15 december 2011

Sparklådan

Numera gäller det att särskilja sig, att slippa vara en i mängden, ta vara på särarten. Visa att norrlänningar minsann inte låter någon sätta sig på en, att norrlänningar har en egen tradition. Yes!
En vacker och fin traditionell sparklåda att skjutsa småbarn i var så vanlig förr. Den fästes med läderremmar runt sprakstöttingens hörnstolpar. En sådan åkte jag i som litet barn - nu borta.
När jag blev ett större barn byggde pappa en sparklåda till min docka. Det är den jag hittat här och fotat. I sparklådan med fårskinn, kudde och filtar åkte min docka Molly. Kicki-Maja var för lång och Anna för liten. Det blev alltså min tredje docka Molly som låg skönt i den här farkosten. Molly var en knubbig och söt negerdocka med chokladhy och lockigt kort svart hår, som kunde blunda och säga ma-ma.
Sparklådan har sidor av trä på vilken den formbara masoniteskivan böjts och nubbasts fast. På undersidan har pappa inte ödslat någon färg på masoniten. Precis som det ska vara.
Bokmärket klistrade jag dit själv.

Jag ser många mammor som kommer skjutande sin barnvagn framför sig i snön längs gamla Kustlandsvägen. Det ser bakvänt och slitsamt ut.

Det här med spark och sparklåda vore något för unga stolta mammor och pappor att profilera sig med, att ta vara på det norrländska ursprunget, att stolt visa upp särarten. På vintern är en sparklåda i särklass bättre än en hjulförsedd barnvagn, vare sig den är retro eller av senaste modell, avsedd för barmark :-) Och så mycket mer genuint.
Fotot kommer härifrån.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , , , , , , , ,

5 kommentarer:

  1. Vilken fin liten sparklåda du hade åt dockan. Har själv funderat över att be om att få ta över vår gamla spark och skjutsa barnen i, de är ju perfekta till syskon också som kan stå på medarna. Tyvärr det är så förtvivlat sällan det är riktigt bra sparkföre numer, bara blask som fryser och sen kommer sandbilen...

    SvaraRadera
  2. Ja snöblask och spark går ju inte så bra ihop men de senaste två vintrarna hade många dagar av sparkföre, det var då jag såg barnvagnar fösas runt i modden och kom då att tänka på sparklådor. Jag gillar sparkåkning men snösäkert är det bara i inlandet långt norrut.
    Här på Kustlansvägen sandas inte lika mycket som på Riks13 :-)

    SvaraRadera
  3. Kan stolt meddela att jag flitigt använder min sparklåda, men har aldrig tänkt på det som något speciellt förrän nu när jag läser din blogg.

    SvaraRadera
  4. Är på jakt efter en sparklåda. Hittade en riktigt gammal fin sparkstötting i logen på nya stället, till och med handbroms på, så den måste givetvis få en låda också. Det är ju utförs hela vägen från Mannaminne så det är bara att hålla i sig, tjoohooooooooooo!

    SvaraRadera
  5. Haha, vad ni gör mej glad!!!

    Katarina - sparklåda är väldigt speciell på sitt sätt. Vet inte hur gammal traditionen är, men jag blir glad att du tar det för fullständigt naturligt. För det är det ju om man sparkar.

    Jennie - undan ur vägen för här kommer jag/vi :-) Bra med broms, det har jag aldrig provat på sparkstötting. Får du inte tag i en sparklåda - gör en ;-)

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...