Kaffe ska kokas, så är det bara. Efter att ha prövat bryggare och pressoapparat tycker jag fortfarande att kokkaffe är det som gäller! För mej! För det mesta! Och varför inte i barndomens kaffepanna, från den tid då jag icke tyckte om kaffe. Jag var modiga 22 då jag insåg vitsen med denna dryck och det var med hjälp av cappuccino under en tågluff till Italien.
Jag kan se min mammas glädje då hon fann en röd panna - en som matchade de röda detaljerna i köket för övrigt: bården vid taklisten, skåphyllornas framkant, spegelramen, kökshanddukarna med monogram...
Elspis fanns förstås inte i morfars kök på bottenvåningen då huset stod klart 1913. När huset elektrifierades vet jag inte, men det måste ha varit under 1930-talet. Då tror jag nog att det bara var lampor som installerades. Mamma berättade om en skomakar-lampa över köksbordet då hon ung. När första elspisen i bottenvåningen kom till har jag ingen uppgift på. Men järnspisen var kvar efter renoveringen 1950 jämsides med en vedpanna. Jag minns en mindre bänkspis med ugn från min barndom som stod på ett lågt, specialbyggt förvaringsskåp.
Du väcker minnen till liv:)
SvaraRaderaJag har en nytillverkad skomakarlampa över mitt köksbord- det passar in i mitt kök som har lite patina över sig...
Husen i min bostadsrättsförening är byggda för ganska precis 100 år sedan och en hel del av den gamla charmen finns kvar.
Och kokkaffe har jag ett gott minne av - även om jag numera inte klarar av att koka sådant.
Men det allra bästa kokkaffet var det som gjordes över öppen eld - vid sjön efter att notdragningen var över -eller i skogen när det varv dags för paus i bärplockningen.
Jag håller med om att kokkaffe över öppen eld är det godaste. Under slåttannan kokades det av pappa i en trebent kaffepanna. Vilka härliga minnen vi har båda två!!!
SvaraRadera