Vatten - en självklarhet?

Allt vatten i världen ingår i ett kretslopp. H₂O är en fantastisk kombination av atomer. Allt återbrukas utan att vi normalt tänker på detta. Det är ett världssomspännande system kring jordklotet som vi kanske inte så ofta tänker på hur det det fungerar. Dikten nedan av Wislawa Szymborska beskriver detta kretslopp underbart fint.



VATTEN

På min hand faller en droppe regn
som tappats från Ganges och Nilen,

Från himlafrosten i valrossmustaschen,
från sönderslagna krukor i Ys och Tyros.

På mitt pekfinger
är Kaspiska havet inget innanhav,

Och Stilla havet rinner fogligt in i Rudawa,
samma ström som varit moln över Paris

år sjuhundrasextiofyra,
den sjunde maj klockan tre på morgonen.

Här finns inte munnar nog att säga
alla dina förbiilande namn, vatten.

Jag borde benämna dig på alla språk
och uttala alla vokaler på en gång

och samtidigt vara tyst – på grund av en sjö
som inte hunnit få något namn,

den finns inte på jorden – och på himlen
finns ingen stjärna som speglar sig i den.

Någon drunknade, någon ropade på dig när han dog.
Det var länge sedan och det var igår.

Hus har du släckt, hus har du ryckt bort
som träd och skogar och städer.

Du har vistats i dopfuntar och kurtisanbadkar.
I kyssar och i kistor.

Vadhelst närhelst varhelst något har hänt
står det skrivet i Babels vatten.

Wislawa Szymborska
Ur Salt, 1962

Fruset vatten

Raderna som ger mig en fördjupad tidsupplevelse är dessa:

Och Stilla havet rinner fogligt in i Rudawa,
samma ström som varit moln över Paris

år sjuhundrasextiofyra,
den sjunde maj klockan tre på morgonen. 

(Rudawa är en flod i södra Polen)

Faktaboken Vattnet i vår värld av Malin Falkenmark och Arne Forsman finns i min bokhylla och beskriver vattnets eviga kretslopp / cirkulation bra men på ett helt annat sätt, vetenskapligt.

Attityder mot kvinnor

Fortfarande finns mycket att arbeta mot när det gäller attityder mot kvinnor. Jag läser på IG och förundras över hur en kompetent kvinna på landsorten beskriver hur hon behandlas av män som tror att hon är upplärd av sin man att renovera fönster, att det inte är hon som skrivit de fackböcker hon faktiskt skrivit. Det är två exempel av flera där hon visar hur hon förminskas av män. Varför ska man behöva kämpa mot såna här attityder år 2023?

En av de kvinnor som kommenterar på IG har en förutfattad mening i frågan: att sådant beteende är värre på landsbygden. I en större stad kanske man inte märker av de här attityderna särskilt nära men hon känner igen det från uppväxten på landsbygden.

Det är bara för mej att instämma!

I min barndom fanns ingen i närmiljön som var uttalad kvinnosakskvinna/feminist/kvinnorättskämpe/jämlikhetssträvare/rödstrumpa/kvinnokämpe/suffragett/emanciperad kvinna. De vuxna kvinnorna arbetade i hemmet och flera även med jordbruket och hade fullt upp med detta. Några få var yrkesarbetande i kvinnoyrken men någon diskussion/argumentation för kvinnors och flickors jämställdhet minns jag inte.

Inte heller i högstadiet dära Vall´n minns jag något sådant, det var först när jag flyttade till Umeå och gymnasiet som vi tjejer i klassen pratade lite grann om jämställdhet. Då var Grupp 8 samtalsämnet. Men med mina kompisar från byn som också gick på gymnasiet minns jag endast en gång att vi förde det på tal i samband med tankar om framtiden. Det var bara jag som inte såg barn och familjebildning som den absolut viktigaste strävan. Det var först när jag flyttade till Stockholm för utbildning, som jag träffade fler jämlikar för vilka villa, Volvo och vovve inte var primärt - ja, inte det viktigaste alls. Det var befriande.

