Nature vivante

  

Ett stycke vacker natur.

”Biologisk mångfald glöms bort när vi pratar om träbyggande och klimat”

Läser en debattartikel i branschtidskriften Arkitekten 3 - 2022. Både som arkitekt och skogsägare delar jag tankarna med artikelförfattarna och därför tar med den på bloggen.

*

Hur kan det vara hållbart att bygga av trä om inte skogsbruket är ekologiskt hållbart? Vi tenderar att mest prata klimat kring skogen. Biologisk mångfald hamnar i skymundan. Men vi måste faktiskt hålla två tankar, eller kriser, i huvudet samtidigt här, skriver företrädare för ACAN Sverige (Architects Climate Action Network)

I reportaget om träbyggande (Arkitekten nr 1.2022) saknar vi en fundamental aspekt som vi vill belysa. Det står i princip ingenting om biologisk mångfald. Man tar heller inte upp frågan om hur ett hållbart skogsbruk skulle kunna bedrivas eller behovet av att skydda de sista resterna av äldre skogar med höga biologiska värden i Sverige.

Vi har alltså minst två (fast egentligen är det ju fler) kriser att hantera, klimatförändringarna och utarmningen av biologisk mångfald. När det gäller skogen argumenterar skogsnäringen, att skogsbruket ska rädda oss undan klimathotet. Men hur står det till med biologiska mångfalden i våra skogar? Den befinner sig ju också i kris. Och med tanke på hur stor del av ytan i vårt land detta handlar om, borde vi vara djupt oroade. Det skogsbruk som bedrivits i storindustriell skala med kalhyggen har visserligen levererat råvaror men det har också en stor baksida som inte uppmärksammats tillräckligt – förlusten av biologisk mångfald.

Från naturskog till virkesåker. Artikelförfattarna poängterar att det mesta av skogsmarken 

i Sverige består av träd som är yngre än 80 år och till allra största delen är skapad av 

människan genom kalhygge och plantering eller sådd. Endast 12,8 procent av skogsmarke

består av skog som är äldre än 120 år (källa SLU Riksskogstaxeringen Skogsdata 2019). 

“En skog är ett levande ekosystem med en rik biologisk mångfald och naturliga processer 

som pågår medan planterade träd i monokulturer är en virkesåker skapad av människan 

enkom för att leverera råvara till industrin”, skriver artikelförfattarna.

Vår nuvarande modell för skogsbruk har lett till utarmning av biologisk mångfald. Kalhyggen med koldioxidläckage, monokulturer i form av gran- och tallplantager, markberedning och markskador som leder till att koldioxid och kvicksilver läcker ut i ekosystemet och sist men inte minst utarmning av skogens mångfald av arter som till exempel mykorrhizasvampar i marken, fåglar i skogen, lavar på död ved och så vidare.

Hur ser då ett skogsbruk ut som kan ta oss ur krisen? Det debatteras det alldeles för lite om menar vi. Kan man tänka sig andra sätt att bruka skogen? Det finns, tro det eller ej, alternativ, bra exempel från exempelvis Tyskland. Att Sverige inte levererar i frågan stämmer dåligt överens med vår självbild som det hållbaraste landet, vilket är ett problem även i andra sammanhang. Vi tror att vi redan är bäst i klassen. Skogsbruket har ju på vissa sätt fungerat, i alla fall för att leverera billig pappersmassa åt industrin. Men nu har vi börjat ana att skogen inte bara är ett ställe där vi hämtar trä. Vi börjar kollektivt få insikt om det ovärderliga, som står på spel för oss alla i denna fråga. Då kan det inte vara ett alternativ att fortsätta som förut.

Här kan vi bidra genom att stödja de företag i Sverige som kämpar för en omställning av skogsbruket. På så sätt skulle byggbranschen kunna driva efterfrågan på ekologiskt hållbart producerad träråvara. Här finns till exempel en aktör som köper och säljer virke från skogsägare vilka förbinder sig att följa en standard företaget har tagit fram som kallas naturnära skogsbruk, en affärsmodell som även har flera fördelar för skogsägaren.

Varför väljer då ett företag att ta fram en egen standard i stället för att använda FSC eller PEFC? Därför att både PEFC och FSC är miljömärkningar som inte gör jobbet. FSC och PEFC är under stark kritik i Sverige av miljörörelsen eftersom det inte får några följder att bryta mot reglerna. Både Fältbiologerna och Naturskyddsföreningen har lämnat FSC. I stället har dessa certifieringar blivit ett grönt alibi för att fortsätta använda dem med motiveringen att ”de är de enda märkningarna som finns”.

