Grejat 2014

 

Först nu, 2014, händer det grejer inne i bostadshuset. En mellanvägg från 70-talet rivs på övervåningen. Vardagsrummet, "finrummet" som man sa på 50-talet, ska rekonstrueras. Vi hade förberett rivningen då elen drogs om i januari 2011, så ingen ström låg på ledningarna i sekundärväggen.

Mitt i allt stök blommade häggen och för att förhöja upplevelsen av det "helade" rummet plockades en doftande bukett in.

Min känsla av att åter kunna uppleva det återställda utrymmet var mäktigare än någon av er kan ana. Där bortåt gick tidigare väggen som delade rummet, de två rummens olika tapeter markerar gräns. Än är det inte dags för finlir med ytskikt, vi lever med det här ett tag först även om det kliar i fingrarna av att få det klart.

Först ska både färgtyp på tak samt tapet väljas med omsorg. Jag kontaktar sakkunniga inom måleri, beställer olika prover på gamla originaltapeter (inte nytryck) hos favoritbutiken på nätet. Ett av proverna väljer jag sen och beställer det antal rullar som krävs. Bakom proverna syns rummets ursprungstapet. I nätbutiken finns en likadan tapetbård som fanns i rummet förr - ibland har man tur!

Ôppe hägna vid sommarstugan slås gräset som alltid med liar även denna sommar. Gräset slås, rörs om med räfsa ett par gånger (vid regn fler gånger) för att torka, räfsas ihop, förs under tak.

Denna sommar pågick spånläggning på rökbastuns första takfall som jag skrivit om tidigare.

På hösten avverkades vid sommarstugan en asp med röta i, så vanligt förekommande i aspar. En högstubbe blev kvar för att se om rotskotten minskar då. Några år innan nedsågningen hade vi talat om att ringbarka aspen för att förhindra rotskott att slå upp, men till slut valde vi den här varianten. Ringbarkning har vi gjort på andra aspar och det hjälper rätt bra mot rotskott.

Arbetskläder har för oss blivit synonymt med fritidskläder när vi är här i morfars hus.
.
.

Grejat 2013

Vintern 2013 var snörik. Vi lade de sista golvbrädorna i "hölage", logen, i februari. I och med att det var under-tak-jobb fungerade det bra även om det var lite kyligt.

Bräderna låg ströade på den del av golvet som las om 2011 med de gamla, fint nötta brädorna. Det vill jag för att nya aldrig någonsin framöver kommer att uppnå samma naturliga slitage.

 En snörik vinter som sagt.

 

Men snön smälte och sommaren kom. Den första semesterdagen fick vi kopplingen till inkommande vatten utbytt. Så här såg det ut mitt i arbetets gång. Vi är ett av åtta hushåll som har tar vatten från en kallkälla. Vattnet rinner med självtryck och efter den här åtgärden rinner det som det ska igen tack vare finlirsgrävare med liten skopa och kunnig rörmokare. Vi hade befarat ett större fel än det som var.

Sen var det bråttom att få till bjälklag och golvbrädor i "rötrummet" där torvströet låg balat en gång i tiden. Det minsta utrymmet gick bra att få till själva. Ett datum att jobba mot hade vi - vi hade bjudit in morfars och mormors barnbarn...

...till gårdens 100-årsdag  (1913-2013) som vi firade i all enkelhet under fruntimmersveckan.

Innan dess hade jag också målat ännu en lagårdsvägg, den näst sista, med röd slamfärg.

Bara under de år vi hållit på med vår gård har två ladugårdar här i byn rivits. Ladugårdar och överlopps ekonomibyggnader lever mycket farligt.

I september fällde vi en av björkarna vid huset som tvärdött under året. Ved till härligt värmande brasor blev det.

Och äntligen kunde vi låta bäste grävaren ta bort den jordhög som bildats efter utgrävningen av lagårdsgolvet och som legat några år försvann för alltid. Den breddes ut tunt på en av lägdorna under hösten och redan nästa säsong grönskade marken.
.
.

