Från Riksarkivets facebooksida den 8 mars förra året fångar jag upp detta:
"Fredrika Bremer var en pionjär i kampen för kvinnans rättigheter. Hon
växte upp i en välbeställd familj styrd av en mycket sträng far och en
mor som var mån om att passa in i tidens societet. Familjen Bremers
flickor uppfostrades disciplinärt och modern lät dem både frysa och gå
hungriga, för att ”härdas”, förbli slanka och ”zephyrlika” som det
rådande modet påbjöd.
Men tidens ideal var också att de som hade möjlighet skulle resa ut
i världen och bilda sig. Därför fick Fredrika se både Tyskland,
Schweiz och Frankrike innan hon fyllt 20. Hon skrev dagbok om sina
intryck under resan och fortsatte författa sedan hon kommit tillbaka
till hemmet i Årsta.
Hon blev med åren en av Sveriges mest
internationellt kända författare och hon blev mycket läst även på
hemmaplan. Det som var nytt med hennes författarskap var att hon skrev
om det vardagliga livet, om hemmet och om samtidsmänniskans relationer.
Fredrika Bremer ansökte 1839 om att få bli myndig, något som enbart
änkor var. Gifta kvinnor hade sin man som förmyndare och ogifta sin far,
och när han dog, en bror eller annan manlig släkting. Fredrika drev
frågan om kvinnors rätt att bli myndiga och hennes böcker belyste
kvinnans ställning i samhället. Boken Hertha, som kom ut 1856, blev ett
inlägg i myndighetsfrågan och den så kallade Herthadiskussionen ledde
till att riksdagen 1858 beslöt att ogifta kvinnor skulle få rättigheten
att ansöka om att bli myndiga vid 25 års ålder.
Fredrika Bremer dog
vid 65 års ålder på Årsta men det finns mycket mer att berätta om henne.
Läs gärna artikeln i Svenskt biografiskt lexion https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=16936
20 år efter Fredrikas död grundades Fredrika Bremerförbundet som än idag verkar för jämlikhet mellan kvinnor och män. Riksarkivet förvarar förbundets arkiv från grundandet 1884 till 2005."
***
Det var tack vare starka kvinnors idoga lobbande som min morfarsmors ogifta moster Ulrika Jacobsdotter, Smör-Ulla kallad, troligen var den första kvinnan som blev myndigförklarad här i byn, något som tidigare avhandlats här på bloggen. Det skedde 1862, Ulrika var då 54 år! och myndighetsförklaringen innebar att hon kunde sköta sin egendom utan manlig förmyndare. En mycket stor frihet kan tänkas!
(Jag har nystat i handlingar och berättelser och har kommit orsaken till ansökan om myndighetsförklaringen på spåren. Spännande minsann.)
Mer om internationella kvinnodagen den 8 mars.
.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyck till om du vill...