1 augusti 2016

Gräslikt

Gräsmattor, deras skötsel och existens är också kulturhistoria. Visst är vi svenskar influerade av de engelska smaragdgröna utomhusmattorna men hur ska vi se på dem som företeelse på en bondgård eller på torpets gårdstun? Hur ska vi förhålla oss till blomsteräng, lieslåtter, cylindergräsklippare och åkgräsklippare med rotor.

Lotte Möllers Trädgårdens natur tar upp trädgård ur många aspekter, är ingen trädgårdshandbok utan ger en idéhistorisk genomlysning av trädgårdsbegreppet. Åkgräsklippare nämns aldrig, de hade inte spridit sig över landet då boken gavs ut 1992.

Här ett utsnitt ur kapitlet EN GRÄSLIG HISTORIA:
" Ingen har betytt lika mycket för den moderna trädgårdens utveckling som engelsmannen Edwin Budding. Han levde på 1800-talet och var förman på en textilfabrik i Stroud, där maskinen som användes för att klippa yllety­gerna täta och jämna bestod av en cylinder, försedd med spiralknivar.
Borde inte samma typ av konstruktion kunna fungera även på gräs? Ludd som ludd, tänkte mr Budding och konstruerade med hjälp av sin vän ingenjör Ferrabee den första gräsklippningsmaskinen. Med den inleddes en revolution av trädgårdsskötseln och synen på trädgården. Tidigare hade gräsmattan varit slottens och herresätenas gröna statussmycke. Tack vare gräsklipparen blev den så småningom var mans, eller åtminstone varje trädgårdsodlares, egendom.
1830 presenterades uppfinningen i tidskriften The Gardener's Magazine. I patentansökan framhölls att "den gentleman som använder den får en roan­de, nyttig och hälsosam motion". Man kan notera att den maskinella gräs­klippningen redan från början ansågs vara en manlig angelägenhet. Mor skötte blomsterrabatten, far klippte gräset. Så var könsrollsmönstret på 1800-talet, och så är det i stort sett fortfarande. Gräsklipparen har inte heller förändrats mycket, åtminstone inte den handdrivna. Men motorgräsklipparen, som kom på 1940-talet, fungerar efter rotationsprincipen. Det innebär att den sliter av gräset, till skillnad från Buddings cylinderklippare som skär av det fint som en sax. Ro­torklipparens brutala sätt att förkorta grässtrået efterlämnar en sargad snitt­yta, som ger gräsmattan en lätt vissen färgton. Finsmakarna avskyr den och hävdar att en cylinderklippt gräsmatta är oändligt mycket vackrare. Och skyll inte på att orken inte räcker till! Det går att köpa motordrivna cylindergräsklippare, om man är beredd att betala ett par tusenlappar mer än för en vanlig rotorklippare. För ett otränat öga kan det vara svårt att avgöra med vilken sorts maskin en gräsmatta är klippt. Men har den tydliga, raka ränder är den cylinder­klippt. Dessa stripes, är lika nödvändiga för den äkta engelska gräsmattan som pressvecken för citygentlemannens byxor.
Buddings uppfinning blev ingen omedelbar succé. Fram till slutet av 1800-talet slogs de flesta gräsmattor med lie, och det räckte inte med att göra det ett par gånger varje säsong. I Daniel Mullers Trädgårdsskötsel - en av 1800-talets mest spridda trädgårdshandböcker - konstateras att "vid varm och fuktig väderlek måste gräsplanen slås två-tre gånger i veckan".
Sedan skulle den sopas för att få bort ogräsfrön och dessutom vältas, dvs köras över med en tung vält, för att ytan skulle bli fast och jämn. Den arbetskrävande skötseln begränsade gräsmattans utbredning. Grus­gångar, blomsterrabatter och grönsakssängar var grundingredienserna i de flesta trädgårdar. Men när gräsklippningsmaskinen så småningom bör­jade spridas, innebar det också en demokratisering av gräsmattan. De nya villakvarterens och egnahemsområdenas framväxt accompanjerades av gräsklipparens smatter. Säkert föraktades den av den gamla trädgårdskul­turens företrädare, och bekymrade samtal måste ha förts om hur avsky­värt den lät, hur fult den klippte och hur vulgära de människor var som skaffade sig denna nymodighet. Tidigare hade herrskapsfolket brukat kla­ga över gräshuggarnas envisa vana att väcka dem i arla morgonstunden genom att slipa sina liar. Men slipstenens möte med lien lät nu som lju­vaste musik i jämförelse med oljudet från gräsklipparen.
När kostnaden för arbetskraften steg och allt färre behärskade konsten att slå gräsmattor med lie blev emellertid också de mest traditionsbundna trädgårdsägare tvungna att skaffa sig en gräsklippningsmaskin. I dag är den oumbärlig och gräsmattan har blivit en självklar beståndsdel i varje träd­gård, även i klimat som lämpar sig bättre för kaktusodling eller renbete än för mjukgröna sammetsmattor. Ibland kan det rent av förefalla som om trädgårdsskötsel är liktydigt med grässkötsel. I ett nybyggt villaområde i Bergslagen såg jag i somras träd­gårdar som skilde sig från den omgivande terrängen enbart genom att det i dem växte gräs, medan marken utanför tomtgränserna var täckt av lilje­konvalj, daggkåpor och förvildade krolliljor. Jag hör inte till dem som anser att naturen alltid är överlägsen det som trädgårdsodlaren kan åstad­komma, men i det här fallet var det uppenbart att där naturen slutade, där började fantasilösheten.
Men gräsmattan har inte bara blivit trädgårdens mest självklara detalj utan också den mest bekymmersamma. Det räcker med en blick på kemi­kaliehyllan i närmaste trädgårdscenter för att inse den saken. Mossdödare, ogräsmedel, konstgödsel och ständiga mödor krävs för att förverkliga drömmen om den perfekta gräsmattan.
Och om den förverkligas är den en katastrof, åtminstone ekologiskt sett. För fjärilar, bin, fåglar och ängsblommor är den ungefär lika gästvän­lig som en öken. Gräsmattan är en helt igenom artificiell företeelse. I naturen förekommer grässlätter bara om marken är för torr för att träd skall kunna växa där eller om betande djur håller annan växtlighet borta. Men den "naturliga" gräsmattan, antingen den nu kallas savann, stäpp, äng eller prärie, är ett under av artrikedom jämfört med en välskött villagräs­matta, där till och med lågväxande örter som tusenskönor och veronika stämplas som hemska ogräs.
(…)
En blomsteräng i stället för den kortklippta gräsmattan har närmast blivit en modefluga under de senaste åren. Medeltidens trädgårdstrend kommer tillbaka, men det kan vara svårare än många tror att åstadkomma en trädgårdsäng. Man skall i princip göra precis tvärtom jämfört med anläggningen av gräsmatta. Jorden skall vara eländigt mager. Inte en gnut­ta näring får tillföras den. Det stimulerar nämligen de grova, glupska gräs­en som tränger undan den sprödare ängsfloran.
Har man en gammal gräsmatta kan man gå en genväg och helt enkelt inte klippa gräset så ofta och inte så kort som tidigare och sedan vara noga med att räfsa bort det avklippta gräset, så det inte förvandlas till ny näring. Det ger en chans åt de blommor som levt mer eller mindre inkognito i gräsmattan att växa upp. Prästkragar, rölleka och johannesört kan spontant dyka upp i ängsgräsmattan. Man kan hjälpa den på traven genom att sätta lökar av kungsängsliljor och gammaldags narcisser och plantera in gullvi­vor, smörblommor, käringtand, åkervädd, styvmorsviol, blåklocka (som bara trivs i den magraste av jordar), gulmåra och andra vildblommor."
Nedan några foton från 40-tal till 60-tal med gräs från vårt gårdstun.