Hur mycket kan vi sen bygga av trä från ett hållbart skogsbruk? Förmodligen mer än vad vi gör nu eftersom den största delen, cirka 80 procent (vedvolym) av träden vi hugger ner i Sverige blir till kortlivade produkter, toapapper, biobränslen och förpackningar, som inom kort blir CO₂ i atmosfären. Naturligtvis är det bättre att använda så mycket som möjligt av råvaran till långlivade produkter och trä är ju ett fantastiskt byggmaterial. Men papper och förpackningar behövs också i våra globala system och sålunda är vi tillbaka till grundfrågan om resursförbrukning och konsumtion.

Vi behöver hushålla med resurserna nu, det borde vara uppenbart för alla. Då behöver vi använda och återbruka det som redan finns, både fastigheter och träråvara. Att avverka måste vara det sista alternativet. Trä är inte ett magiskt material som gör att vi kan fortsätta precis som förut. Det räcker inte att byta material eller metod, vi måste bygga mindre, inte mer. Ja, det kommer att påverka oss på en mängd olika sätt, men det är väl ändå bättre än att blunda och hoppas på att tekniken löser allt?

Slutligen och mest akut av allt: Vi måste vi skydda de spridda rester av äldre skog vi har kvar i landet. Här behövs en nödbroms för att försöka rädda den biologiska mångfalden i Sverige, vår naturs immunförsvar. Vi förfasar oss över vad som händer i Amazonas men har missat vad som pågår i våra egna skogar. Just nu avverkas de sista äldre naturskogarna som inte är skyddade som naturreservat eller nationalpark och blir bland annat byggmaterial och toapapper. Den formellt skyddade produktiva skogsmarken i Sverige utgör endast 5,7 procent. Internationella åtaganden om skydd av ekosystem talar om 30 procent av land- och havsarealen i ekologiskt representativa naturtyper som är av stor vikt för biologisk mångfald. Sverige har med andra ord långt kvar till att stå upp för vårt gemensamma naturarv – skogen och dess ekosystem.

Frågor som skogens tillväxt och hur mycket man kan avverka, koldioxidlagring och biobränslen lämnar vi därhän denna gång. Vi anser som sagt att de tenderar att skymma frågan biologisk mångfald. Även om allt hänger ihop. Och det är ju det som är poängen här.

Anna Holst, Anna-Karin Nilsson, Anna Mistry Bergbom, Hanna Persson, 

Henrik Lindholm & Tove Sjöberg

 

Artikeln kan även läsas här:  https://arkitekten.se/debatt/debatt-biologisk-mangfald-gloms-bort-nar-vi-pratar-om-trabyggande-och-klimat/

"Trä är inte ett magiskt material som gör att vi kan fortsätta precis som förut."

Svenskt jord- och skogsbruk

"Moderniseringens landvinningar eller det av människor och djur övergivna, överexploaterade landskapet? Bertil Almlöfs målning från 1984 kan ses både som en civilisationskritisk kommentar och en vacker bild av ett moget sädesfält i högsommarvärmen."

Ur Jordbruket i välfärdssamhället. 1945 - 2000. (Det svenska jordbrukets historia). Författare Iréne A. Flygare och Maths Isacson.

Kanske kan man göra en vacker målning även av en planerad och planterad monokulturskog med likåriga stammar. En skogsåker. Jag lyckades i alla fall inte ta vackra foton i den "skog" jag inte tänker återvända till.

Sveriges skogsavverkning ökade till rekordnivåer under 2021 och uppgick till knappt 97 miljoner skogskubikmeter enligt preliminär statistik från Skogsstyrelsen. Med undantag från stormen Gudrun 2005 har den svenska avverkningen aldrig varit större. Så det lär bli fler sådana här monokulturella "skogar", fler markberedda, plöjda skogsåkrar. Sverige är kanske inte så fantastiskt som påstås.

"När journalisten Lisa Röstlund granskar en av vår tids ödesfrågor kliver hon ned i skyttegravarna och blottar konsekvenser av kriget. Hon finner hemliga dokument och möter rädda människor som bara vågar uttala sig anonymt, men också de som väljer att prata öppet. Om självmord. Om dödshot mellan grannar. Om etablerade och välrenommerade forskare som mobbas ut. Och om vetenskapsmän som smider planer ihop med industrin. Granskningen vävs in i hennes vardag och väcker svåra frågor."

SKOGSLANDET - en granskning av Lisa Röstlund, 2022. Den boken ska jag läsa. Att diskutera den med övriga hemmansägare i byn vore intressant.

