4 oktober 2022

Häggströms skor

En gång i tiden fanns rätt många affärsidkare dära Vall´n varav två skoaffärer. Den ena låg i ett äldre trähus, den andra längs Storgatan i en vacker affärsbyggnad från 50-talet med stiliga entréer och stora skyltfönster (nu tömd och förvanskad). Kanske kan man säga att det sjöd av liv. En plastkasse från 1970-talet har kommit fram i dagen som påminner mej något om föritin (förr i tiden men inte längre bort än från 1900-talets andra hälft).


Häggströms
SKOAFFÄR

Tel 0930/10494
NORDMALING


SKOR FÖR HELA FAMILJEN

 *


Ingemar och Sally Häggström. 



1970-tal

I detta mindre trähus mitt i Nordmalings centrum låg skoaffären. Tittar man noga syns ljusskylten med SKOR ovanför entrédörren. Till höger, mellan detta fina hus och dåvarande bokhandeln finns på bilden Sibylla-korvkiosken som besöktes då och då på håltimmarna under högstadietiden. Senare byggde Sparbanken (senare Swedbank) sitt kontor där, bankkontoret som lades ner för ett par år sedan.


Bild från nätet.

Och nu har den enda kvarvarande banken dära Valln, Handelsbanken, dragit ner verksamheten och flyttat in i Swedbanks lokaler från sin stora, vackra äldre träbyggnad mitt emot kyrkan. Och observera att det lilla huset, som rymde den skoaffär som beskrevs, syns till vänster.

Det är det mest fantastiska av allt - att detta lilla trähus står kvar! I centrum! Inte rivet!

2 oktober 2022

Bränn alla mina brev

Jag är glad över de anteckningsböcker, loggböcker, kassaböcker, skriv- och ritböcker som finns kvar efter min far. I några av anteckningsböckerna har även mamma skrivit men det är i begränsad omfattning.

Det jag vet är att hon brände alla sina dagböcker och de flesta brev en gång i tiden. Det nämnde hon någon gång i förbifarten och det torde hon ha gjort långt innan jag föddes. Hon gjorde sitt val. Jag kan tänka mig att där fanns beskrivningar om en ung kvinnas tillvaro under andra världskriget och 1940-talet - något som intresserar mig. Visst berättade hon en del om sitt liv men jag inser ju att jag frågade alldeles för lite.

Vaxduksböckerna efter pappa är därför desto mer värda för mej idag.
Att förstå hans samtid, den samhällsförändring som skett och pågick, vad han och hans samtid tänkte och intresserade sig för upplever jag som värdefullt. Minnet av honom finns bland annat där han satte orden på pränt.

"Läser man Eddan vet man vad folket i vårt land tänkte" som han antecknade under ett föredrag i litteraturhistoria kan travesteras till "Läser man pappas anteckningsböcker vet man vad folket i hans del av världen och i hans samhällsklass tänkte".

27 september 2022

Skepp ohoj

 I anteckningsboken jag hittade fanns många olika ämnen som intresserade min far som barn och ung. Till exempel olika segelfartyg och de olika seglens benämningar. Det är kul att bläddra i boken, som har sidorna paginerade för hand, och inse vad en pojke i sågverkssamhället Rundvik intresserade sig för. En pojke i en familj som även bedrev småskaligt jordbruk.

Seglens benämning.

Här har principerna för olika segelfartygs master antecknats. Skeppen är bark, skonert, brigg, skonare och galeas. Det bästa sättet att lära sig fakta och komma ihåg dem är fortfarande att skriva ner dem!

I den här boken börjar den handstil som kom att bli pappas alldeles egna att bildas. Jag gissar att det här är antecknat efter skolgången men inga årtal finns angivna här.

25 september 2022

Litteratur- och missionshistoria

På fem sidor, 130-134 (två finns på bild) i vaxboken, gjorde min far anteckningar i ämnet litteratur- o missionshistoria. De här anteckningarna är påbörjade bakifrån i vaxboken.

