11 januari 2023

Lightroom

Finns det något mer rogivande än levande ljus? Här i huset tänder vi stearinljus.
Nu kom jag att tänka på en sång från söndagsskolan.

Det lilla ljus jag har,
det ska få lysa klart
Det lilla ljus jag har,
det ska få lysa klart,
lysa klart, klart, klart,
lysa klart.

10 januari 2023

Snön faller

Snön faller och vi med den, snön faller nog länge änHar jag på känn
Ulf Lundell

7 januari. En strimma ljus sipprar ut genom lagårdsporten. Som en gång i tiden då korna skulle mjölkas morgon som kväll. Annars är det bara knutlampan som är tänd på gården.

8 januari. Snön fortsätter att falla. Inte mej emot.

9 januari. Hallå, finns det någon bil där i snön?

I den kalla snön skottas en smal gång upp mellan bostadshus och lagård. Som en gång i tiden. Det är mycket trivsamt.

8 januari 2023

Snösvängen

 

Undrar varför snösvängen kör med skopa och inte plog? Det tar mycket längre tid då skopan var 50:onde meter måste tömmas jämfört med en plog som med kraft föser snön åt sidan.

Kanske är snöplogen trasig? Frågorna hopar sig ;-)

 

Denna snöiga dag har nollan hållits.

2 januari 2023

Röda juläpplen och mistelkvistar


Egna äpplen var inget som växte på träd här på gården under min barndom. Vi hade ett litet äppelträd som min moster Ingrid hade planterat som äppelkärna men som aldrig ympades in på någon stam och därför aldrig gav någon frukt. Till sist kapades det ner. 

Äpplen till jul köptes i matvaruaffären. Numera har jag många egna olika äppelträd med sorter som kan lagras länge i matkällaren. Ingrid Marie är gott och mörkrött, Lobo och Aroma ljusare röda. Samtliga kan bli juläpplen.

Inte heller var en mistelkvist vanlig som jularrangemang när jag var barn. Att hänga en mistel i dörröppningen och pussas under den förekom inte, det är en tradition som förbehölls sydligare trakter där mistel växer vild (men är fridlyst). Egna mistelbollar kan man dock norpa en kvist ur och hänga upp som här i ett skovelhorn/palmat horn från älg. Mistel är Västmanlands landskapsblomma.

31 december 2022

30 december 2022

Bordsdukning

Planerar för nyårsfirande.


Kanske ska jag använda tallrikarna Vinranka i flytande blått från Gefle Porslinsfabruk, formgiven av Arthur Percy med matbesticken Gammal fransk.

Det är till årets storhelger som porslin och glas får komma ut och dammas av. Fantastiskt trevligt problem att välja hur allt ska kombineras. Väljer bland Vinranka, Atlanta, Venus, Victor, Bengali, Colorado LA eller kanske den vita mjuka formernas servis, WB, av Wilhelm Kåge.

Silverbesticken Svensk är ett under av avskalad renhet, besticken med grepp av gulvit bakelit alternativt horn med gafflar med tre klor är vackra och för med sig minnen, Thebe-besticken av rostfritt stål är vardagsbestick men är så fina att de mycket väl kan platsa på festbordet.

Utöver detta kommer servettfärg och brytning som hör till. Och glasen i olika storlekar som samlats i skåpen, med eller utan fot, med eller utan slipningar, med eller utan färg.

Till julgröten används Vinranka i rött. Vardagsporslinet får vila under jul- och nyårshelgerna.

25 december 2022

Julkrubban

 

Detta är min alldeles egna julkrubba som jag lekte med en gång i tiden. När den tas ur sin kartong luktar det alldeles speciellt, lite syrligt då den har förvarats i ett ouppvärmt rum ända fram till jul. Figurerna är schablonmässigt tillverkade och målade men som jag tyckte om alla de där figurerna och tillbehören - det var ett dockskåp som bara fick lekas med under jularna.

Jag har sett så många fantastiska julkrubbor sedan dess, katolskt överdådiga, fantasifullt roliga - men ändå finns den här spartanska och reformerta krubban kvar långt in i hjärtat med hågkomsten av fina jular. Krubban visar en agrar miljö på vissa sätt likadan som jag själv växt upp i.

23 december 2022

Torsten och Jan med var sin gran

Året är 1974.

Jag ser dom på avstånd genom vardagsrumsfönstret, två skidåkare med var sin gran på väg hem längs Kustlandsvägen/Gammvägen. Springer ut med kameran i högsta hugg och fångar Torsten Rönngren med sonen Jan.  Man bodde i generationsboende, så vanligt här i byn ännu på den tiden, så ena granen var till farmor Alma och den andra till familjen på övervåningen dit Torsten och Jan hörde.