Det här med avsaknaden av kvinnliga förebilder i den närmaste omgivningen som förkämpar för jämställdhet är en av skillnaderna mellan att växa upp i en by på landsbygden kontra i staden. I städer sluter sig kvinnor samman för man vet att sammanslutning är makt!

BIDRAG TILL STATISTIKEN

Av hundra människor

är de som vet bäst
minst femtiotvå,

de som med tvekan tar ett steg
nästan hela resten,

de som är redo att hjälpa till,
bara det inte tar för mycket tid,
så många som fyrtionio,

de som alltid är snälla,
för de kan inte annat,
fyra eller kanske fem,

de som kan beundra utan avund
– arton stycken,

de som har förts vilse
av sin ungdom som förgått
– sextio, sextiofem

de som inte är att leka med
 – fyrtio plus fyra,

de som lever i ständig ångest
för någon eller nånting
– hela sjuttiosju,

de begåvade för lycka
– inte fler än tjugofem,

de harmlösa en och en,
som förvildas ihop,
säkert över hälften,

de grymma,
då läget tvingar dem därtill,
lika bra att inte veta
ens på ett ungefär,

de visa av skadan
– inte många fler än
de som var kloka förut,

de som inte får ut nånting
av livet utom tingen
– trettio stycken,
fast jag önskar att jag hade fel,

de hopkurade och pinade
utan lyse ute i mörkret,
räknas till åttiotre
förr eller senare

de rättfärdiga
– ganska många, trettiofem,

men om det draget ska hänga ihop
med en strävan att förstå
– tre

de som är värda att tyckas synd om
– nittionio av hundra,

de dödliga
– hundra av hundra

En siffra som hittills har stått sig.

Wislawa Szymborska (1923-2012)
Övers. Anders Bodegård

Wisława Szymborska, polsk poet och essäist som tilldelades Nobelpriset i litteratur 2006.

En självklar begäran

Jag tar det här en gång till, det tål att påminnas om. Under flera år efter att ha blivit hemmansägare så fick jag ingen kallelse till byastämmorna. Jag och min man var självklart intresserade av att bli kallade, att få veta vad behandlades på stämmorna och vad som beslutades. Jag har anknytning till byn och är intresserad av att få veta vad som händer med byns gemensamma egendom där vi är delägare.

Är det måhända någon som läser detta blogginlägg som detta tycker att det är konstigt?

Så jag skrev till "ordföranden" i den "förening" som då var delägarförvaltad, dvs inte hade en regelrätt bildad styrelse utan alla beslut ska tas i konsensus med alla delägare närvarande. Delägarförvaltning hade man på den tiden då det utsågs en ålderman i byn som hade stor makt. I min hemby upphörde detta 1973 men ingen regelrätt samfällighetsförening bildades.

Den som svarade på min begäran var "sekreterare" Erik Johansson som nekade mig att få veta när årets stämma skulle gå av stapeln. Erik är min granne, en hel del år äldre men bevisligen innebär inte ålder detsamma som visdom. "Låtsasordförande" och "låtsassekreterare" är polis och pensionerad industriarbetare.

Annons infördes i lokaltidningen som jag inte hade tillgång till. Att underförstått begära att jag skulle prenumerera på den tidningen under året för att läsa en enda annons var ren dumhet och inkompetens från styrelsen. Att stämmorna alltid hålls i april, som Erik skriver, är även det en sanning med modifikation.

Vi motionerar till stämman 2006 om att alla delägare/medlemmar ska bli kallade till stämmor. Detta avslås (!!) inkompetent nog av stämman. Det var inte klokt. Det var minst sagt obildat.

2007 bildas så genom lantmäteriförrättning byns samfällighetsförening efter min påtryckning. Jag vet att det räcker om en enda delägare i en delägarförvaltning önskar bilda en samfällighetsförening så måste detta ske. Lagen är tvingande.

Efter bildandet av sff har det blivit något bättre, dvs alla blir kallade till stämmorna, men i övrigt finns oerhört mycket att önska.

