"Få ställen i Sverige utbreda sig i en skönhet av så angenämt slag, som parken vid Värnanäs, varigenom den unga prästmannen nu gick. Det är icke en tavla, intagande genom melankoli och pittoresk fattigdom; nej, rikedom och bördighet omgiva vandraren här: han går på Oxenstjernas grund. Genom en äng med gräs, så högt som adjunkten själv, smög denne fram på den slingrande gångstigen, och beundrade de talrika ekar, som med mörkgröna, yviga kronor överallt på ängen höjde sig ovanom gräset. Guds godhet mot människan, redan på jorden, omfamnade henne här i storhet och ymnighet. Den vigde ynglingen gick andaktsfullt och hade försyn för att skada även det ringaste grässtrå."
Värnanäs ligger söder om Kalmar i Södra Möre härad. Oxenstiernska huset uppfördes 1649, den nya herrgården år 1789-1791 och i samband med det en engelsk park, ett parkideal som var á la mode på denna tid. Helt i motsats till de symmetriska fasaderna anlades parken naturligt böljande, utan strikta axlar, inga inramade buxbomhäckar, inga broderiparterrer. Alltså en landskapsträdgård vars ideal uppstod i England på 1700-talet.
(Den på 2000-talet anlagda Wij trädgårdar är en park som i vissa delar kan hänföras till traditionen med landskapsparker.)
Bild härifrån
Tillbaka till naturen var ledstjärnan, så olikt dagens ideal med kortklippta smaragdgröna gräsmattor. Carl Jonas Love Almqvists text ger liv åt 1800-talets trädgårdsideal. En annan "folklivsskildring" var en textsnutt i ett sockenstämmoprotokoll från en församling i Strängnäs stift som jag läste i samband med ett arbete för länge sedan - där fick en dödgrävare kyrkorådets tillåtelse att slå gräset (med lie) på kyrkogården för att ha som foder till sina kreatur. En löneförmån alltså. Kortklippt gräs var inte ett normaltillstånd.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Carl Jonas Love Almqvist, 150 års-jubileum, Värnanäs, Törnrosens bok, Kapellet, engelsk park, högt gräs, ideal