Söderut, i bakgrunden syns mellan dem syns gaveln på Oskar Öbergs faluröda uthus och till höger i bild skymtar Sven Sandmans faluröda garage. 

Att detta var 1974 vet jag eftersom jag gick en fotokurs i ett studieförbunds regi det året och detta svartvita foto finns i samma mapp som övriga foton från kursen. 

Året därpå, 1975, flyttade jag till Stockholm. Där kunde en julgranköpare se ut så här i denna gråvinterstad. Foto P. Kymén. Hur kul ser det ut? Som en socialresaistisk mardröm. Tacka vet jag livet på landet en sådan här gång.

20 december 2022

Jullfiranden i två århundraden


Foto från Blekingegården, Kulturen i Lund december 2022.

Vill ni se hur Kulturen i Lund visar julfiranden i några av sina gårdar finns länkar med julstämning nedan. 

Julfirande:

Har insett att jag föredrar kulturhistoriska miljöer där julfirande presenteras jämfört med julmarknader. Många av de senare har blivit ett geschäft i mina ögon. 

Inför förra julen besökte jag Walmstedtska gården i Uppsala som visar upp ett julfirande hemma hos professorsfamiljen Rydin någon gång efter 1860. Där visade man hur julen förberetts för över hundra år sedan i ett borgerligt hem. I salen var bordet dukat med vattenlingon, röda äpplen och julgotter. I våningens förmak hängde granen i taket med girlanger, kristyrer och juldekorationer.

Professorshemmet är en rekonstruktion av den bostad som familjen Rydin hyrde i Walmstedtska gården från 1860. Bostaden är på sex rum och kök och visar ett högborgerligt hem från 1800-talets senare del. Hemmet är väldokumenterat. Rekonstruktionen av våningen bygger dels på den genomfotografering som gjordes av Alfred Dahlgren 1905, dels på bouppteckningar, men framförallt på sonen Herman Rydins memoarer “Ur minnet och andra gömmor”.

Skulle jag befinna mej Umeå ett datum när Gammlia har julmarknad så vore nog Wallmarksgården värd att besöka gissar jag. Där kan man se hur en västerbottnisk bondgård hade julbordet uppdukat på 1870-talet. kanske finns andra julkulturmiljöer i Västerbotten men det vet jag inget om. Stockholm har sitt Skansen med många julfirande gårdar från olika decennier och landsändar. Går man dit dagen före julafton finns ingen känsla av julrush.

15 december 2022

VYKORT

VINTERVÄG

Snön faller    Bussar går
i tovskor genom skogarna
Plogbilen
vinterdagens morrande Nike
sträcker ut sin vinge
och bereder väg
till ödemarkens hem
åt föreläsaren
med portföljen full av splitter
från världskrevaden

Birger Norman, 1957


 

13 december 2022

Luciatradition

Jag har inte skaffat mig någon Luciatradition hemmavid efter barndomens fina luciafiranden. Då det var Luciafirande med kaffe och mjölk/julmust och Lussekatter på Luciakvällen när pappa kommit hem från jobbet. Bara stearinljus lyste upp köket och från finrummet hördes i bakgrunden adventssånger på grammofonen.

Inget annat än de små ljusblå ljusstakarna med "guld" finns kvar. De där som är avsedda för julgransljus. Varifrån de härstammar vet jag inte. Jag har klippt till en röd stjärnformad duk av filt som påminner om den som användes på 50- och 60-talen. Det har hänt att jag försökt återskapa stämningen men inte till Lucia för då befinner jag mig inte hemma i masoniteköket.

Det Luciafirande som blev tradition i Stockholm var att, tillsammans med en kompis från KTH, gå till Adolf Fredriks kyrka tidigt på Luciamorgonen för att lyssna till Adolf Fredriks musikklasser. Lång kö utanför men väl inne var det mycket stämningsfullt med sång från koret och alla tre läktare så man blev omsluten av körsång. Till detta mängder av stearinljuslågor. Efteråt fikade vi på något morgonöppet café.

Efter min flytt det har jag och min väninna varje Lucia setts för att gå på kvällskonsert i någon kyrka (ibland konsertlokal), och före eller efter ätit ute, inte sällan på Operakällarens Bakficka. Och då kanske Luciafirande i Jacobs kyrka ett stenkast därifrån. Under pandemin blev det uppehåll men nu fortsätter traditionen.

Har du någon lång Luciatradition?

11 december 2022

Synen på kulturarvet


Denna syn på kulturarvet fanns här i landet när jag växte upp. Farföräldrarnas hus revs på så sätt. Och i viss mån existerar den här kulturarvssynen fortfarande. Men mycket har ändrats till det bättre dock inte med hjälp av den tidigare generationen. Och långt ifrån alla av min egen generation. Det är hårt att ligga i framkant och argumentera mot de som fortfarande propagerar för den här förlegade synen på vårt kulturarv.