Klassiska arkitekturdetaljer i trä

Här har vi en byggnad i byn med klassiska arkitekturelement:

Den här vackra gaveln har förenklade doriska kapitäl, kannelyrer på pelarna (knutlådorna). Kalla det gärna kolossalordning, Fasaden är vackert tvåfärgad med röd slamfärg och vit linoljefärg. Lägg märke
till takfotens undersida - kan det bli vackrare???

Det här är ett av husen i byn som står obebott. Ett nytt bostadshus byggdes på tomten på 50-talet och då flyttade man ut ur detta timmerhus.

Nedan utdrag ur beskrivning ur Svenska gods och gårdar (vill jag minnas att det kommer från). Se hur "kapitälen" flyter ut och binder ihop takfoten. Tufft. inga hängrännor och stuprör stör arkitekturen. Avvattning med rännor och rör var inte vanligt föritin. Möjligen en kort ränna över ingångsdörren om denna fanns på en av husets långsidor. Och visst har delar bytts ut vid moderniseringar men det jag beskriver ovan finns kvar.

Byggnaden hitflyttad fr. Lögdeå omkr. 1890, ombyggd 1936, moderniserad 1950. Timmer samt spåntak. 2 våningar med 1 lägenhet om 2 rum och 2 kök. Sovalkov, 2 hallar, förstuga, källarvåning. El.ljus, vatten, avlopp, c.v., w.c.,

Fastigheten har varit i släktens ägo sedan omkring 1890 och övertogs av nuvarande ägaren efter modern genom köp 1943.

Nu står detta "norrländska tempel" öde.

Tant Hildurs ros

Finlands vita ros, som ursprungligen är ett skott från granntanten Hildur hemma i byn, har blivit en vacker rosenbuske i Mellansverige. Jag är glad över den.

Några kvistar av denna vita ros blev min mammas brudbukett. Samtidigt fick hon ett skott av Hildur och planterade detta vid sommarstugan där rosen lever vidare, numera utan öm omvårdnad.

Uppe i norr blommar den i juli, i Mellansverige tidigare.

 

Jag har försökt få ett skott att ta sig vid Kustlandsvägen men det för en tynande tillvaro. Huvudsaken är att Hildur Sandmans pimpinellros lever vidare. Minns hennes blomster. Det var inte många perenner på gårdstunet som bruket var här i byn med småjordbruk och idogt arbete, men jordgubbsland, stort potatisland och annueller saknades inte. Det engelska trädgårdsidealet hade inte slagit igenom här på 50- och 60-talen. Jag tyckte och tycker fortfarande att gamla gårdstun med vilda växter är vackra(st).

Triglyfer och metoper

 

Här har jag skissat hur triglyfer och metoper förändrats under den grekiska antiken. För många troligen ett värdelöst vetande men inte för mig. Att ha möjlighet att fördjupa sig i byggnadskonsten, få den förklarad, fördjupar även självinsikten. Jag lär faktiskt känna och förstå mig själv, vilket är ett inbyggt behov hos mig. Dessutom lär jag mig förstå delar av mänskligheten som gått före, varit föregångare.

I Apollotemplet i Delfi finns inskriptionen "Känn dig själv". Filosofen Sokrates menade att det rådet var menat till alla att de skulle analysera sina egna begränsningar och kompetenser, sin egen situation, vara vetgirig.

Känn dig själv!

Michelangelo karvar i stenen!

 

 En snabb skiss för minnet av Palazzo dei Conservatori.

Renässansarkitektur när den står högt. Michelangelo Buonaroti karvar och gröper ur när han skapar arkitektur. Pilastrarna av kolossalordning rår över två våningar och bär upp entablementet. Innanför kolossalpilastrarna står kolonner i en våning. Bottenvåningens kolonner står i urgröpningar i det bakomliggande vägglivet. Konservatorspalatset på Capitolium i Rom.skapades av Michelangelo och fullföljdes efter dennes död 1564 av Giacomo della Porta.

Kapitolieplatsen. Senatorspalatset i fonden, Kapitolinska museet t.v, Konservatorspalatset t. h.

Veduta del romano Campidoglio. Etsning av Giovanni Battista Piransi (1720 - 1778).