Grejat 2012

Våren 2012. Ett dike som av outgrundlig anledning plöjts igen 2009 grävdes upp ånyo, nu med en behändig liten grävare. Här grävdes smalt och med skopa med raka kanter, diket får inte 45 graders kanter som numera alltid görs. Jag ville att diket skulle likna det handgrävda som plöjdes bort. Efter att det gamla diket plöjts bort stod högt vatten här på åkrarna vår och höst, men inte längre.

Samma behändigt lilla grävare användes vid övrig grävning då vi lät dränera på ställen där det behövdes. Dräneringsslang med grus var grejen och täckdikning för övrigt. Gruset levererades med en större maskin, även det gick bra. Med en del efterarbete blev det här en bra markyta.

"Holken" är borta. Hurra! Lätt som en plätt att riva och bränna på våren. Tänk om allt byggnadsvårdsarbete vore så enkelt. Betongplattorna framför porten togs bort och vi la plankor i sand framför den. En hängränna av trä kom upp utan dokumenterad bevisning att en sådan funnits tidigare. En eftergift åt nya önskemål. Jag har bara sett en plåtränna hänga där. Den här hängrännan kan lätt tas bort inför förhoppningen om snörika vintrar. En fast hängränna förstörs så lätt av snömassor som hasar ner. Senare kom den att slamfärgas röd.

Under sommaren 2012 fortsatte arbetet med golvet, nu i hölage, logen. Per-Erik var med även denna sommar för det här var även det ett stort arbete. Nu byttes också en stock ut i ramverkskonstruktionens nedre del.

Nya stocken kom på plats genom lyft med domkraft, skarvning halvt-i-halvt med liggande blad (utanför bild) och snedsträvan på plats i ett nytt urtag. Ingen inblandad var/är timmerman men det fick gå ändå. Fast då det gäller timmerlagningar och timring har jag respekt för den hantverkskunskap en erfaren timmerman besitter. Och då menar jag timmerman - inte snickare eller byggnadsarbetare.

Golvbjälkarna placerades på lecablock med asfaltpapp, vägdes av och spikades fast. Så långt var Per-Erik med. Därefter kunde vi börja spika golvbrädor. Vi hann inte helt klart under sommarsemestern. Här ligger en del material på vänt på nygamla portgolvet.

Här ser man de tre etapperna för omläggning av lagårdsportens golv. Underlaget är en ritning på 1913 års lagård som förändrats genom åren. (Att dra diagonala streck i photoshop är inte min grej 😁)

På senhösten fortsatte täckdikningen. Gamla igenslammade tegelrör byttes ut mot plaströr och vattnet rann fritt igen. Laseravvägning användes för att få rätt lutning på röret.

Vid köp av en fastighet är det viktigt att fråga den tidigare ägaren hur diken, dränering, och täckdikning är dragna och hur de är tänkt att fungera. Även nergrävda elkablar samt vattenledningar är viktigt att ta reda på var de finns.
.
.

Grejat 2011

2011 var året då storjobbet med lagårdsportens golv sattes igång. Det här blir ett inlägg i grå toner. Ungefär 100 kvadratmeter golvkonstruktion skulle bytas. För att inte förta oss delades det upp på flera somrars arbete. I genomfarten, lagårdsporten, ville jag behålla de vackert patinerade brädorna i möjligaste mån. På bilden ovan ses hur några brädändar tappat upplag och tryckts ner. Träbjälken under var rutten.

Eftersom brädorna skulle återanvändas märkte jag upp dem med tusch på gissa vad - jo masonitebitar ;-) som nubbades fast. På ett papper ritade jag upp hur numreringen var utförd för att kunna lägga tillbaks allt på samma sätt som det varit. Så hjälptes vi åt att försiktigt ta bort bräderna och lagra dem torrt.