 
 
Här på gården införskaffades den första gräsklipparen i juli 1972 enligt hushållets loggbok. Den var handdriven och kostade 121 kronor. Korna, som inte längre fanns, behövde inget hö. Efter det blev sig inget likt :-o
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

8 kommentarer:

  1. Maskinerna är människornas bästa vänner... särskilt de motordrivna. /Pd

    SvaraRadera
    Svar
    1. Måhända är maskinerna beroende av människans bekvämlighet ;-)

      Radera
  2. Vad intressant detta är, mycket visste jag redan men ännu mer inte, och det är så roligt att du tar dig tid att skriva såna här genomtänkta texter!

    Försöker återställa äng här, efter grävning för avlopp.. Just all grävning/schaktning när man bygger nytt på platta är väl också en orsak till alla gräsmattor, eller tror du inte? Det är ett större jobb att "få igång" en tilltalande och samtidigt mer naturlig varierad flora på naken jord där ogräs snabbt får fart, än att rulla ut och hålla efter en gräsmatta. Att man sen måste ägna sig åt detta konstanta klippande år ut och år in ses däremot som ett helt nödvändigt ont. Våra grannar vill stycka av sin stora tomt och säger att det är för att det är jobbigt att klippa gräset.. (med åkgräsklippare).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är Lotte Möller som ska ha äran för en välskriven text och forskning kring gräsmattor. Inte jag.