Jag är så otroligt förvånad och skrämd över att så lite kunskap finns och att invånare i byn tillåter sig att köras över, toppridas, utan att protestera.

Okunskap är makt!!! 

I kallelsen ska alla ärenden som behandlas på stämman finnas med.
(...)
Orsaken till att alla ärenden måste finnas med i kallelsen är att medlemmarna ska kunna lita på att föreningen inte beslutar något utan att de har en chans att vara med och påverka beslutet. Föreningsstämman får därför inte behandla något ärende som inte finns med i kallelsen.

Något lite ur SAMFÄLLIGHETER. Praktisk handbok om skatt, ekonomi och juridik av Björn Lundén. En informativ bok värd att läsas av styrelser i sff .

Vårdroppar

Det dröjer ännu en ganska lång tid innan backskärvfrön blommar vid stenfoten till mitt och morfars hus då snön ligger i ett tjockt lager ännu. De där enkla blommorna gjorde mej så glad som barn men även idag. I Mellansverige har snödropparna nyss slagit ut. Visst blir jag glad av dem men backskärvfrön är något speciellt för mej.

SNOWDROPS

Do you know what I was, how I lived?  You know
what despair is; then
winter should have meaning for you.

I did not expect to survive,
earth suppressing me. I didn’t expect
to waken again, to feel
in damp earth my body
able to respond again, remembering
after so long how to open again
in the cold light
of earliest spring–

afraid, yes, but among you again
crying yes risk joy

in the raw wind of the new world.

Louise Glück
Nobelpristagare i litteratur 2020

Kläder från 1800-talets mitt

Det är sådant här man blir glad i om kulturhistoria finns på agendan. Gamla lappade och lagade kläder från 1800-talet där man känner till ägare och hemort. De återfanns av en hembygdsförening som insåg värdet och nu har kläderna deponerats till Örebro läns museum.

Jag blev uppmärksammad om de här kläderna från Erik Janssons garderob på bloggen Textila inslag. Så intressant.

 

 

Det jag mest av allt skulle önska vara bevarat av min släkt är morfarsmors brudkrona av metalltråd klädd med pappersblommor och kanske tyll från bröllopet 1870. Så sköra föremål måste man vara otroligt försiktig med för att den ska hålla, vara mån om och insiktsfull om kommande värde för att den ska bli kvar. Brudklänningen vore inte heller så dumt att ha bevarad.

♥ ♥ ♥

Tittat och hittat i familjealbumet den 14 februari.

Vilken lag står över de andra lagarna?

Yttrandefrihet
Religionsfrihet
Tryckfrihet
Hets mot folkgrupp

Det finns lagar som ska skydda människor från övergrepp. Står någon lag över den andra? Hur ska de tolkas?

Avverkning enligt skogsbruksplan?

Nu ska jag berätta något sorglustigt.

På bysamfällighetens stämma i maj fanns en punkt där styrelsen föreslog avverkning av tre mindre områden (a, b och c) för att byn ska ha råd med röjning av en yta som kalhöggs (utan att ha ett stämmobeslut från medlemmarna i ryggen) och markbereddes året efter (tvärt emot medlemmarnas beslut på årsmötet det året). Inför den gången hade jag motionerat om att vi tillsammans skulle plantera plantor på ytan och slippa markberedning. Majoriteten av medlemmarna röstade för det förslaget. Hade det blivit som stämman beslutade hade ingen röjning behövts nu, ingen mer skog hade behövt avverkas (det handlar om kalhuggning) för att ha råd till gallringen då byn är fattig I förvaltningsberättelsen skrivs dock att "föreningen har god ekonomi och att (...) marker och vatten sköts efter bästa förmåga."

De tre områdena som behandlades vid den senaste stämman ligger vid gamla Riks13 genom byn. Två av dem är inte utredda så vilka som egentligen äger områdena är inte klarlagt, inte heller vad de har nyttjats till. Jag var den enda som höjde rösten och frågade varför styrelsen inte skickat med en karta med områdena markerade (eller höll kartan tillgänglig fram till årsmötet på plats som ska framgå av kallelsen). Områdena var oprecist beskrivna. Särskilt den sydligaste med beskrivningen "vid vägskylten".