"Anteckningar i Litteratur- o missionshistoria

Med litteratur menas vad som finnes i skrift utav det våra förfäder känt, tänkt o trott. Litteratur (av littera, bokstav). 

Den allra äldsta litteratur i vårt land är hällristningar. På 800-talet började man dikta på Island. Den första diktsamlingen som är funnen på Island heter Eddan. Alla sagor på Island fortplantades genom tradition dsv. s. muntligt genom far o son. Den som upptecknade eddan hette Snorre Sturlason, Man kan dela upp det som finns i Eddan i tre delar. Gudasånger, Lärodikter o Hjältedikter. Den förnämsta av lärodikterna äro havamal (den höges sång). Läser man Eddan vet man vad folket i vårt land tänkte. 

Vår första kristna konung heter Olov Skötkonung, han döptes i Husaby källa. Den förnämsta runsten vi ha heter rökstenen därför att den är inmurad i Röks kyrka i Östergötland, den handlar om En Italiens konung Didrik den store. Dess rim heter alliteration. Det som finns i våra runstenar är vad man skrev innan Sverige blev kristet. Vår äldsta och bekantaste landskapslag är Västgötalagen.

2

År 1248 blev Sverige helt kristet. Från 1200-talet - 1521 var en ny period för litteraturhistorien som kallas Medeltiden. Då började litteraturen få en religiös prägel.

De som skulle studera måste resa till utlandet. År 1477 fick Sverige sitt fösta universitet. Den vetenskap man studerade hette skolastik. Med till hjälp av de gamla klassiska filosoferna försökte man förklara världen. En motsats till skolastik var mystiken. Vårt land är fattigt på författare under denna tid. En av våra lärdaste skolastiker var biskop Mattias i Linköping. Den mystiska litteraturen hadde många flera representanter i vårt land. En av dem är Birgitta. Birgitta föddes 1303 på Finsta gård i Uppland.. Birgittas barns lärare hette Nicolaus Hermfanni (sic). Birgittas make Ulf Gudmarsson dog 1344. Hon bildade en orden som hon kallade s:t salvatorsorden. 1371 fick Birgitta stadfästelse på sin orden. Hon dog 1373 i Rom. Vad Birgitta har skrivit kallas Bevelationes (Uppenbarelser). Hon begravdes i Vadstena klosterkyrka. Hon kanoniserades 1391.

3.

Under medeltiden hade man även hymndiktningen. Hymndiktn. är religiösa sånger, man hade även riddardiktningen samt folkvisan (alla folkvisor ha omkväden).

Under Medeltiden hade man även landskapslagarna. 1521 börjar reformationstiden. F.o.m reformationst. började svenska användas i litteraturen."

*

Jag skulle allt vilja veta vem som föreläste i detta ämne, i vilket sammanhang och om det var frivilligt att närvara. Anteckningarna är inte gjorda i någon skolbok så detta bör ha antecknats utanför skoltid.

Pappas anteckningar är skrivna under föredraget, textmassan är inte avskriven ur en bok. Vissa ord har missuppfattats eller var okända för honom: allitteration är felstavat, där står Bevelationes istället för Revelaciones och Nicolas Hermanni blev Nicolas Hermfanni. Jag anar att pappa var ganska ung för hans handstil har inte helt utvecklats till att få hans särskilda prägel. Att läsa och att fördjupa sig historia kom fortsatt att bli ett av hans stora intressen.

24 september 2022

Barnteckningar från 20-talet

Här ser vi en riddare i full mundering: heltäckande kroppsrustning samt lans och sköld. Hästen är täckt med ett schabrak. På sidan om i bakgrunden syns en del av riddarborgen med 9 våningar(!) och torn. Kan det vara takfönster på tornhuven? En ganska så omöjlig fantasi. Det är medeltiden som avbildats på teckningen.

Blyertsteckningarna finns i en liten linjerad anteckningsbok med svarta vaxpärmar.

Här på sidan 32 och 33 har dåtidens verklighet avbildats. Det är en flygmaskin sedd framifrån, ett propellerflyg med fantomen bakom spakarna - men nej, det är en pilot i skinnhuva och flygarglasögon.