De tre åren med golvjobb innebar stapling och omstapling ett otal gånger av bräder och bjälkar, nya och gamla, eftersom det inte gick att hitta en plats under tak där de kunde ligga tills allt var klart.

Så här såg det ut under golvbrädorna, golvbjälkarna möter jord. Inte bra. När resterna av bjälkarna tagits bort skulle jord schaktas bort med skottkärra. Det var ett STORT arbete!

Här har golvbjälkarna börjat vägas in och placeras ut på samma avstånd som tidigare för att ge upplag för de gamla golvbrädorna som skulle återanvändas. I skedet med nya golvbjälkar hade vi bra hjälp av Per-Erik som också levererade virke i den mängd och de dimensioner vi beställt, kunde inte ha fungerat bättre!

Det är tufft att hoppa på bjälkar med stora avstånd så vi la ut gångbrädor under arbetets gång. När golvbjälkarna var på plats var det "bara" för oss att spika tillbaka de gamla fina golvbrädorna. Och några nya. Sen syntes det inte att ett stort arbete var utfört här, det ser ut ungefär som på översta bilden :-)

Vi övervägde aldrig att gjuta betonggolv. Det skulle i längden skada morfars bygge med timrad ramverkskonstruktion och det är något vi ville undvika för framtiden.
Läs gärna även det här om ladornas och fähusens blygsamma kulturhistoria.

Här är lagården med "holken" kvar, det sentillkomna taket över lagårdsporten. Eftersom rivningen av den gick så snabbt, enkelt och oplanerat försvann den utan dokumentation. En undersökning visar att det var följande år, i maj 2012.
 .
.

Grejat 2010

På våren 2010 sågade vi ner en stor hägg för att förbereda stängslingen med fastbandhage senare under sommaren. Vi hade redan sommaren innan kontaktat några gärdsgårdsbyggare och fastnade båda för en firma i Bjästa. Vi fick ett skriftligt meterpris från dem på gärsgårdar och gjort en skriftlig beställning. Vi hade även åkt och tittat på referensobjekt. Företaget verkade kunna sin sak.

Under tre dagar i juli byggde "Höga Kusten gärdsgård" drygt 100 meter fastbandhage / gärdsgård vid sommarstugan - ôppe hägna som morfar och föräldrarna sa. Så klart att en sådan yta mot skogen ska ha ett hägn. Där bakom gick tidigare fätået, den gräns som byns kreatur inte fick komma igenom då de släpptes på skogen. De skulle utestängas från den odlade grödan. Längs stängslet gick då en stig som är borta sedan 1996 då skogen kalhöggs.

Det var även av de duktiga gärsgårdsbyggarna vi fick tips om liekursen i Överhörnäs samma sommar. Vi anmälde oss och kom med på kort varsel på en mycket bra kurs i liehantering och lieslåtter som länsstyrelsen i Västernorrland ordnade helt gratis eftersom man önskar att jordbrukslandskapet i länet ska hållas öppet. Vi var härligt många intresserade deltagare.

Där borta skymtar inhägnaden som löper längs skogsbrynet igen. Ängsladan är flyttad hit 1991, till den plats sommarladugården stod. Denna revs utan min vetskap flera år tidigare. Tänk, jag hann tyvärr inte dokumentera den. Byns platser för sommarlagårdar  ligger i skogsbrynen där åker och skog möts. Ôppa löta, till vänster utanför bild låg byns södra ställe för sommarladugårdar. Genom platsen går en bygemensam väg och några stengrunder finns kvar.

De här resterna av en fastbandhage, som morfar byggt, fanns kvar på tidigt 70-tal då jag fotograferade den.

 

 Sommaren 2010 rödfärgade jag sommarstugan. Ett lättsamt arbete.

Rökbastun flyttades ett par meter denna sommar, och marken runt jämnades till i augusti. Där inne lade vi ett nytt golv.

