10 juni 2018

Romerska vägar

Alla vägar bär till Rom. Jovisst!

Varje gång samma glada hemkänsla, samma lisa för själen, samma "gioia di vivere". Inget gör mig så glad och befriad som staden Rom.
Lukter, färger, ljusinfall, växter - jag är hemma. 
Inget, säger inget, kan ge mig samma livslust som denna stad, den eviga. 
Krypen kryper, tusenskönorna blommar, trafiken lika kaotisk som alltid, Aqua Marcia lika fullödigt svalkande.

Jag gjorde en av mina många ensamtrippar till Italien för att besöka stövelklacken. Efter att först ha stannat till i Rom så klart och besökt en romersk väninna några dagar, köpte jag en tågbiljett som tog mig från Rom och söderöver. Trulli-husen i Alberobello stod högt upp på besökslistan. I den lilla staden, med sina annorlunda huskonstruktioner, stannade jag ett par dagar. Den grekiska staden Metapontum , grundlagd omkring 700 f Kr, var ett annat mål med sina två grekiska tempelruiner. Här dog Pythagoras år 495 f Kr. Eyvind Johnsons roman Molnen över Metapontion (1957) fanns med som reselitteratur.

Metaponto.
En mycket liten ort som en gång var stor stad.
Nu händelselöshetens centrum.
Stillastående tid. Hettan ökar den känslan.
Händer här saker sker det i ultrarapid.
En stor tristess eller snarare händelselöshet hänger över vandringen till utgrävningsområdet där fåglar i stor mängd kvittrar i buskarna som omger platsen.
Där står ruinerna av Apollotemplet och Heratemplet
Här i Metaponto finns bevis på att halvkolonner använts för allra första gången!

När jag väl började tänka på återresan kom jag fram till att det vore intressant att köra bil tillbaka till Rom på mindre vägar. Sagt och gjort. Undersökte vilka biluthyrningar som fanns och valde den bästa för mej. Hämta ut bilen i Apulien där jag befann mig, lämna på Roms flygplats Fiumicino (Leonardo da Vinci) fyra dagar senare. Perfekt!

https://www.citylab.com/design/2017/06/a-fantasy-transit-map-of-the-roads-of-ancient-rome/529404/
Karta härifrån.

Eftersom jag älskar gamla vägar var det en upplevelse att ensam köra delsträckor på den gamla Via Appia Antica från romarrikets tid som slingrade sig upp och ner genom de italienska landskapen Apulien, Basilikata, och Kampanien med slutstation i Lazio och Rom.

Det gick inte att hitta den gamla Appian överallt och närmast Rom är biltrafik inte tillåten på den gamla basaltbelagda vägen. Men där den gick att finna under mitt vägval, valde jag att köra den historiska Via Appia Antica. Hela bilresan var oplanerad och ingen historisk karta fanns med, skyltarna få. Det var ingen väg folk vallfärdade på. Allt eftersom kvällar nalkades tog jag in på albergon eller hotell, inget var bokat i förväg.

I Basilikatas bergstrakter var det som svensk högsommar och frodigt med flera kända växter. Det var italiensk landsbygd, inte som Toscana, mindre turistisk men med en obeskrivlig skönhet och vildare landskap.

Till Potenza kom jag en söndagseftermiddag. Hela stan var ute och gick längs huvudgatan, man går man ur huse för att fare una passeggiata, en väldigt italiensk tradition. Det är trivsamt i det där landet.

Eftersom jag strax innan läst Kristus stannade i Eboli av Carlo Levi (1945), och uppskattade den, var jag på min fortsatta resa bara tvungen att ta en titt på, och stanna till i Eboli även jag :-)

När jag ändå vikit av mot Amalfikusten beslöt jag mig för att återse Sorrento och övernatta där. Först äta gott förstås. Så blev det. Dagen efter stannade jag till i Herculanum och därifrån letade jag mig tillbaka till Via Appia antica på kringelkrokar vilket inte helt enkelt så nära Neapel där motorvägar skär av de gamla lederna. Att vara tvungen att köra motorväg hade ju varit helt förödande ;-)

Även Laziums platta landskap, en gång i tiden malariamyggornas hemvist men utdikat under Mussolinis tid, var upplevelserikt på sitt sätt. Även där finns det gott om kulturhistoria och historiebemängda platser att uppleva.