Nästa avbildning är en pansarkryssare. När bilden kom till var första världskriget över men kanske florerade bilder av de pansarkryssare som tjänstgjort under kriget i tidningar. Teckningarna är gjorda av pappa som föddes 1917.

21 september 2022

Karamellburkarna

 

Då som nu används två plåtburkar som förvaring, den ena för sötmandlar och den andra för hasselnötter. CAP och Tutti-Frutti. Båda har en gång innehållit karameller. De fyller sitt nuvarande ändamål väl och rymmer vardera en påse med 200 gram. Karamellburkarna bör ha inköpts av mormor och morfar och har avnjutits här i huset.

  • CAP = Claes August Pettersson, konfektyrföretag i Göteborg. 1967 gick CAP samman med konfektföretaget Mazetti.
  • AB Lidköpings Konfektyr Industri startade 1932. År 1938 ingick företaget i en fusion med Suchard och flyttades till Alingsås där godistillverkning pågick till 1952.

Jag har aldrig själv smakat någon av dessa karameller men en vän, som var barn när de fanns att köpa,  berättade att CAP-godis var hårda karameller med choklad- eller fruktsmak som man sög länge på. Så här kan man läsa på Wikipedia om CAP Familjeblandning som än är ett starkt varumärke genom dessa diagonalrutiga blå burkar.

"En av företagets populära produkter var CAP Familjeblandning som ofta såldes i en cylindrisk blå metallburk, med rutmöster i guldfärg. På framsidan av burken stod CAP i guldbokstäver mot svart botten. CAP Familjeblandning, som började tillverkas i början av 1920-talet bestod av karameller med fyllningar av choklad, nötter, mandel och sylt med olika smaker. Karamellerna var runda, ovala eller långsmala till formen och täckta av en pärlemorglänsande karamellmassa. I blandningen fanns även marsipanbitar täckta med ett lager färgskimrande karamellmassa."

20 september 2022

50-talets skärbrädor

I mitt masonitekök från 1950 finns den där typiska utdragbara skärbrädan med draglist.  Och ja, det finns inte bara en utan två stycken ovanför varandra.

De är placerade till höger om sittplasen vid arbetsbänken ovanför fyra lådhurtsar, även de med draglister. De där skärbrädorna är så känska som om de är en del av mej. Observera även bakbordet som är inskjutet under bänkskivan vid sittplatsen.

Här pågår malning med mandelkvarn som fästs med skruvtving i kanten på skärbrädan. Under kvarnen är en djuptallrik av Wilhelm Kåges WB - de mjuka formernas servis - placerad. Kakbak på gång.

Skärbrädorna användes för olika ändamål och är placerade i anslutning till den lägre arbetsbänken med svart laboratoriebets men nära den högre diskbänken av rostfritt stål.

15 september 2022

Folktro

 

Jag kommer aldrig att sluta förundras över att jag som barn på 50- och 60-talen levt med människor av en generation som haft sin folktro levande parallellt med att  kristendomen var den officiella tron. Minns tant Alma R som berättade med inlevelse om vittra, minns William R som berättade även han om hur han sett vittra och även hur de oroade korna, har hört Aina B berätta om hur hon sett baran rulla över tröskeln i en granngård och jag är uppväxt med berättelsen om när Israel mötte en vitklädd dam mitt på ljusa dagen som med sin handväska skrämde hästen så att den kom i sken ända hem till Olofsfors bruk. Även berättelsen om att morfarsmor ville att sönerna skulle gå ett eller tre varv motsols ladugården med korna innan de släpptes ut på skogsbete som skydd mot oknytt (antar jag) nämndes någon gång. Men det var i sluttampen av tiden för folktron, industrialismen och tron på vetenskapen gjorde att sönerna tyckte det var onödigt eller skämmigt. Allt det här intresserar mig mycket.

