Om skorstenen

Morfars hus, mitt hus, har varit uppvärmt genom kontinuerlig vedeldning från 1913 till 1997. Från 1950 har uppvärmningen varit vattenburen med kamflänsradiatorer. 1971 intallerades några direktverkande elektriska kompletteringselement.

Från 1997 fram till 2002 har det vedeldats emellanåt men för bekvämlighets skull har uppvärmning via elpatron varit det huvudsakliga. Pappa blev med all rätt bekväm på ålderns höst. Han har burit in veakôrgar och under en period koks ända sen 1950 - i 47 år!

Vedeldningen förde med sig det goda att grunden blev uppvärmd eftersom murstocken står på marken i torpargrunden. Nu värms inte murstocken kontinuerligt under vintern, grunden blir kallare. Jag har sett vissa rörelsesprickor på ett par ställen på övervåningen som startat efter 1997. Lite vånda för det med sig... Ett skorstensskydd av galvad plåt kom på plats hösten 2006. Det behövs nu när skorstenen inte är uppvärmd för jämnan. Så länge murstocken är uppvärmd finns inga problem med regn och fukt. Skorstensverkan gör att regndropparna böjs av och hamnar utanför skorstenshålen.

Från allra första början och fram till 1950, då Albin Öberg murat om murstocken med bränt köpetegel, var den murad av soltorkat lertegel. Det var egentillverkat av lera och sand från de för byns hemmansägare gemensamma ler- och sandtagen och som hörs på ordet torkat i solen. Ett vanligt byggnadssätt förr.


Det soltorkade teglet på bilden tog jag vara på, då ett gammalt hus i byn revs. Teglet är tillverkat av Nils-Olof Hörnsten som var noga med att sätt sin prägel på det med ett "H". (Vem annan än jag i byn skulle samla på en så´n här lerklump???) Huset var en enkelstuga som senare byggdes till av Hörnsten och blev en variant av parstuga men med två kök. Det fanns flera årtal skrivna ihop med initialerna NOH på timmerstockarna i den tillbyggda delen. De syntes i det avskalade huset inför rivningen, 1866-1877-1881-1897. Så här såg Hörnsten ut, han som tillverkade teglet till sitt eget hus:


På baksidan av fotot står datumet 9 januari 1908. Ingen uppgift om fotoateljé finns tryckt på kortet, därför tror jag att det kan vara en person i bygden som skaffat kamera och fotat grannar och bybor. Spännande! Det är arrangerat, men inte som i en fotoateljé. Det syns att N-O är lite ovan att posera framför kameran. Det är jätteroligt och intressant att ha foton av bygdens folk för 100 år sen!!!