Styvmorsvioler i vas

Jag har alltid varit intresserad av blommor, av vår flora. Då jag var barn hade jag många olika blomställen. Först kom backskärvfrö på gården, så tussilago, kärrviol, kabbeleka och hela paletten. Jag minns högtidligheten då jag en gång fann en väldoftande nattviol. Varje art hade sin växtplats. Styvmorsviol växte i husgrunden i backen där tant Linas hus hade stått.

Styvmorsvioler är tacksamma. De kräver så lite, växtplatsen kan vara torr och sandig. De står så länge. Styvmorsviol är Ångermanlands landskapsblomma.

Den mest perfekta vasen för min del, är en djupt blå, vid pressglasvas. Då man placerar ut blommorna en och en längs kanten och fyller på inåt, ser det inte så roligt ut med detsamma - det är tomt i mitten. Men dagen därpå har violerna rest sig och fyllt upp hela utrymmet. Jag tycker det är mycket vackert! Det är även lätt att byta vatten på styvmorsvioler, för blommorna "hakar" i varandra och ramlar inte ur fastän man lutar på vasen. Att byta vatten ofta gör ju också att blommorna står länge. En favorit alltså.