Det ligger så rätt i tiden att en antologi nu ges ut som tar sig an frågan om människans tendens till att besjäla sin omvärld från folktro och mytologi till religion. Ända fram till vår naturvetenskapliga syn på världen har människor trott på en "levande" natur: skogsnymfer, dryader, vättar, tomtar, najader, halvgudar, sirener - you name it! Ja till och med storsjöodjur och skotska Nessie. Självfallet är denna bok litteratur för mej eftersom jag ser på naturen som något som inte endast finns till för att exploateras av människan.

FOLKTRO, en besjälad värld. Författare är Andreas Winkler, Britt-Mari Näsström, Camilla Asplund Ingemark, David Thurfjell, Gabriella Beer, Jerker Blomqvist, Joel Halldorf, Karin Blomqvist, Kristina Ekero Eriksson, Lars Lönnroth, Lena Kättström Höök, Per-Johan Norelius, Tommy Kuusela, Tora Wall. Redaktörer  Kurt Almqvist och Lotta Gröning.

11 september 2022

Givande sommar

Släktforskningen fick sig en knuff framåt i sommar. Inte genom arkivstudier, det är sommaren inte menad för enligt mej. 

Nej här blev det släktforskning genom anordnad liten släktträff där många bra uppgifter om nu levande personer och deras födelsedata fick en genomlysning - sådant är också guld värt eftersom sådana uppgifter inte kan hittas i arkiv på grund av sekretessen på 70 år. Att umgås med trivsam stämning och god mat är ett absolut plus.

Det blev även släktforskning genom besök till en plats för ett nybygge tillsammans med en avlägsen släkting som jag fått kontakt med via bloggen. Hon kände till en äldre herre som kunde visa oss platsen. Vi hade en fin dag tillsammans med vandring till platsen för nybygget som Erik Lydig tog upp 1784. Ingen av de ursprungliga byggnaderna fanns kvar och de senare tillkomna var på fallrepet men PLATSEN i landskapet, topografin fick vi med oss. Inte illa det!

 

 Ett ödetorp med vacker inredning nu lämnat åt förgängelsen. Kolla ådringsmålningen!

Uthusbyggnaden var i ännu sämre skick. 
Hur många sådana här timmerruiner har jag inte sett i Västerbotten sedan barnsben.
*

Jag fick också genom besök på plats hos ägarna bekräftat att den byggnad som berättats för mig var gästgiveri i Godmersta verkligen varit det. Flera äldre dokument visar detta. Om det var det gästgiveri som min farfarsmor arbetat på är dock inte bekräftat, byggnaden uppfördes 1895 och Erika (1853-1935) bör ha arbetat på ett gästgiveri vid 1860-talets sista år. En äldre byggnad på platsen kan ha agerat gästgiveri eller så har jag tidigare fått fel uppgift.  Kanske var det vid gästgiveriet  i Önska, som brann ner 1905, hon arbetade som lill-piga.

*

Kulturbegivenheter blev det inte mycket av under sommarveckorna här uppe. Men de vi kom iväg på var utsökta. Fotoutställningen Fåglar av Åke Gustafsson i Järnäs missionshus/bygdegård och i masugnen på Olofsfors bruk gavs Jag bär hela jorden med min sång.

"Jazzdanskollektivet M Art Lab och folksångerskorna Elsa Hasselgärde och Sigrid Ottosson bjuder tillsammans med Olofsfors Bruk in till en unik föreställning där jazzdans, folklig sång, poesi samt kvinnors liv och arbete samspelar med varandra."

8 september 2022

Två kulturer: stad och landsbygd

 

Mamma och pappa hade under några somrar i början av 50-talet ett sommarbarn på grönbete hos sig. Det var en pojke i från en Stockholmsförort. Han var äldst i syskonskaran. Alla verkar ha trivts med arrangemanget. Vänskapen med mina föräldrar blev livslång. 

Det här sättet att låta stadsbarn få komma ut och njuta av livet på landet var välorganiserat. Barnen kunde få komma till barnkolonier eller feriehem. Jag tänker på kollot Barnens ö samt känslan i  Här kommer Petter.  En sommarberättelse av Hans Peterson från 1963 som blev tv-film.