Det hela är ett mycket spännande och tilltalande möte mellan seklerna.
* Kyrkan Santa Maria in Aracoeli uppfördes under 600-talet.
* Redan under antiken fanns Tabularium, stadens arkivbyggnad, som under renässansen byggdes om och till för att bli senatorspalatset, staden Roms administrationsbyggnad (i fonden med torn). Där bakom finns utgrävningarna av Forum Romanum.
Kapitolieplatsen med sina tre byggnader och La Cordonata, trappan dit upp, kom till under 1500-talet utifrån Michelangelos skisser.
* Det väldigt stora bländvita Victor Emanuel-monumentet stod klart 1911 och finns så klart inte med på Piranesis etsning men står idag till vänster om kyrkan.

 

Platsen är hur intressant som helst med alla sina lager. I Rom finns alltid något nytt att upptäcka.

Lökar och lin

Honungslöken köptes på en växtbytardag för några år sedan. Då var den en främling för mej, nu ett årligen återkommande gäst som förmerar sig så sakteliga.

Det finns så mycket som blommar i mitt permanentboende nu. Av lökarna blomstrar skägglök, berglök, bollök, kirgislök och en låg liten vitblommande lök som kan vara papperslök. Utöver honungslöken. Senare kommer klotlöken. Av de ätliga har jag gräslök förstås, piplök, luftlök, kajplök och vitlök.

En liten jordbrukare bor i mig sen jag var barn och sådde frön som kom upp. Och såg när grönfoder, korn och havre såddes i byn och kom upp som vackra matnyttiga fält. Nu har jag sått 8 kvadratmeter lin som gror. Hoppas innerligt att jag är hemma så jag får se minifältet blomma i ljusblått när det bär av. Blomningen går så fort över.

Renässansarkitekur

En skiss för minnet.

Donato Bramante (1444-1514) påbörjade Cortile del Belvedere vid Vatikanpalatset i Rom år 1505. Knappt fem sekel senare satt jag där och skissade för att undersöka och förstå Bramantes rytmiska travé, ett begrepp inom renässansarkitekturen. Det här konceptet eller sammansättningen av arkitekturdetaljer fick genomslag i formgivningen av innergårdar (cortiler) och torg under kommande sekler i Europa. Utöver detta skilde Bramante bärande och buret genom materialdifferentiering, något som under renässansen blev ett nytt sätt att förhålla sig till byggmaterial. Travertin + kalkputs + tegel använde Bramante synligt på en och samma byggnad.

Klassisk arkitektur

Det här är något som intresserar mig mycket - klassisk grekisk arkitektur in i detalj. Har du namn på saker och ting är det lättare att minnas och förstå dem. Det gäller klassiska arkitekturornament lika väl som geografiska små och nästan bortglömda platser i landskapet eller för den delen allmogeredskap för höbärgning. (Det klingar illa i öronen när en höräfsa - av trä - kallas kratta.

Dorisk ordning

 

De här två sidorna finns i en liten anteckningsbok som följt med då antikens byggnadskonst skulle beses på plats. Den lilla anteckningsboken var så mycket enklare att ta med än en stor och tung volym om antiken byggnadsteknik och arkitektur. Detta är mitt "smala" intresse. Andra med samma intresse brukar vara arkeologer med inriktning på antikens kultur och samhällsliv.

Attisk-jonisk ordning

En gång i tiden ingick det i allmänbildningen i vissa samhällsklasser att kunna skilja de fem kolonnordningarna åt - främst dorisk, jonisk och korintisk ordning. Det är kapitälen som gör att man lätt kan skilja dem åt. Korintisk ordning har bladverk av akantus i kapitälen och den finns inte medtagen här ovanför. Kompositaordning samt toskansk ordning säger vi är överkurs.

*

Vad kan det vara som ingår i dagens bildning? Något som vi alla, i samtliga socioekonomiska grupper, känner till tillsammans och som alla åldersgrupper kan referera till?

Vet vi alla vad demokrati innebär?

Gökotta på nationaldagen

På Kristi Himmelsfärdsdag var det skitväder. Det blev ingen gökotta som annars är brukligt. Så idag vid 7.30, med solen i ansiktet, bar det av på cykel mot det vackra berget. I ryggsäcken fanns frukosten nerpackad - fil, kaffe, macka och egen äppelmust. Fågelsången var intensiv och göken hördes gala. Grönskan skiftade i olika gröna nyanser, ekar, björkar ,  hassel, granar och tallar - allt var till sin fördel.

Stensöta, liljekonvalj och getrams.

Getrams på sin böjda stängel.

Helt bestånd med getrams.

Vy från utflyktsberget. På andra sidan ån syns ett blommar rapsfält. Nedanför berget satsar kommunen på att hålla standängarna öppna. Snart kommer grannens kreatur att beta där. Den biologiska mångfalden märks.

