31 december 2019

Vanerökare

Ända sedan 80-talet har jag varit vanerökare. Det började med att pappa och jag rökte var sin cigarill en nyårsafton till mammas förtjusning, hon tyckte att det luktade så gott!!! Det var cigarillerna Bellman Siesta vi hade att tillgå, inget utsökt fin cigarr med maggördel. Men härligt var det med lilla Lützen i hemmet. Vem som kom på det hela minns jag inte, ingen i familjen var rökare.

Jag har så klart fortsatt rökningen efter pappas död. En vanerökare slutar inte bara så där ;-) Så en gång om året tänder jag en cigarr eller cigarill, bolmar, blåser rökringar och snusar på den doft som snart enbart är kulturhistoria. Jag känner mej nöjd så och ser fram emot det nya året!
.
.

2 kommentarer:

  1. Cigarrcigarill avnjuts hos stuggrannen under hemvändardagarna. Kittlar gott i tungan! :D
    Annars har jag ett nostalgiskt samlande på gång: Renoverar en Stanwell per år, och minns morfars Tigerbrand-stoppande vid campingbordet.
    Helst ska mina pipor vara för tunga att hängas i mungipan. Det är stunden som är viktig.

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...