6 december 2022

Högt värderad självständighet

  

Idag är det Finlands självständighetsdag. Leve Finland.

4 december 2022

Stjärna på latin

 

Adventsstjärnan Osram STELLA från 1960-talet ger fint ljus i decembermörkret.

26 november 2022

Ny funktion

 

Ur funktion - ny funktion - soffhäng vid grushög och ruderatväxter. Kunde inte låta bli att fotografera stadens glömda busshållplats i utkanten av industriområdet. Mänsklig framfart i förändring.

22 november 2022

Hyggesfritt

 

 Klicka på bilden för att komma till mer info.

Skogsstyrelsen har kanske ändrat sin inställning till skogsbruk och skogsvård något. Det går min/vår väg nu när kalhyggen börjar ifrågasättas. Nu pratas och skrivs det om t ex plockhuggning, blädning, luckhuggning, överhållen skärm även bland dem som inte är miljömuppar eller skogsmullar.

Vecka 48, den 28 november - 2 december 2022, erbjuder myndigheten digitala seminarier och föreläsningar. Bara det! Något för oss hemmansägare apropå det skogsinnehav vi tillsammans äger i byn...

För flera år sedan hade jag telefonkontakt med Mats Hagner, professor emeritus i skogsgenetik, skogsskötsel och skogsekonomi vid SLU i Umeå. Han har sedan 2000-talets början förespråkat hyggesfri avverkning enligt en metod som han kallar Naturkultur. Hela skogssverige (stat, skogsbolag och skogsproduktionens intresseorganisationer) har starkt arbetat emot hans tankar. Han har blivit hårt ansatt, inte minst i norra Sverige. För mig var hans tankar om skog och skogsproduktion inte alls verklighetsfrämmande.

Och kan ni tänka er: nu bjuder staten genom Skogsstyrelsen in till digitala seminarier om hyggesfritt skogsbruk.


TRÄD, MÄNNISKOR

Där vi står länge tillsammans
med slutna ögon
lutade mot varandra, medan något
strömmar mellan hjärta och hjärta, och blodet
susar i våra inre åderträd
ut i musklers årsringar,

sluter jag ögonen, lägger
min hand mot trädstammen,
stryker över barken, känner och
framkallar en värld,
de skrovliga ytorna, de släta, alla fårorna,
låter handen betrakta varje utväxt.

Trädet hämtar sol och regn,
saven stiger, når ut i
samtliga celler, jag lyssnar till löv
som smeker varandra i vinden,

lägger min kind mot trädstammen,
minsta känsla av hemlöshet i kroppen
försvinner genom trädets lugn, eller är det trädet
som tar emot min beröring, önskar sig den?

Är vi annat än träd
som har släppt rötterna
och börjat vandra?

Pia Tafdrup
Ur Berøringen av hud, 2022
Tolkning från danskan av Jan Henrik Swahn

Dikten återfinns i kulturtidskriften Balder nr 2/2022  med temat "Träd".

19 november 2022

Contortatall

I början av 80-talet planterade pappa, jag och min syster med benäget bistånd av pappas kusin, tall på två hektar avverkad skogsmark. Utan markberedning. På den tiden gick man med hacka och grävde en grop som tallplantan sattes ner i och som trycktes till runt om med foten. Det hela gick bra, det var inga problem. Men innan nästa sommar hade en stor del av tallplantorna älgbetats och var därmed förstörda. Skogsvårdsstyrelsen (nu Skogsstyrelsen) krävde stödplantering. Den gjordes då av skolungdomar. Och det blev contortatall (P. contorta var. latifolia) som hamnade i marken, ett val som staten genom Skogsvårdsstyrelsen då rekommenderade. Det sades att de är snabbväxande, är mindre benägna att älgbetas och i vårt klimat fröar de inte av sig, förmerar sig inte vilket visar sig inte vara sant.

Nu är träden ungefär 40 år gamla. Ett stort problem är nu snöbrott i toppen av contortatallarna. Och det är inte kul. Klimatförändringar kan vara en orsak. När snö-tö-kyla-snö-tö-kyla varvas sker toppbrotten. Contortatallarna kvistrensar sig inte heller själva i samma omfattning som den svenska tallen (Pinus sylvestris) utan planteringen kan bli rätt snårig och trist (nästan som en granplantage ser ut).