"Var ligger det område vid vägskylten som vi äger gemensamt?" var min fråga. "Jag hittar det inte på den ekonomiska kartan".  Före stämman hade jag studerat ekonomiska kartan noggrant samt även besökt Lantmäteriet. Jag hade ett utdrag av min egen ekonomiska karta med mig. Två omgångar av den ekonomiska kartan har köpts in till bysamfälligheten (men ingen säger sig veta var de finns).

Styrelsen svamlade om att området jag undrade över låg en bit från vägen, ett smalt område mm. Ingen kunde dock ge klart besked, varken styrelsen eller någon av de närvarande medlemmarna. Årsmötet beslöt därför att avverka ett annat område istället som klart och tydligt är en byallmänning. Att i det läget ta upp frågan av kalhygge och markberedning kändes mycket otryggt, så det gjorde jag inte. Jag hade ställt till med oordning bara genom enkla frågor (som ingen kunde svara på.) Varit "bråkig" som många skulle uttrycka det. Man kan bli "halshuggen" för mindre här i byn där allt går ut på att hålla tyst, vara till lags och aldrig ställa frågor.

Efter två veckor kom ett justerat protokoll, per mejl. Det var ju bra. Jag läste och förundrades, hade jag varit med och beslutat om detta? Hade de två kvinnorna som valts till justeringspersoner verkligen undersökt vad de skrev under, visste de var området "vid vägskylten" låg?

"Det förslaget /styrelsens/ bordlades delvis till nästa år då det råder osäkerhet om ägarförhållanden. Dessa ska om möjligt utredas annars tas majoritetsbeslut." Jaha, om majoritetsbeslut hörde jag inget om på stämman. ".. ta in anbud (...) på avverkning av S10 plus avverkning ovan nämnda område nedanför (...) vägskylten."

Jag skrev ett mejl till sekreteraren med ett kartutsnitt där jag markerat de två områdena a) och b) på ekonomiska kartan, det tredje hittade jag fortfarande inte:

Hej C! 

Tack för protokoll från årsmötet. 

 

När jag läser protokollet undrar jag över §5 Styrelsens förslag: 

1: hugga rent på 3 små samfällda områden vid a) E:s backe, b) området nedanför A:s gård samt c) det samfällda området vid ån nedanför vägskylten. (…) 

 

Var finns det lilla området beläget nedanför vägskylten? Varken jag eller min man hittar det på den ekonomiska kartan som bifogas. 

 

För övrigt ser jag i protokollet att jag har röstat för något som jag inte förstod att jag gjorde - jag uppfattade att beslut togs om att avverka endast s:10 - samt ungskogsröjning på fäbodallmänningen. Maken trodde detsamma. Jag förstår att justeringspersonerna G och A-S hade allt solklart för sig. 

 

Min fråga är – vilket litet område nedanför vägskylten är beslutat att kalhuggas?

Vänliga hälsningar

S

 

Jag väntade en vecka men inget svarsmejl kom. Ett sms från mej gick iväg:

Hej C!
Jag skickade ett mejl till dej för några dagar sedan. /S

Dagen efter fick jag ett telefonsamtal från vederbörande. Det visade sig att den yta c) som man ville avverka fanns på den skogsbruksplan som upprättades i december 2017. Området var en liten del av en stor byallmänning som kom till vid utdikning av fjärden. MEN det visade sig att styrelsen läst skogsbruksplanen fel och planerade att avverka det område som avsatts för NATURVÅRD. 

RIDÅ!!!

I och med att misstaget meddelades per telefon finns det inte på pränt. Ingen utanför styrelsen samt jag och min man känner till feltolkningen/felläsningen av skogsbruksplanen kan jag tro.

Vi får väl se vad som avverkas, vårt förtroende för styrelsen är lågt. 