Tjärblomster i lite en fuktig bergsskreva.

Väl hemkommen till gården möts man av bomullsflaggan i topp. 

Så klart att farmors flagga som för länge sedan hissats i Rundvik kommer upp en sådan här dag.

Buketten med styvmorsvioler jag plockat på berget arrangerades genast i vasen som är inköpt just för dem. Älskar detta! Är glad över att ha hittat nya ställen att plocka mina favoritblommor här vid nya boplatsen. Flera av "mina" blomställen är borta i hembyn. Hörde i veckan om en plats där kattfot växer vilt i kommunen här i Mellansverige. Måste dit. Att se vilda kattfötter är som "att gå i barndom" och minnas hur man gick längs gamm´vägen och plockad kattfötter längs vägrenen nedanför Hallberget.

Och det är inte nog med gökotta.

I eftermiddag blir det fanbärande, musikkår,  kvartettsång och högtidstal på ett berg med park i den lilla stadens centrum. Efteråt serveras kaffe i hembygdsgården (kulturminnesmärkt) ett par kvarter därifrån. Det blir en cykeltur även dit. Traditionen är sen gammalt.

Inspirerande

Hur kan en textil formgivet av 10-gruppens Inez Svensson knyta ihop Stourhead i England och Baalbek i Libanon?

Första gången jag besökte Stourhead, Wiltshire, England, blev jag betagen. Tillsammans med en kompis hade jag besökt arkitektoniska sevärdheter i London därefter flög hon hem till Svedala men jag stannade eftersom jag ville se mer av England. Nu gick jag omkring ensam i den engelska landskapsparken och njöt för fulla muggar. I resedagboken skrev jag ner mina intryck. Två år senare skulle jag återvända till Stourhead i en grupp restaureringsarkitekter och antikvarier.

Parken i Stourhead formgavs av Henry Hoare II (1705-1785) och anlades mellan 1741 och 1780 runt en konstgjord sjö. Parken som skapades enligt den engelska stilen, bygger på att upplevas som naturlig, en landskapspark med follies, överraskningsmoment i form av kopior på antikens byggnader osv. Helt i motsats till det strikta, symmetriska franska trädgårdsidealet som varit förhärskande sedan 1600-talet. Mellan det böljande landskapet och parken löper ett haha-ditch som innebär att omgivningarna ser ut att komma rakt in i parken eller att parken fortsätter ut i det idylliska landskapet med betande får. Detta låg i tiden - tänk bara på Jean-Jacques Rousseaus valspråk "Tillbaka till naturen".

Fredrik Magnus Piper lät sig inspireras i Stourhead år 1779. Ur detta skapades t ex Hagaparken och Drottningholms engelska park i Stockholm.

Apollotemplet uppfördes 1765 efter ritningar av Henry Flitcroft. Från dess läge på en kulle har man en vacker vy över sjön.

 

 Jag läste i  The Stourhead Landscape av Kenneth Woodbridge om rundtemplet: 

It is a version of a round temple illustrated in Robert Wood´s Ruins of Baalbec, of which Henry Hoare bought a copy in 1757. But more probably Flitcroft was inspired by Sir William Chamber´s Temple of the Sun at Kew (1761), a nearer rendering of the Balbec temple.

T v: Kände behov av att ta en bild, en "selfie", med självutlösare (minns ni den tiden?) vid rundtemplet. Arrangerade upp Nikonkameran och resultatet syns till vänster. Jag har en klänning jag sytt av ett tyg formgett av Inez Svensson, medlem av 10-gruppen. Där och då vid denna tempelkopia bestämde jag mig för att någon gång resa till Baalbek och besöka resterna av rundtemplet där. I samma klänning.

T h: Några år senare, ganska många faktiskt, kom jag till Baalbek och rundtemplet. Målet var nått. Blev fotograferad av en medresenär. Känns klänningen igen?

Baalbek  är en stad och en arkeologisk plats i östra Libanon på 1 150 m ö.h. Baalbek ligger cirka 70 km nordost om  Beirut, i Bekaadalen. Där finns fler storslagna romerska tempelrester där än detta rundtempel som upptogs på Unescos världsarvslista 1984. På den här kulturresan var Baalbek ett av tio världsarv som besöktes.

Arkitektur och textilformgivning inspirerar!

10-gruppen

Jag tycker mycket om 10-gruppens mönster och det är jag inte ensam om :-)

Minns deras första butik på Gamla Brogatan i Sthlm alldeles intill IMPO med secondhandkläder på 70-talet. Båda butikerna frekventerades. Sedan gick 10-gruppens butiksflytt till Götgatsbacken 25 som jag passerade till och från jobbet.