Jag kom fram så pass i tid innan flighten skulle lyfta att jag hann tanka bilen. Men mer tid var det inte. Eftersom flygplatser inte är ett favorittillhåll var jag nöjd med att inte behöva vänta där, det ligger liksom inte för mig. Det slapp jag även denna gång.

Den där trippen var en mycket speciell, upplevelserik och minnesvärd resa genom ett historiskt landskap där många traditioner fortfarande hålls vid liv. Jag skulle gärna göra om den och då ha kartor med antika vägsträckningar i bagaget.

https://lh3.googleusercontent.com/fXnej_pN00dVt34Kj1XY5K_boaKthnsbJSti6ljqS4aTkigti2Jq-C8teVR37BdWBGnTSg8cuo5bxmQXZf-CQm20Mw1PWIGDGTsJSoOWsJuCzrf7g9nckPX5iTHYiE_mwMVkvh2EgO4fIjtxFpTgQ2IBvCTKsH8mR4GsZzqCnME4fIvWRYk-sDiyuRV1CzeJmxZwDTMRap0YBSGktRUoC4NWYCKiSWSU7uDHSMZtDpJ5S8zCRqHLGiz_l3YonqZ4XkjO12RU9CR81rifpj_8R7PlE6hssegErF9y6__3cygxOrMI34z-FTwb3nBHdaeaXJKnHUNvbRbjQf2hhMs8X49YI9mXw9ehJiIQlhgXezZSzXBAxbYbq4iCJPhObCt6Tmvw1ICaGniddTV-Y9grGh4IWxo_MDSadbBhQGHoGy_f8hgROESvczjvSO6KcCyf2v_PKCXkg7_djWBjzIosDc6FSY0X6ZJyIdhXm0Kmmrp9AM8dy9S--aJ5LbNRnNAnxZSdeATJo_Yd7DlcGbbTlYZeC_M-IRGpofVo5hpud2JGvOS8l3LlnNXAdIHxrduTvq7g-1_WyMAornU_Nkdm3XKSdykZCsTDd6HCVuk8qOo=w1271-h442-no
Klicka på kartan för förstoring. Denna karta är baserad på en karta ur "Historical Atlas" by William R. Shepherd, 1923.

Var annars än här kan jag vara just nu? Ingenstans. Det är här och nu som gäller. Mitt Arkadien.

Folk verkar ha det bra här.
Gamla män med stavar.
Herdar antar jag. Transhumans?
Såg en av dem efter vägen bryta ett grässtrå och stoppa i munnen. Han njöt, det såg jag.
Såg en kvinna med traditionell dräkt samt mörkklädda gamla män och kvinnor. Var finns mellangenerationen? De unga dyker upp mot kvällningen, men mellangenerationen?
Igår såg jag speciell natur väster om Matera. Bedövande vackert.
Får på vägen. Tut, tut. Hornprydda kor som motades hem av en gammal man i gräset på sidan om vägen. Koskällor hördes, varje ko hade en skälla runt halsen. Jag mindes.
Nån enstaka bil, någon moppe kör förbi. Annars syns inte mycket som rör sig. 
Men det hörs.
Verksamhet pågår i bondgårdarna. 
Tänk om det kunde vara lika livligt på den svenska landsbygden.
.
.

2 kommentarer:

  1. Vilket härligt och vackert inlägg! Vilken resa du företagit dig, och ensam dessutom. Hur längesedan var detta? (Skulle kunna fråga hur mycket som helst egentligen...)
    Tack för att vi får läsa! /Anette

    SvaraRadera
  2. Det var ganska många år sen nu men känslan är alltid densamma vid ensamresor. Intrycken blir större än i sällskap och en resedagbok måste med för att skriva ner dem. Jag är en van ensamresenär i vår europeiska kultursfär. Det började med cykelsemestrar i Sverige och fortsatte sedan i vidare cirklar. Åker jag till andra kulturer har jag gärna resesällskap.

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...