Gunnar fick vara med om sådant som inte var vardagsliv i förorten. Gå i skogen, plocka bär, äta blåbärssoppa med klimp, rida på en kviga, vara med när höet hässjades och åka höskrinda, bli biten av en huggorm, se hur handmjölkning gick till, inse varifrån mjölk och ägg kommer och mycket mycket mer som var nytt för en liten Stockholmsgrabb. Han fick uppleva:

Kultur kontra natur
Stad kontra landsbygd
Det tämjda kontra det vilda 
 
Jag minns när jag själv för första gången upplevde kvartersindelning i en tätort. Så annorlunda, så fyrkantigt, jämfört med slingrande vägar och skog att röra sig fritt i.

4 september 2022

Kärleken till hembygden

 I en broschyr för en hembygdsgård som jag besökte i sommar läser jag:

Hembygdsgården ägs och förvaltas av sockengillet som bildades 1924 och hembygdsgården anlades 1928. Sockengillets uppgift är att:

"att verka för att kärleken till hembygden höjes genom att kännedomen därom vidgas, att hembygdens säregna natur och kultur skyddas, att såvitt möjligt, underhålls-, ombyggnads- och nybyggnadsarbeten planeras i överensstämmelse därmed, att värna och bevara bygdens fornminnen samt att sådana gångna tiders kulturalster, vilka kommit ur bruk, bevaras."

Det där är i min värld något att bli glad över. (Nordmalings hembygdsförening bildades 1942 och hembygdsmuseet har få öppettider.)

*

Förra helgen körde vi 52 mil på småvägar i Kolmården, på Vikbolandet och S:ta Annas skärgård. Målet var ett gammalt träd med stamomfång på nästan 10 meter.

Plötsligt, på en grusväg, stod en stor sten med inskription. Bromsade, klev ur och läste en text som var högtravande på gränsen till vad jag klarar av (det kan lätt slå över till att bli nationalsocialistiskt) - men något i utformningen, placeringen och historien om Conrad Johanssons vägstenar som sattes upp på 1920-talet mellan Bråta och Frugelöt tilltalar mig. Fint utformade och belägna ger de historia till en liten bygd, för mig tidigare okänd. Men inte längre.

Vid Glädjebacken 45 km från Norrköping står en vägsten med följande inskription:


45 km.
Från Norrköping
via Stegeborg

1922
_________

Den bygd dig en gång Herren gav

du trygga folk från slätt och hav
skall aldrig fegt du svika
Den binder dig med tusen band
vid åker, skog och älv och strand,
den är din arvslott rika

Den bygden vuxit bit för bit
ur fäders möda mödrars flit
för den ha böner brunnit
och händer strävat, viljor stridit
kring den har drömmen mjukt och blidt
sin sagospånad spunnit.

Den bygden fager soligt vid
skall du med ärlig trägen id
och månna gärning smycka.
Då skall förkovrad trygg och fri
den dina söners glädje bli
och dina döttrars lycka. 


Vägstenen vid Glädjebacken.

Den förklarande skylten intill.


Två stenar till av fem passerades längs den fina grusvägen. HÄR kan man läsa om Conrad Johanssons inskriptioner på samtliga fem vägstenar.

*

Det här var två exempel på kärlek till hembygden. Men den kan yttra sig på många andra sätt. Men vård hör i samtliga fall ihop med kärleken, vare sig det är hembygd eller mellanmänskligt.

3 september 2022

Eftertänksam uppmaning

 

Leave nothing but footprints
Take nothing but pictures
Kill nothing but time

John Muir 


Parkeringsplats vid naturreservat i Östergötland/Sörmland.

30 augusti 2022

Rädsla för naturen

Det sägs att svenskarna är ett naturälskande folk. Men jag ser tydliga tendenser till motsatsen.

Trädäck byggs. De blir allt större eftersom människor inte vill placera utemöblerna direkt på marken. Jag tolkar det som att man önskar fjärma sig från naturen. På 50- och 60-talen och innan dess utgjorde gräs eller en hårdgjord stenlagd yta platsen där den lilla gruppen med trädgårdsmöbler stod. Sen kom altanen.