En sparad längd av tapetbård "Akilles" av Inez Svensson för Duro. Så mycket 80-tal.

Tapetserade vardagsrummet i min lägenhet med Inez Svenssons mycket synliga tapetbård "Akilles" tryckt av Duro på 80-talet. Jag tolkar mönstret som ett stiliserat och något förvrängt klassiskt tandsnitt. Det blev härligt häftigt!  Så postmodernistiskt. 

Jag har sytt klänningar i tyger från 10-gruppen, har köpt underbara runda axelremsväskor av deras design samt vaxdukar, randiga necessärer... Färgstarkt och/eller stormönstrat.

 

Ikeakollektion "Avsiktlig" kom 2017.
Mönsterdesigner Iina Vuorivirta formgav mönstret ovan i
10-gruppens anda. I kollektionen fanns även fyra av 10-gruppens originalmönster.

Ikea köpte in 10-gruppens mönsterskatt 2015 då gruppen stängde ner. När så ikea kom med kollektionen Avsiktlig år 2017  köpte jag självfallet metervaror som "Jamaica" blå formgivet av Birgitta Hahn, 1978 samt textil med mönstret ovan i 10-gruppens anda. Bland annat.

"– Jag har velat skapa en ”klassisk” 10-gruppskollektion, där man både kan hitta mönster man känner igen och få nya favoriter berättar Tom Hedqvist, kreativ ledare för AVSIKTLIG och en av grundarna till 10-gruppen.

I AVSIKTLIG kollektion ingår fyra klassiska 10-gruppen mönster samt nya mönster av fem av 10-gruppens originalmedlemmar. Tom Hedqvist har även bjudit in de tre unga IKEA formgivarna Iina Vuorivirta, Ida Pettersson och Hanna Dalrot samt två externa formgivare Kristina Abelli Elander och Anders Wenngren. Resultatet är en lekfull kollektion som avspeglar designkollektivets långa och brokiga historia – men som också är väldigt samtida." Ur pressmeddelandet.

Fönsterrenoveringens dag 30 maj

Det jag kan se är att det finns fler äldre fönster bevarade i mellersta- och södra delen av landet. I Norrland har många bytts ut under senaste decennierna, särskilt efter oljekrisen 1973. Kallare klimat i Norrland med övertygande försäljare, annonser och byggvaruhandlare är förklaringar, viljan till modernitet efter andra världskriget i Lubbe Nordströms anda, är andra förklaringar. (Lubbes reportageserie för radion - Lort-Sverige - sändes 1938 och samma år kom den ut i bokform.)

 

Kunskapen om väl fungerande äldre material och teknik har väl nått samtliga boende här i landet nu. Åtminstone hos en yngre generation än min egen. Glädjande är ordet! Fönsterrenovering har blivit en stor sak sedan bilderna ovan producerades (http://www.varsamt.org/). Kurser hålls titt som tätt och fönsterrenovering har till och med fått en egen dag - den 30 maj varje år. 

Hur man gör när träfönster renoveras - kolla här!

Finns det något vackrare glas än de äldre hantverksmässigt tillverkade? Love them. Och träet i äldre fönstersnickerier är noga utvalt och av bra kvalitet. Låt dig inte förledas av krakelerad färg på ytan. Äldre fönster är värda att vårdas och få lite kärlek.

Afrättningar å Levar avrättningsplats, Nordmaling

 

Klicka för större bild.

Ur dödbok: 1845

Dec 10 Nordsjö -
Drängen Peter Olofsson, 35 (år)
Afrättad kl 11 f.m. å Lefvar Bys område för mord,
rån och mordbrand, verkställd hos kolaren Erik

Gust. Svensson i Storänget Sönd. d. 8 Sept. 1844.

Den 11 december 1845 kl 11 på förmiddagen avrättades drängen Peter Olofsson, Nordsjö, i Lefvar Bys område för mord, rån och mordbrand.

Dådet på Storänget 

Till Lögde by hör en gård, som kallas för Storänget. Den ligger vid fjärden mellan Rönnholm och Kronörn. Hit kom på 1770-talet en brukskolare, som hette Erik Forsberg f. 1730. Vi skall här beskriva en händelse som inträffade söndagen den 8 september 1844 och som säkerligen lät tala om sig länge. 

Som åbo på Storänget bodde vid denna tid den unge bonden Erik Gustaf Svensson från Bergsjö och dennes hustru Anna Magdalena, Johan Asmundssons dotter från Hyngelsböle, som varit fosterdotter hos Jonas Forsberg f. 1787, en sonson till den förste Forsberg. 