* *

Mitt enskilt viktigaste råd är alltid: fråga, när du inte förstår. Det är ingen skam att inte veta allt - och genom att ställa de smarta, dumma frågorna kan du ofta avslöja att det som föreslås i själva verket inte är så genomtänkt. Jag har många gånger förbluffats av hur ofta det som en chef eller en kollega föreslår i själva verket vore helt fel att göra, eftersom de inte har koll på de mest fundamentala sakerna. Jag brukar alltid fråga "Är det lagligt? Är det tillåtet? Vilka resurser finns för att genomföra det? Hur vet vi att det här är rätt? Den sortens frågor.

 Fråga, fråga fråga... enligt Carmen Medina (med 32 år inom CIA)

 

Om ingenting
ifrågasätts
kan allting
bli en sanning 

(och vilken följd får det?)

 

Hur känns det att säga något som man vet är rätt, och rättfärdigt, men mötas av oförstånd, eller kanske av spydigheter och cynism. Hur känns det att tillhöra en förtryckt och tystad minoritet, eller lika hemskt, en förtryckt och tystad majoritet, på det sätt många tvingas till i totalitära samhällen.

Ur Till bildningens försvar av Sverker Sörlin
sid 206

Glassamling

 

Man kan samla på både det ena och det andra. Något som jag köpt på mig är gröna och blå glaskupor på fot från 1900-talets mitt. Ingen är den andra helt och hållet lik, det har blivit rätt många, totalt omkring trettio stycken, alla köpta secondhand. De är vackrast på dagen när ljuset kommer utifrån. Med snö utanför blir det extra fina färger.

Landskapsvård och stolthet

Jag har missat  två webbinarier anordnade av Sveriges Hembygdsförbund, två arrangemang som jag tror skulle ha tilltalat mig mycket.

1. Vem försvarar odlingslandskapets värden?

 

Ofta hörs i debatten politiker och miljöorganisationers som värnar de ekonomiska och biologiska värdena. Men sällan hörs de som värnar landskapets sociala och kulturella värden. Vad beror det på och vad kan man göra åt saken?

 

Du kommer få tips på hur man kan göra sin röst hörd, i det pågående arbetet med samhällsutvecklingen, men också genom att överklaga när ett beslut väl är taget.

 

 

2. Bland nässlor och stenhögar - vad kan en torplämning berätta?

På många håll har hembygdsföreningarna inventerat traktens torplämningar. Torparnas namn har letats upp i arkivet och ofta har även platsen märkts ut med en skylt. Men hur var det att leva på den platsen? Ibland låg torpen långt ut på utmarken, hur skapade man sig en plats där det tidigare varit obebyggt?

Sara Williamsson, doktorand i historisk arkeologi och tidigare hembygdskonsulent i Skåne, delar med sig av några ledtrådar som kan berätta om hur landskapet sett ut och hur det kan ge en bild av torparnas vardagsliv. Var finns ledtrådarna som kan berätta om hur landskapet sett ut och ge en bild av torparnas vardagsliv.

Foto Gustaf Heurlin

Tänk om vi här kunde ta till vara på det som omgivningarna och landskapet talar om för oss, om vi tolkade resterna av det som var för att förstå livet då och ge ett erkännande till de människor som med sin strävsamhet skapade landskapet. Istället för att markbereda och förstöra avläsbara detaljer i landskapet, gräva och schakta utan hänsyn, mena att det där är ointressant för oss idag. Man ser gärna på gamla foton och får nostalgiska minnen av livet förr men att bevara grunder, byggnader, landskapselement, stigar och vägar i praktiken görs inte. Vem är insiktsfull och klok nog att protestera mot utarmningen av vår gemensamma kultur... Denna kultur som är enkel, kanske "fattig" men värd att bevara. Stolthet över sin bakgrund hänger inte på rikedom. Vad stolthet är beror på insikt och förståelse.

Samhällsandan

Hittade ett masskorsband som gick ut till hushållen under andra världskriget innehållande nationalitets-beteckningar på flygplan. Utgivare var Statens Informationsstyrelse. 

