösa konflikter, det gick inte att fly från dem. Ulrika Jacobsdotter dog 1880, 72 år gammal.


Klara och Johan-Olof fick också vara med om stora förändringar i samhället. Järnvägsnätet hade börjat byggas ut på 1850-talet. Västra Stambanan började byggas 1856 och var klar 1862. Sveriges första lokdrivna järnbana var dock privat och öppnades 5 mars 1856 mellan Örebro och Nora. I samband med järnvägar och tidtabeller fick hela Sverige en gemensam tidmätning, det blev viktigt med klocka. Rovan i västfickan blev en statussymbol. Att resa med segelfartyg och ångfartyg eller med häst och vagn fortsatte man med några årtionden, men nya tider medförde nya ressätt. Boken ”Tiden är bara ett ord” av Lennart Lundmark har jag haft stor glädje av att för länge sen läsa och fick då helt nya insikter.

Kronan infördes 1873 då den ersatte riksdalern. Införs Euro i Sverige får vi vara med om samma typ av förändring.

Metersystemet infördes officiellt i Sverige den 22 november 1878 och de gamla aln- och tummåtten fasades ut. Bara det var en stor omställning i tankevärlden. Själv är jag förundrad och glad över att det fortfarande går att köpa tumstockar av trä med både meter- och tumskalor.