24 augusti 2015

Vitterkäringa´

Min farfarsfar var en gång i tiden en yngling på si så där 14-15 år. Han var född 1855 och detta skulle då ha kunnat vara runt 1870. Israel hade kommit vandrande till Olofsfors bruk i sällskap med en målargesäll året 1866 men vandrade inte vidare utan fick arbete på järnbruket, från början med allehanda sysslor.

Just den här dagen fick han i uppdrag att hämta herrskapsfalke vid Holmfors mot Nyåker till, för transport med häst och vagn till Olofsfors herrgård, en sträcka på cirka två mil.

När ekipaget passerat Sunnansjö och sedan närmade sig vägskälet vid Norrforsvägen stod en vitklädd dam med handskar och en vit handväska vid vägkanten. Mitt på dagen. Hon sträckte ut handen och klappade hästen när de körde förbi och då satte hästen av i sken. Det blev en snabb skräckfärd hem till Olofsfors där den skenande hästen slutligen, som tur var, stannade framför stalldörren. Så klart att detta minne präntats in i den unge mannen som förde historien vidare.

 Bilden kommer härifrån.
Den storyn hade pappa hört direkt från källan, sin farfar. Det är en berättelse från en förställningsvärld långt från vår naturvetenskapliga världsuppfattning. Ur den folktro som en gång var verklighet. Undrar just vad som egentligen hände?
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

.

11 kommentarer:

  1. Vittra finns! Jag såg några för knappt en månad sedan i Åsele. De liknade mycket de som finns på din bild. Jag besökte nämligen Vitterhuset i Östernoret söder om Åsele. Mäktiga stenblock och trollsk stämning. Efter det for jag till Offerhällan i Sörnoret, också den en fin upplevelse med milsvid utsikt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tackar dig PJ för rapport från verkligheten. Vitterhuset står nu på min lista för framtida besöksmål!

      Radera
  2. Både min morfar, född 1904 och min mormor, född 1910 berättade om personligt upplevda vittermöten. Tyckte som barn att det var vansinnigt spännande. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är ju så bland oss som vuxit upp i byar under små förhållanden, kanske särskilt norrländska byar - vi äger en kulturskatt som bör förvaltas. Hur många av de som började på KTH samtidigt som jag på 70-talet tror du har något sådant i bagaget???

      Radera
    2. Du förvaltar den bra, Viola!

      Radera
  3. Mormor, född 1884, brukade alltid säga att det finns inget som sker som inte har sin naturliga förklaring. Jag, som läst folklivsforskning och har mycket skrönor och skrömt i bagaget (bland annat vän med Ebbe Schön med allt vad det innebär) vacklar ständigt mellan min barndoms naturliga förklaring och folktrons gastar, spöken och skogsrår. Kanske var det helt enkelt en herrskapsdam som var ute promenerade och skrämde hästen med sin fladdrande vita kjol?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vem vet? Som jag förstått det var de välutbildade passagerarna med i vagnen. Hur de såg på saken undrar jag.

      Våra olika socioekonomiska bakgrunder inverkar på vad vi lärt oss, hur vi lärt oss, se på verkligheten från barnsben.
      Här har varit fromt, kristet och lågutbildat, småbönder och torpare. Det är deras, oftast oreflekterade, berättelser som ingår i min kulturskatt.

      Radera
  4. Spännande med vittrorna, myt eller verklighet. Vad hände egentligen? Vitterkräringa, så härligt få historien med sig i ursprunget! Så finns det ett Vitterhus i Åsele minsann ... också..

    SvaraRadera
    Svar
    1. http://www.aselebyar.nu/osternoret/index.php?expand=1&menuID=554&pageID=555&submenuID=560&subpageID=545

      Radera
    2. Klickar man på länken "Fakta om Vittra" får man upp en intressant sida. Eller länken: http://www.aselebyar.nu/osternoret/index.php?expand=1&expand2=1&menuID=554&pageID=555&submenuID=562&subpageID=547

      Radera
    3. Tack! Härligt läskiga och underbara berättelser :-)

      Själv har jag skrivit om en ladugård här i byn som byggdes över en vitterstig och andra berättelser om skrymt härifrån byn - http://morfarshus.blogspot.se/2012/10/sanna-myter-skronor-folktro-berattelser.html

      Radera

Tyck till om du vill...