Vid äldre villor är den stenlagda yta, som då anlades för uteplatsen, borttagen eller så har de blivit övertorvade. Jag har i mitt andra boende fått vackra otuktade kalkstensskivor med klovyta, som skulle köras till tippen, av en i mitt tycke oförnuftig villaägare som bytte ut kalkstenen mot betongplattor, trädäck och pool.

Pooler är vanliga i södra och mellersta delarna av landet och börjar anläggs även här i norr. Naturbad i sjöar och i havet fjärmar man sig från. Jag känner folk som vägrar bada i sjöar eftersom man menar att det är äckligt. Naturen med växter och djur har blivit något att ta avstånd från.

Svenskarna, detta granskogsfolk, håller på att fjärma sig från det naturliga.

Numera byggs "växthus" som används som uterum, möjligen med växter i krukor eller en vinranka som slingrar sig. Levande ljus och ett glas vin hör till dagens växthus. Det är inte odling som är viktigt i dessa "växthus", de har snarare funktionen av äldre tiders lusthus.

*

Det har varit svårt att hitta ritningar från 50-talet som visar det jag vill lyfta fram. Här är två trädgårdsritningar från 1949 som tar fram en del av känslan för naturen på ett par villatomter.

 Hur en hagmarkstomt kunde planeras 1949.

Hur en åker- och lövskogstomt kunde planeras 1949.

*

Förutom att fjärma sig från naturen fjärmar man sig numera även från varandra, även i en liten by. Man ordnar sina uteplatser utan insyn i tillbyggda uterum, bakom uthus, plank, häckar, granar eller buskage. Man vill varken synas och höras. Men gärna se och höra ;.)

29 augusti 2022

Utflyksmål i naturen - turism nu och på 1970-talet

Jag fann en broschyr med utflyktsmål i kommunen från 1971.

 Klicka för större text

1971 var Tjuv-Antes grotta och Storrisberget givna utflyktsmål här i kommunen. Några shoppingmål fanns inte medtagna.

Livet var enkelt, turisterna behövde inte så mycket för att bli tillfredsställda på 70-talet.

Idag måste kommuner locka med så många fler alternativ: förutom att äta och bo, finns som självklar punkt shopping och event. Kultur & hantverk får finnas med och fortfarande finns också natur med bland begivenheter att klicka sig fram till på nätet.

I mina ögon finns det något naivt och gulligt över 1970-talets svartvita turistbroschyr.

23 augusti 2022

Gärdsgård - ett historiskt inslag i landskapet.

E hänne ä fassbannhagan ôppe hägna.  Detta är trägärdsgården uppe vid inhägnaden, i hagen

Fastbandhagen ôppe hägna i den skogliga delen. Här fanns en fastbandhage kvar när jag var liten, en trägärdsgård som morfar byggt. Det är minnet av den som fått mig att se till att en ny hage uppförts här vid platsen för den tidigare sommarladugården. Ett minne från den tid då korna varje dag släpptes ut på skogsbete och förhindrades att ta sig ut på åkrarna.

Jag gillar min hembygd men tycker att den förstörs allt mer. Här ovanför och annorstädes har skogen kalhuggits och markberetts. Och mer planeras. Gissa hur många stigar och gamla kärrvägar från byn som försvunnit i och med det? Och torpargrunder. Här i trakten värnar man inte om kulturhistorien. I min värld brukar människor som bott borta från hemtrakten under längre tid och som vunnit nya kunskaper, vara de som fått insikt om värdet av att bevara den kultur de växt upp med. Att inte vara hemmablind.

Det här svartvita fotot tog jag som tonåring i samband med en fotokurs där framkallning av egna foton var huvudtemat. Resterna av fastbandhagen är från 30- eller 40.talet och granvidjor användes inte utan modern ståltråd, dåtidens melodi. Den uppfördes av morfar under den tid då inhägnaden var nödvändig.

