Finlands vita ros, som ursprungligen är ett skott från granntanten Hildur hemma i byn, har blivit en vacker rosenbuske i Mellansverige. Jag är glad över den.
Några kvistar av denna vita ros blev min mammas brudbukett. Samtidigt fick hon ett skott av Hildur och planterade detta vid sommarstugan där rosen lever vidare, numera utan öm omvårdnad.
Uppe i norr blommar den i juli, i Mellansverige tidigare.
Jag har försökt få ett skott att ta sig vid Kustlandsvägen men det för en tynande tillvaro. Huvudsaken är att Hildur Sandmans pimpinellros lever vidare. Minns hennes blomster. Det var inte många perenner på gårdstunet som bruket var här i byn med småjordbruk och idogt arbete, men jordgubbsland, stort potatisland och annueller saknades inte. Det engelska trädgårdsidealet hade inte slagit igenom här på 50- och 60-talen. Jag tyckte och tycker fortfarande att gamla gårdstun med vilda växter är vackra(st).
I föräldrahemmets trädgård växte en enorm vit finsk ros. Den doftade underbart. Känner doften när jag ser dina bilder.
SvaraRaderaHa en härlig midsommar!
Visst är den underbar för flera sinnen, Anta! Trevlig midsommarhelg!
Radera