      I alla nyproduktion blir det en sårig tomt som man snabbast möjligt vill ska bli vacker att se på, och lätt att sköta (som man ofta tror att gräsytor är). Nu för tiden har man som fastighetsägare ingen trädgårdsmästare som man kan ge den betalda uppgiften att sköta sådd och därefter färdig äng eller gräsyta. Och som du säger vill ogräsfröna gärna söka sig till naken jord. För att klara av anstormningen av lättjefulla ogräs måste man ha tålamod, tid och lust att gå och dra upp de där ogräsen som inte ska vara där. (Men allt vi kallar ogräs är inte det även om konventionen hävdar det :-))

      Idag är det fortfarande ett önskemål för många att bo "på marken", i villa. Men tid till trädgårdsskötsel finns inte. Därför görs tomter idag i städernas nya villaområden bara ca 400 kvm stora. Man har inte tid och ork med större. Och rullad turf finns ju numera sedan några decennier.

      Dina grannar har insett att det också är många som vill bo på landet med samma tomtyta som i ett av städernas villaområden och säkerligen kan få köpare och en god summa pengar. Slippa den stora tomten som hör till "livet på landet" och genom förtätning skapa ett stadsnära villaboende som är något helt annat. Jag funderar mycket över hur människor tänker som styckar av sina tomter både i en, två och tre tomter och därmed missar att bo på den "riktiga" landsbygden. (Det jag nu skrev gäller nära större städer och är knappast aktuellt för norrländsk landsbygd.) Styckar grannarna av blir även kringliggande fastigheter en del i en villaförtätning som kanske inte var önskemålet då man köpte sitt hus.

      Det är kanske först när/om vi behöver marken till odling för egenförsörjning som en stor tomt är ett plus. Eller så låter man en god del av tomten bli äng men även den behöver skötsel om än inte var vecka.

      Radera
    2. Ja visst du skriver ju tydligt var texten kommer ifrån, då får jag istället tacka dig för tipset och kanske finna boken!

      Vi är väl ganska precis i den situation du beskriver. Såklart är det inte i första hand att slippa gräsklippningen som lockar mina grannar utan det antal miljoner de kan tjäna. Här strax utanför Uppsala är det ju gott om kapital-(eller låne-)starka inflyttare som vill bo i stadsnära landsbygd. Jag är inte alls förtjust, vill inte alls bo i villaområde eller få kataloghus i min utsikt.. men samtidigt är det kanske något man får acceptera när man själv bosatt sig i ett, även för andra, attraktivt område!

      Tills vi kanske någon gång flyttar bortåt kämpar jag på med min lilla äng (vilket jag mest tycker är trivsamt). Det fina med mina grannar är i alla fall att de inte har några åsikter om detta trots att den än så länge mest ser ut som skräp, och jag håller i gengäld tyst med mina tankar om deras trista gräsmattor och åkgräsklippare :)

      Radera
    3. Just så.
      Men nu undrar jag - vart ska du flytta för att slippa andras tankar om ditt höga gräs ;-)

      Radera
    4. Hehe tankar och funderingar få de gärna ha, bara de, liksom jag, inte ser gräslängden som viktigare än grannsämjan! Lättast är väl då att bo så omgivningen slipper se ens gräs...

      Skämt åsido, jag har alltid velat bli bonde men villabarn och akademiker av födseln verkade veterinär som ett säkrare val, tyvärr sammanföll sedan mitt inträde i yrkeslivet med den accelererande nedläggning av mindre lantbruk samt att jag träffade min man som vid tidpunkten inte ansåg sig flyttbar.. Så jag vill "helt enkelt" flytta dit vi har råd med en mindre gård (innan de alla styckats av..) i en landsända jag har något sånär anknytning till, för att kunna ha djur, helst nöt av kombinerad kött- och mjölkras och ett litet gårdsmejeri för att öka möjligheterna att försörja mig på det jag producerar, samt där vi kan försörja oss utanför gården tills planen är till fullo genomförd. Ja det är min plan/dröm, men ännu inte helt och hållet min livskamrats :)

      Radera
    5. Jag hoppas verkligen du och ni lyckas med den sköna föresatsen. Och drömmar MÅSTE man ha för att leva ett rikt liv!

      Radera

Hejsan, trevligt att få besök!

Alla ni knapptryckare som hittat min blogg och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer... ja, allas åsikter!

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...