Contortatall kommer aldrig mer att planteras på skiftet så länge jag bestämmer. Statens och skogsbolagens rekommendationer ifrågasätter och analyserar jag innan jag tar dem till mig. Under några seminariedagar i Norge om äldre nordiska trästäder var vi deltagare på visning i en skog hos en privat skogsägare och jag kom i kontakt med frågan om vikten av att fröna och därmed plantorna ska ha ortens proveniens. Norrmannen hade väldigt fin skog som plockhöggs och många av träden användes i restaureringssammanhang. Skogsägaren kunde ta fram virkeslängder större än 5,5 meter som är skogsbolagens standard. Han fick bra betalt för de träd han sålde. Han producerade inte massaved. FSC-märkning var han inte heller så imponerad av, en slags greenwashing vill jag minnas att han menade det var.

Detta seminarium gick av stapeln innan jag blivit skogsägare - frågeställningen om frön och plantors proveniens var nytt för mig.

Numera är kontinuitetsskogbruk inte längre ett okänt begrepp i min värld. Och nu börjar det så smått talas om hyggesfritt skogsbruk i Sverige! Även från statligt håll! Ta i trä.

Pinus sylvestris

15 november 2022

Bilälskare

En gång i tiden ser det ut som om jag hade tyckte för bilar. Här har jag ritat en figur som står på en bil. Underlaget för det ritade är masonite (så klart).

Idag ser jag bilen som enbart ett transportmedel. Hade jag stannat kvar i byn efter grundskolan hade min inställning till bilar varit annorlunda kan jag tro. Kanske hade jag haft flera bilar stående på gården, bilar i olika stadier av reparationsbehov. Min första bil, en Saab 96 V4,  årsmodell -68, hade kanske stått som relik någonstans. Hur mycket gillade jag inte rattväxel, bakhjulsdrift och frihjul.

Nu föredrar jag bilfritt och vill helst, om det går, gömma bilen helt när den står stilla.

*

Det blev en nationell nyhet i september 2020 då ett ödehus i Hörnsjö brann ner tillsammans med ett stort antal bilar. Av huset återstod efteråt enbart murstocken. Det hela var ingen estetisk syn, varken före eller efter branden.


Foto Per Landfors, Västerbottens Kuriren 2020-09-28

Klicka på texten ovan för att förstora

Nordmalings kommun påstod, i en annan artikel, att en så stor hög skrotbilar kunde ansamlas på ett och samma ställe på grund av att kommunen inte hunnit till Hörnsjö med sin miljöinspektion. Hmm...

Jamen skrotbilar finns väl över hela landet!? Javisst är det så men i Mellansverige, där det inte finns byar, finns dessa bilar på gårdar utan intilliggande grannar. I Norrland finns de överallt - det är naturligtvis inte helt sant det jag skriver men jag upplever att fulbilar är mer exponerade i norr. Endera håller kommunerna bättre efter sina invånare eller så är människor av någon anledning inte lika benägna att samla skrotbilar i söder. Är det en mentalitetsskillnad jag undersöker?

I städer förekommer väl inte skrotbilar på tomter över huvud taget, eller... Den meste finsnickaren jag känner är bilfreak på fritiden. Han håller de bilar han arbetar med inne i sitt garage i centrala stadskärnan i en sörmländsk stad. Allt under ordnade former. Fint så.

13 november 2022

Träd, glas och holkar

 


I branschtidningen GLAS som jag läser, hittade jag i senaste numret om ett nytt tillskott i Treehotel i Harads, satsningen på god arkitektur och konst i den norrbottniska skogen som slagit igenom internationellt.

Arkitekten Bjarke Ingels  berättar att han, efter att ha tillbringat ett antal dagar och nätter i några av Treehotels rum, kände sig som pånyttfödd efter tiden helt omgiven av naturen. En idé att bjuda in inte bara mänskliga besökare utan även den lokala fågel- och fladdermuspopulationen kom till.

Biosphere har skapats av danska BIG arkitekter i samarbete med ornitolog Ulf Öhman. 350 fågelholkar i olika dimensioner och med olika diameter på inflygningshålen. Inventeringar i Norrbotten av både ornitologer och länsstyrelsen visar att flera fågelbestånd minskar. Skogsbruket har lett till färre antal naturliga hålträd att häcka i. Att sätta upp holkar är en stödåtgärd. Hotellrummet blev en sfärisk svärm av bon för fåglar, fladdermöss och människor.

9 november 2022

Om skogens funktioner, nyttor och värden

När jag hittade den här informationen för två år sedan, var minns jag nu inte, blev jag glad och ledsen. Glad över att ett sådant här initiativ tagits i Skåne och ledsen för att jag inte bor i en del av landet där sådant här händer och jag kunde närvara.


Hur många människor skulle hörsamma ett sådant här initiativ i norra Sverige?

Skulle Nordmalings kommun, Umeå universitet, Västerbottens hembygdsförbund, Västerbottens museum, Region Västerbotten., Kommunförbundet Västerbotten och Länsstyrelsen i Västerbotten över huvud taget kunna samarbeta om en Västerbottnisk landskapsdag??? Komma på idén?