 

Statusen på lagårdsportens golv undersöktes sommaren 2010. Det såg inte alls bra ut och vi anande storjobb. Vi fick genom släktingar kontakt med en man i norra Ångermanland som åtog sig att såga till bräder och träbjälkar av de dimensioner och längder vi angav. Han lovade även att ställa upp och hjälpa oss med arbetet att få träbjälkarna på plats. Mot ersättning förstås. Vi kände oss lättade av att ha bokat in Per-Erik till nästa sommarsemester.

I början av januari 2011 byttes all el på övervåningen. Den var från 1950. Det var behövligt och gick förhållandevis snabbt och lätt, som alltid då rätt kunskap och utrustning finns till hands. Det enda lite krångliga var att få de nya jordade uttagen att sitta kvar i väggkonstruktionen eftersom de gamla infällda dosorna lämnades kvar och de nya uttagen ska skruvas fast, inte snäppas fast.

Efter att denna bild togs sattes de gamla doslocken av plåt på plats igen. De snäpps fast med "klor" och fungerar bra i masoniteväggen. Tror ni jag tog någon bild av ett löst doslock innan det monterades tillbaka. Nej, det är inte alltid jag hinner med att dokumentera :-)

.
.

Grejat till och med 2009

Ladusvalorna är kära sommarbesökare som trivs i jordbrukets byggnader, här på gården är det i lagårdsporten de häckar. När svalorna kommer är  det sommar!

Sammanställningen av jobb på fastigheten fortsätter nu. Vi köpte gården vid millennieskiftet, pappa bodde kvar till sin död fem år senare. Efter det var det mest uppehållande verksamhet på somrarna och först när inventarierna var arvsskiftade ville vi sätta igång med större arbeten. Att vänta i 20 år med delningen, som min syster föreslog, var en idé som jag inte kunde ställa upp på. Vad som händer då en "våt filt" läggs över fastigheten under så många år kan man livligt föreställa sig.

En av de första åtgärderna vi gjorde var att låta ett plåtslageri tillverka ett platt skorstensskydd som vi själva monterade på plats.

Höladans grundstenar fixades till vilket var ett så lättsamt arbete att det knappt räknas :-) Och gräset slogs med lie som alltid här vid sommarstugan.

Flera stora granar har under vintrarna fallit på sommarstugetomten eftersom vindarna får god skjuts över det skogsområde som avverkades bakom stugan 1996. En stor gran på tomten föll, de andra som vindarna fällde stod utanför. Som tur var föll inget träd på någon byggnad men det gav oss rejält med arbete med bortforsling och bränning av grenar och ris. 2006 fällde vi själva granen ovan som såg ut att vara oroväckande skadad. Ni skulle ha sett så vacker och njutbar skogen här bakom var efter att farbror Kalle gallrade för hand cirka 15 år före kalhuggningen.

2009 började favoritköket på övervåningen återplaneras. Ett skåp flyttades ut och Husqvarnas elektriska spis flyttades hit igen efter år i landsförvisning i sommarstugan. Kaffepannan fanns i beredskap på samma ställe. När föräldrarna tänkte slänga spisen fick jag till det så att pappa och jag flyttade den till stugan. Gissa vem som gläds åt denna framförhållning?

Äntligen togs tag i favoritgolvet i favoritköket - linoleummattan med mönstret Jaspé i 50-talsköket på övervåningen i morfars hus. Det var ett par dagars arbete med djuprengöring med maskiner som hyrts i Umeå.

Resultatet av rengöringen blev bra och efter att ha blivit bonvaxat står sig linoleummattan ytterligare några decennier om så skulle vara. På bilden är övre delen bonvaxad.

2009 började jag rödfärga lagårdsväggen med Falu slamfärg. Som allt annat tas detta i etapper, denna sommar målades lagårdsväggens sydfasad, lagårns största vägg. Och som tidigare beskrivits anlitades timmermän som bytte stockar på rökbastun.
.
.