Människornas värden är ifrågasatta.
Det är obehagligt.
Jag älskar kulturhistoria. Jag besöker hembygdsgårdar, torp och herrgårdar, hembygdsmuseer, lyssnar på folkmusik och hämtar där in kunskap och inspiration. Jag tycker om det vackra, det udda, om faluröda stugor och gröna skogar, jag hissar svenska flaggan ibland. Jag finner min egen kultur intressant och är samtidigt öppen för andra människor och kan se det vackra och spännande i människor från andra kulturer, i andras byggnadskulturer och levnadssätt. Det är inte svårt och jag är verkligen inte rasist eller nazist bara för att jag uppskattar vår kulturhistoria och dess uttryck.
För bara 150 år sedan blev en kvinna aldrig myndig!
Kvinnan bestämde inte över sig själv. Hennes förmyndare var fadern, maken eller om ingen sådan fanns en av samhället utsedd förmyndare. År 1858 kom en kunglig förordning som sa att en ogift kvinna som fyllt 25 år kunde via sin förmyndare vända sig till domstol och be om att få bli myndigförklarad. Gifte hon sig blev hon dock omyndig igen. Vid en ålder av 54 år blev Ulrika myndigförklarad 1862.
Det är bara 100 år sedan kvinnor fick rösträtt!
1921 föddes min mamma. Det var samma år som myndiga kvinnor här i landet kunde rösta för allra första gången. Först det året blev gifta kvinnor myndiga vid 21 års ålder. Det är bara en generation bort. Det är inte alla som känner till det.
Här i landet har vi bland annat pressfrihet, tryckfrihet, åsiktsfrihet även om jag i små bysammanhang ifrågasätter att vi har det, jag märker ju motsatsen :-), likhet inför lagen, religionsfrihet. Kommer vi i årets val att ytterligare rösta fram krafter som vill ta bort de frihetliga rättigheter som tagit generationer att skapa?
Våra frihetliga rättigheter är absolut inte självklara.
Ja, det skall bli intressant att se hur det går. Jag tänker ungefär som du. Och att vi kvinnor är viktiga. Det var en lång väg dit, och det går fort att ändra saker så att de går åt fel håll. Det är svårare att komma tillbaka.
SvaraRaderaAllt gott!!
I min släkt finns en berättelse att det var en kvinna som var noga med att betona att hon var Fröken, inte fru. Omgivningen tyckte väl att hon var fånig om det. Men med vetskapen att en fröken hade en myndighet en fru inte hade så förstår jag hennes framhärdande. Men det sved väl antagligen i fruarna ...
SvaraRaderaHärligt! Det där är sådant som dagens unga och unga medelålders inte känner till.
RaderaInte min 75-åriga mamma heller. Hon berättade om kvinnan för mig och tyckte det var lustigt på något sätt. Men då hade jag just lärt mig ovanstående och anade sambandet.
Radera