Jag skulle vilja veta så mycket mer om förhållandena i byn under andra världskriget. Hur förhöll sig invånarna till varandra och till omvärlden? Visst har jag fått en del berättat för mig om mörkläggningsgardiner, lastbilskonvojer som körde Kustlandsvägen genom byn, lottor som flygspanade på Ekorrberget, hur de som inte hade bondgård cyklade långt för att få tag i smör, om ransoneringskuponger, om att väldigt få i byn stod på Hitlers sida, om kalla och snörika krigsvintrar, om hemska koncentrationsläger, om att "En svensk tiger".

 

SAMHÄLLSANDA
VAKSAMHET
TYSTNAD

*

Att ett krig skulle starta i Europa igen inom en tidsperiod då de som var med förra gången fortfarande är i livet - det trodde man inte och pratade därmed inte om på 50-talet, detta framåtblickande årtionde. Nu får vi lära oss om kris- och krigsberedskap via MSB, myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Och via Sveriges radio, t ex i podden Beredskap. Samhället har förändrats sedan förra kriget, samhällsandan är hårdare och fler människor bor i städer än på landsbygden, något som påverkar krishanteringen.

Årskrönika 2022

2022 var det inte mycken praktisk byggnadsvård som utfördes här.
Vedbodens port har setts över och målats.

En hängränna av aluzink sattes upp över porten när porten kom på plats igen.
För övrigt har det varit hjärnarbete, ritbordsarbete och planering.
Så har vi två gårdar, även husen på den andra behöver omvårdnad vilket ett par av dem fått. Det är ingen risk att man blir sysslolös med alla dessa hus att förvalta.

Klockor i mängd

 

Min fina fjärilsamaryllis "Evergreen" som blommade så vackert förra året kommer med en stängel detta år. Stängeln har elva knoppar, på bilden är sex klockor utslagna.

Sååå älskansvård!

Spegling

Såsom i en spegel... ses det lilla rummet via skjutdörren ifrån masoniteköket.

Bågljus

 

Den elektriska ljusbågen av plastbeklädd ståltråd ("string") syns här i en annan vinkel. Den har gjort en förtjänstfull insats även denna julhelg.

Snötvätt

 

Igår var det verkligen rätt förutsättningar för snötvätt. Denna gång blev en filt är utlagd på snön efter att ha skakats runt i densamma. Den fick ligga ute en stund men att glömma den så att den snöar över hade varit förargligt.

Jag har aldrig under åren som ägare till denna gård varit med om att det kommit så mycket snö. Och redan i januaris början. Det gäller att passa på att njuta helt och fullt för den är oberäknelig numera och kan regna bort snabbare än man önskar. Klimatförändringarna är inget att leka med.

TjugondagKnut

 

 

Fredag den 13 januari blev på intet sätt en otursdag. Det var julgransplundring i 50-talsanda. Mat med sprakande brasa i öppna spisen, sällskapsspel, hemgjort godis men även Paradispraliner (har funnits sen 1957), nötknäppning och mycket prat. Min diskretion tillåter dock inte att bilder från pågående samling tas så ovanstående bilder knäpptes innan gästerna anlände och maten hamnade på bordet.

Lightroom

Finns det något mer rogivande än levande ljus? Här i huset tänder vi stearinljus.
Nu kom jag att tänka på en sång från söndagsskolan.

Det lilla ljus jag har,
det ska få lysa klart
Det lilla ljus jag har,
det ska få lysa klart,
lysa klart, klart, klart,
lysa klart.

Snön faller

Snön faller och vi med den, snön faller nog länge än
Har jag på känn

Ulf Lundell

7 januari. En strimma ljus sipprar ut genom lagårdsporten. Som en gång i tiden då korna skulle mjölkas morgon som kväll. Annars är det bara knutlampan som är tänd på gården.

 

8 januari. Snön fortsätter att falla. Inte mej emot.

9 januari. Hallå, finns det någon bil där i snön?

I den kalla snön skottas en smal gång upp mellan bostadshus och lagård. Som en gång i tiden. Det är mycket trivsamt.