Tunna volanggardiner är inte min grej. Titta på gardinerna här nedanför - man skulle kunna tro att jag blivit en hemmafru på 50-talet.
Känner inte igen mej själv riktigt men det är lite kul att testa nytt. Hittade i gömmorna hemma i söder ett par sparade tunna volanggardiner med svagt blommönster som härrör från min svärmor om jag förstått det hela rätt. I sådant där konstmaterial som jag aldrig använder. Ska de lämnas bort för att återbrukas, slängas eller vad...?
Så mindes jag ett foto ur föräldrarnas fotoalbum där mamma pysslar med en krukväxt i
lillrumme. Där hängde ju samma typ av gardiner (men med en gardinkappa upptill). Jag tar med svärmors återfunna hem till norr och testar hur de ser ut. Och nu är jag fast - de får hänga där i sommar.
Det jag gör är alltså att återskapa en interiör, ett utseende men framför allt en känsla av 50-tal på övervåningen. Den restaureringsideologin kan man tycka vad man vill om men för mig är det rätt. Möjligheten finns eftersom jag har två hem och kan och vill experimentera eftersom det i min värld, med mitt yrke är roligt och intressant. Det är lättare att ta ut svängarna med återskapande här där jag i mångt och mycket vet hur det sett ut.
Vad vackert sommarskirt det blev! Och vilken fin mobil!
SvaraRaderaTackar! Ja, det blev trevligare än jag trodde.
SvaraRaderaVolanggardiner är verkligen inte min grej heller. Men de där är ju helt OK med sin skirhet och sitt eleganta fall. Kul! Jag har lite liknande återskaparprojekt på gång på landet. Visserligen finns det inte så många kvar som vet vad det är jag återskapar, när soffan från vardagsrummet i mitt föräldrahem får flytta ihop med bordet som en gång stod framför soffan, men det är lite trivsamt i alla fall. Varken föräldrar eller föräldrahem finns kvar längre, soffan stod på bodvinden och bordet i ett sovrum ...
SvaraRaderaDär tycker vi lika, du anonyme och jag. Trevligt är ordet för återskapande och återbruk.
SvaraRaderaÄsch, det var jag som slarvade med fylleriandet, så att jag råkade bli anonym.
Radera