19 januari 2010

Lätt förgånget...

Jag vill gärna försöka få en bild av mina förfäder genom att koppla ihop dem med det landskap, den yttre miljö de levde och verkade i, samt med de hus de bebodde. Visst, det är roligt och intressant att se dem på gamla kort, på gamla kartor eller muntligen få veta var husen har legat MEN ingenting går upp mot att se dem i verkligehten, gå in i rummen, uppleva med kroppen... När jag försöker få ett grepp om de hus som finns kvar blir jag beklämd.



Pappas föräldrahem har jag sett och varit inne i många gånger men det revs för att en väg skulle dras fram på 1970-talet. Fotot visar hur det såg ut före 1913, innan farfar och farmor gifte sig och byggde till. Mammas föräldrahem finns kvar.

Min farfarsmor Erikas föräldrahem finns kvar med instörtat tak. Det är inte i släktens ägo. Morfar Manfreds, mormor Almas och mormorsmor Amandas timrade föräldrahem är frivilligt rivna och nya hus uppförda på samma tomter.  De är i släkternas ägo. Mormors hem har jag en mycket svagt barndomsminne av, det har jag sett och varit inne i i förskoleåldern. Morfarsmor Klaras hem brann ner på 1930-talet. Farfar Gottfrids föräldrahem, ett litet timmerhus, är sålt, flyttat och sen länge sommarstuga.

Av farmor Olivias två boplatser som barn är åtminstone det ena rivet. Pappa, som ofta varit där som barn, har berättat och ritat hur planlösningen var och hur det var möblerat. Farmor allra första hem känner jag inte till, bara vilken by det låg i. Detsamma gäller morfarsfar Johan Olofs och mormorsfar Pers föräldrahem - jag  vet jag bara i vilka byar de låg, men inte var nånstans i byarna. Där behöver jag forska vidare. Kanske finns något av dem kvar…

Farfarsfarmor föräldrahem där hon knappt hann bo därför att fadern dog då hon var tre dagar gammal, vet jag inte om det finns kvar. Det var en tjänstebostad, ett båtsmanstorp och rimligen kan jag söka upp platsen om inte annat. Hembygdsföreningar med entusiaster och framåtanda brukar ha koll på var gamla torp finns eller funnits, soldater och båtsmän och deras torpplatser brukar också vara välkända av driftiga hembygdsföreningar. Vart modern, änkan, och hennes barn sedan flyttade får jag fram genom husförhören men inte i vilken byggnad de bodde.

Läs HÄR ett tidigare inlägg till allmogekulturens försvar. Har ni som läser det här bättre tur med att kunna besöka anfädernas gamla bostäder??? Kanske ni över huvud taget inte tänkt i de här banorna?

4 kommentarer:

  1. Den här bloggen har du kanske redan sett?

    http://mittuniversum.wordpress.com/

    Hälsningar Smulan

    SvaraRadera
  2. Har du varit på Mus-Olles museum i Jämtland? Det har jag, och jag vill rekommendera ett besök både för att där finns massor av roliga gamla saker, bland annat eh en imponerande samling etiketter och askar, och för att hans stuga står orörd sedan han dog 1955. När jag gikc in i farstun och köket så luktade det EXAKT som det gjorde i min morfars hus på 1960- och 1970-talen. Och där fanns samma sorts korkmatta, vedspis, prylar. Jag blundade och var 8 år och hemma hos morfar. Har ögnat din blogg och gissar att du skulle uppleva samma som jag.
    Lägger till dig i min blogroll, underbar blogg du har!

    SvaraRadera
  3. Smulan-anonym: Tusen tack för tipset om bloggen längre söderut.

    Libby: Vet du, jag var där för si så där 15-16 år. Blev helt fascinerad av samlingarna. Att t.ex. Gyllenhamars havregrynspaket sett ganska likadana ut sen 1900-talets början. Att Mus-Olle samlade tvålar men tog ur tvålarna som skulle kunna förstöra förpackningen genom att tvål är fet, och ersatte dem med träklossar för att paketen skulle behålla formen. Med mera. En spännande egensinnig man som visste vad han gjorde.

    Men något missade jag tydligen - nämligen hans egen stuga. Tittade bara i museet. Det blir till att åka tillbaka till Ytterån igen...

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...