Denna söndag skulle hustrun kyrktagas efter sonen Erik Olofs lyckliga födelse i juli. De båda makarna och fostermodern Anna Dorotea samt äldsta dottern Anna Erika rodde därför över fjärden till kyrkan. Hemma stannade dels den gamle förmånsgubben Jonas Forsberg och en ett och ett halvt år gammal flicka Dorotea Johanna samt den nyfödde pojken, dels två unga pigor. Forsberg hade förberett sig att fara ut på en fisketur men blev hindrad genom att några bekanta från bruket kom och hälsade på och stannade till kl 5 på em. Då får gubben ut i båten och tog med sig ena pigan till roddhjälp. Hemma blev således endast en 17-årig piga och de två små barnen. Storängetfolket hade några år tidigare haft en dräng, som hette Per Olsson från Nordsjö. Nu kom denne helt plötsligt över skogen på besök. Efter att ha förhört sig om husbondfolket överföll han pigan med en träpipa och slog henne så hårt i huvudet att hon föll men reste sig och sprang ut mot sjön för att se om någon roddare syntes, som kunde hjälpa henne. Till närmaste gård var det nämligen en fjärndels mil. Men Per Olsson hann upp flickan och slog henne upprepade gånger i huvudet så att hon blödde ymnigt. När hon sedan fallit ned på marken, trampade han över bröstet, så att hon förlorade sansen. Sen drog han upp henne till stugan, står det i ett tidningsreferat. 

Nu började barnen gråta, och i förargelsen över detta krossade han huvudskålen på flickan med sin träpipa. Därefter gick han lös på pojken i vaggan och slog honom så hårt att blodet trängde ut genom örgången. Nu kunde han övergå till den planerade stölden och sedan han tagit vad han eftertraktat, drog han in pigan i rummet, där det fanns en säng med dunkläder och på väggarna hängde bomullsklänningar och annat eldfängt gods. Sedan han slängt två eldbränder i sängen, tog han stöldgodset och drog av gården i tro att elden skulle utplåna alla spår av vad som skett. 

Emellertid återfick flickan sansen och lyckades släcka eldbränderna och sedan krypa på golven bort till det rum där den lille låg och skrek. Hon lyckades lägga honom i sitt knä. I denna ställning och blödande påträffades hon nära vanmakt, när gårdsfolket återkom. Den unga mamman höll på att förlora förståndet av chocken men "uppehölls på branten af förtviflans afgrund genom religionens tröstegrunder". Hon var syster till den kände Jakob Jansen i Hyngelsböle. 

Eftersom pigan kunde berätta om det inträffade, kunde länsman Nils Nolund redan på måndagsafton gripa mördaren i närheten av Sunnansjö på väg till sin bror i Salberg, där han även själv var skriven. Per Olsson hade även tidigare varit straffad för stöld och fick den gången 40 par spö. Han var stark och robust, 33 år gammal. I början nekade han till allt, men då han fått höra att pigan levde och vittnat om händelsen, så fann han för gott att erkänna, och han dömdes till livets förlust. Hans nådeansökan avslogs. 

Den 11 december samma år blev det avrättningsdag. Han fick åka fångskjuts från Umeå till Nordmalings häradshäkte. Därifrån sände han bud till pigan i Storänge och bad att få träffa henne. När hon infunnit sig, bad han henne om förlåtelse och skänkte henne en bibel och en mindre andaktsbok, som han köpt för vad han sparat under sin fängelsetid. 

Kl. 11 på förmiddagen halshöggs Per Olsson på Levars galgbacke. Han gick med kristlig undergivenhet sin död till mötes, "dock lärer tillkännagivit sig i hans åtbörder en vid omedveten oro". Enligt en annan uppgift skall han under färden från Vallen till Levar ha sjungit med vacker och klar röst flera psalmer. Detta var troligen sista gången bilan gick på Levars galgbacke. /Red. Så visar det sig inte vara fallet./

Källa: Tyko Lundkvists bok Av Ris och Rot (1973) sid 28-29

Ordet med fet stil har genom källgranskning rättas i förhållande till de texter som finns på nätet (https://www.rotter.se/faktabanken/avrattade/268-2005-01-03-11-48  och sedan 2022 på visitnordmaling.se)

*

Detta dåd hörde jag berättas om ett flertal gånger som barn. Det var hemskt och sedelärande. Berättelser och skrönor är något som vi som är födda innan teven slog igenom ofta är uppväxta med. Så här i efterhand är jag mycket tacksam över mina berättande föräldrar, just denna otäcka händelse berättade min far som troligen hört den av sin mor, min farmor.