19 augusti 2022

Fler synålar

 Här visas ytterligare några nålbrev från sybehörstaburetten:

  • Lord Daning needles Dosco Express. Synålar för ylle, nickelpläterade.
  • John James & Sons sewing needles betweens 3/7.

I nålbrevet från John James & Sons sitter nålarna trädda på en liten bit svart ylletyg som är fäst i tunt svart papper som i sín tur är limmat på styvare papper med tryckt varumärke som vikt om det inre "paketet".

Här har vi ytterligare synålar:
  • Princess Victoria no 9. Finest silvereyed SHARPS. Made in Hongkong.
  • MAURITIUS No 4 Superfine SHARPS. British manufacture.

MAURITIUS-nålarna är fästa på ett litet stycke bomullstyg fäst bakom fastlimmat papper med texten "Manufactured & Warranted by T. HEMMING & SON, Ltd. Windsor Needle Mills REDDITCH.

Princess Victoria-nålarna är troligen modernare, tillverkade i Hongkong, och uppnålade på pressat papper inuti det svarta nålbrevet.

Av detta kan man förstå att det fanns synålar för varje tillfälle och textilkvalité. Att de var mycket viktiga när kläder syddes för hand, innan konfektionsindustrin tog över. Eftersom mamma lärde sig till sömmerska men ganska snart övergav det yrket, kan det här vara synålar hon köpte in. Det var dumt att jag inte ställde den frågan medan tid var, jag som annars frågade när jag ville veta hur det var förr i tiden - föritin.

18 augusti 2022

Nålbrev

Det fanns några nålbrev i sybehörstaburetten som kläddes om i sommar.
Det här är ett av dem: Derby winner needle-case.

Synålarna är samlade i en hästskoform av kartong med tjusigt tryck.

Viker man upp det hela finner man många mindre nålbrev med nålar av olika grovlek - 1/5, 1, 3 och 5 samt de som sitter i "locket".

Inuti vart och ett av de fastlimmade och hopvikta svarta breven finns det mindre nålbrevet.


Här är texten på svenska: Prima Synålar. AB  F W.H & Co. Långa "5" IMPORT.

Kan de här synålarna ha sålts av en gårdfarihandlare tro? De som cyklade eller gick omkring med korta varor som behövdes av människor på landsbygden. Jo men visst kan det ha varit en "gålförihandlar" som sålde dessa nålbrev till mormor eller mamma. Har ni haft besök av någon gårdfarihandlare någon gång. Jag har varit med om sådan försäljning som barn. Mannen kom cyklande, steg in i mormors och morfars kök, blev bjuden att sitta ner på en pinnstol som han ställde nära väggen och satte sig, slog upp resväskan av papp med läderhörn och exponerade sina varor med locket mot sina knän. Tog upp och berättade om vissa varor som han trodde passade kvinnorna i köket. Det var en gemytlig situation kan jag berätta.

16 augusti 2022

Vedbodens dörrar

De gamla portarna till vedboden har med åren tappat färgen. I sommar tog vi tag i saken. Portarna är troligen från ladugårdens byggtid och tillverkade med  pärlpont. Kanske några brädor som blev kvar från det gamla köket?

På sina ställen behöver pärlspontbrädorna spikas fast igen i tvärslån, spikarna nådas på baksidan.
 
 
 Och ett annat gångjärn fästs med små bultar med muttrar.
 

Dörrarna halvoljas (hälften kokt linolja, hälften balsamterpentin) på utsidan, träet suger massor så de ströks tre gånger med torkning mellan strykningarna.

Strykning med utspädd linoljefärg. Den här gången kommer färgen från Engwall & Classon AB.

Därefter en strykning med linoljefärg direkt ur köpeburken. Allt målningsarbete utfördes för säkerhets skull under tak.

Porten på plats men markarbeten återstår. Ett annat år fixar vi skevheten, lyfter en stolpe.

Tänk att jag inte kan vänja mig vid det nymålade som ofta är lite intetsägande och utan patina. Tur att pärlspontbrädornas ojämna (och i mångas ögon skadade) nederkant är kvar. Det livar upp.