Kommer att tänka på Jeremias i Tröstlösa och den dikt han skrev på närkingska.
En borde inte sova, då natta faller på,
för tänk då blänker stjärnera högt oppe i det blå.
Dä ä så tyst och stilla.
Te sova vure illa.
Jag vandrar mina vägar över slätt å gynom skog,
å stjärnera di följer mej, så sällskap har jag nog.
En borde inte sova när natta faller på!
En borde se på stjärnera…
En borde vara två.”
Jeremias i Tröstlösa
Här är hela dikten sjungen på rikssvenska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyck till om du vill...