Detta står på skylten vid avrättningsplatsen. Där är det lämpligt att även informera om att avrättningsplatsen flyttats vid bygget av Botniabanan för att informationen ska vara fullödig och sann. 

 

Så vad hände den 31 augusti 1853?
Jo, då avrättades ännu en man för mord.

Klicka för större bild.

Dödbok: 1853

Aug 31 Högland -
Torparen Johan Wiklund, enl Kongl Majts dom afrättad
för mord å sin Hustru Anna Cathar. Svensdr.       29. (Den avrättades ålder)

Det är två av de avrättningar som skett å Levar avrättningsplats, den plats som inte finns upptagen av SCB vid den genomgång av RAÄ:s Fornsök myndigheten gjorde 2021.

Tre viktiga dagar enligt bondetraditionen

*

Urban, Vilhelmina och Beda skola sommaren leda.

Urban, Vilhelmina och Blenda skola sommaren lända.

*

Som vädret är onsdag 25, torsdag 26 (i år Kristi Himmelsfärdsdag) och fredag 27 maj så kommer vädret under sommar-månaderna juni, juli och augusti att bli 2022.

Beda fanns, till minne av en engelsk munk från 700-talet, på dagens datum före 1901, då det utgick. I Sverige kom det dock att uppfattas som ett kvinnonamn. 1986 återinfördes det på dagens datum och har funnits där sedan dess. Blenda infördes i almanackan 1901. Fakta härifrån

Kan det bli somrigare? 

Ladusvala, foto Lars Theng. Lånad härifrån.

Galgbackar och avrättningsplatser

Hösten 2021 stod detta att läsa i dagstidningar och på internet, åtminstone på flera av de sidor jag besökte. En rätt märklig nyhet kan tyckas:

Över en halv miljon bor nära gamla avrättningsplatser

Nästan 557 000 invånare i Sverige har som längst en kilometer till en tidigare avrättningsplats. Om avståndet utökas till max tre kilometer berörs i stället en fjärdedel av landets befolkning.

Om undersökningen

Platser förknippade med avrättningar och galgplatser har hämtats från Riksantikvarieämbetets Fornsök som innehåller information om alla kända registrerade fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar i Sverige. I praktiken fanns fler platser än vad som är registrerade i dag, då de medeltida avrättningsplatserna ibland saknar en registrering.

Det var Statistiska centralbyrån som gjort undersökningen.

Nordmaling på rad 225 har ingen avrättningsplats enligt enligt SCB. Det stämmer på sitt sätt eftersom platsen begravdes under en järnvägsvall 2004. Men fornplatsen som sådan finns analogt i Riksantikvarieämbetets Fornsök - i pärmar som jag tittat i och kopierat. Den senaste inventeringen gjordes 1981 och då fanns avrättningsplatsen i Levar antecknad. Stenen som markerade platsen är dock flyttad i samband med att Botniabanan anlades, järnvägsrälsen löper över den ursprungliga platsen. Platsen är inte autentisk och skylten stämmer inte om den inte alldeles oförmodat har ändrats under senaste halvåret.

Via denna länk till SCB kan man ladda ner uppgifterna för hela landet. Än enklare är det att klicka HÄR och titta längst ner på sidan 4.

Ovan: Levar avrättningsplats på sin autentiska plats innan den hamnade under järnvägsvallen 2004.

 

Foton från 2004 då ursprungsplatsen tillfälligt markerades med "kulturstubbar", stenen har flyttats på bilderna.

 

Så här såg det ut dit den flyttats. Senare byggdes en enkel gärdsgård runt en del av stenen. Senast jag var där var skylten densamma som före flytten.

Alltså -  någon autentisk avrättningsplats finns inte längre. Statistik kan användas till mycket och en vän av ordning undrar hur SCB tagit fram statistiken. Att statistik inte går att lita på är allmänt känt. Nedan en kortversion av nyheten som stod att läsa i pressen hösten 2021:

Över en halv miljon svenskar bor idag nära en avrättningsplats utan att veta om det. Statistikmyndigheten SCB avslöjar nu var alla dessa galgbackar finns!

Från norr till söder i vårt avlånga land finns de platser som en gång i tiden fungerade som offentliga avrättningsplatser. I städerna placerades avrättningsplatsen ofta på en höjd. I takt med att befolkningen växte flyttades den längre ut.

Två kända avrättningar på denna plats skriver jag om HÄR.