Så här skrev jag för länge sen under en julhelg hemma i byn på 1980-talet:
”Klockan går mot 00.
Det är så vackert ute att jag blir alldeles pirrig i kroppen.
Själen känns...
Har suttit och skrivit delar till ett referat om attiskt vasmåleri och dess färgers härledande ur metallförebilder.
Och när jag går upp, öppnar balkongdörren, lyser halvmånen med sitt friska sken över snötäcket och stjärnor & planeter gnistrar och blänker i den sammetsblå rymden.
Jag känner både upprymdhet och frid samtidigt. Jag vill ut. Men det är sent och det dröjer ännu en timme tills gatlyktorna släcks för natten./nutida tillägg: och då först är det är mycket lämpligt att ta en promenad/
(...)
Jag vet att detta var sista tillfället på en längre tid att njuta stillhet och mörker. För imorgon kväll åker jag mot Stockholm. Det ska bli underbart att träffa x men naturfriden finns inte där nere.”
Det är så vackert ute att jag blir alldeles pirrig i kroppen.
Själen känns...
Har suttit och skrivit delar till ett referat om attiskt vasmåleri och dess färgers härledande ur metallförebilder.
Och när jag går upp, öppnar balkongdörren, lyser halvmånen med sitt friska sken över snötäcket och stjärnor & planeter gnistrar och blänker i den sammetsblå rymden.
Jag känner både upprymdhet och frid samtidigt. Jag vill ut. Men det är sent och det dröjer ännu en timme tills gatlyktorna släcks för natten./nutida tillägg: och då först är det är mycket lämpligt att ta en promenad/
(...)
Jag vet att detta var sista tillfället på en längre tid att njuta stillhet och mörker. För imorgon kväll åker jag mot Stockholm. Det ska bli underbart att träffa x men naturfriden finns inte där nere.”
*
Numera är det inget självklart med naturfrid hemma i byn heller. Och mörker finner jag mer av i mitt mellansvenska boende än i hembygden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyck till om du vill...